Nadja, 26: ”Jag är livrädd för att föda vaginalt igen”

1 av 5
NYHETER

När Nadja Sahlén, 26, födde sitt första barn sprack hon så svårt att hon syddes under flera timmar.

Nu är hon gravid igen, men har drabbats av förlossningsrädsla.

– Jag är rädd för att föda igen och livrädd för nya komplikationer. Jag hoppas ju på kejsarsnitt, säger hon.

I den nybyggda, vita enplansvillan i Strängnäs sitter lilla Embla, nio månader, i sin barnstol vid köksbordet och tittar något förundrat på oss.
Hon är sin mammas guldklimp, men det kostade på att föda henne.

Förlossningen fortlöpte normalt, men Embla kom trots värkstimulerande medel inte ut. Nadja var utmattad, men lyckades till slut krysta så kraftfullt att ett blodkärl i ögat sprack – och Embla föddes.

– Det var inte som jag hade förväntat mig, utan jag kände mest att det var skönt att det var över, säger Nadja Sahlén.

Allt hade spruckit

Men det var inte bara kärlet i ögat som brast, utan hennes underliv sprack så svårt att Nadja måste sys i flera timmar efteråt på operationssal på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.

Under operationen kunde läkarna konstatera att förutom mellangården, så hade även ändtarmsmuskeln och en bit av tarmslemhinnan spruckit. Det visar journalen.

– De sa att allt hade gått bra, men ingen berättade för mig vad som hade hänt, säger Nadja,

Under lång tid hade hon så ont i underlivet att hon inte kunde sitta, annat än på en sittring. Hon kunde inte ta sig upp ur sängen eller soffan själv och inte lyfta eller bära sin dotter.

– Jag tänkte att det kanske var så att föda barn, säger Nadja.

Även att gå toaletten var plågsamt.

– Varje toabesök var ångest.

”Väldigt mycket som gått fel”

Nadja led inte bara av värk och smärta, utan fick även svårt att hålla tätt.

Vid efterkontrollen tre månader senare kunde barnmorskan se att Nadja hade ärrvävnad i underlivet. I övrigt uppmanades hon att knipa, så skulle det bli bättre.

Problemet var bara att hon inte kunde.

– Jag har verkligen försökt, men jag kan inte knipa. Och om jag nyser eller hostar så är det väldigt svårt att hålla tätt. Det är obehag hela tiden och gör ont vid samliv, säger Nadja.

Det var hennes mamma, som är utbildad läkarsekreterare, som sex månader efter förlossningen läste igenom Nadjas journal och fann orsakerna till hennes problem.

– Min mamma sa att det var väldigt mycket som hade gått fel och att jag borde söka hjälp.

Fick den svåraste förlossningsskadan

Först då fick Nadja klart för sig att hon hade drabbats av en bristning av grad fyra, den allra svåraste förlossningsskadan.

– Jag har fortfarande ärrvävnad som gör att jag inte kan ha ett fungerande samliv, säger Nadja som nu ska söka hjälp och hoppas på operation.

Det som hände utlöste en förlossningsdepression.

– Jag kunde inte riktigt knyta an till mitt barn och mådde dessutom så dåligt över mina skador, säger Nadja.

Trots sina skador lyckades hon bli gravid igen och väntar nu sitt andra barn i oktober.

Livrädd för nya komplikationer

– Men jag känner ingen längtan efter att få en bebis till. Jag är rädd och nervös för att behöva gå igenom det här en gång till.

Hur känner du inför din kommande förlossning?

– Livrädd, säger Nadja.

– Jag hoppas ju på kejsarsnitt.

Nadja har informerat sin barnmorska om att hon vill bli förlöst med kejsarsnitt.

– Jag är rädd för att föda igen och rädd för att det ska bli värre nästa gång. Jag är livrädd för nya komplikationer.

”Viktigt att förlossningsskador lyfts fram”

Nadja påpekar att hon är medveten om riskerna även med kejsarsnitt, men föredrar att bli snittad i buken än att genomgå ännu en vaginal förlossning och riskera nya skador.

Efter förlossningen gick hon med i nätverket "Förlossningsskadad – du är inte ensam" på Facebook.

– Det är så viktigt att det här med förlossningsskador lyfts fram och att fler pratar om det, säger Nadja Sahlén.

– Jag visste inte någonting om dessa skador innan jag själv dessvärre fick dem. Jag visste inte att det är så vanligt och att man kan spricka så som jag gjorde.