Ingen aptit att ingripa i Burma mot etnisk rensning

NYHETER

Etnisk rensing pågår i Burma, hävdar FN-chefen. Säkerhetsrådet uttalar sig skarpt.

Ändå är det uppenbart att omvärldens aptit för att ingripa mot Burma är lika liten som fredstagaren Aung San Suu Kyis.

1 av 5 | Foto: Allison Joyce/Getty
Under de senaste veckorna har omkring 400 000 personer från folkgruppen rohingya flytt till Bangladesh.

Världen har länge blundat för övergreppen mot rohingyas, en fattig, muslimsk folkgrupp som den burmesiska regimen vill driva ut ur landet.

Säkerhetsrådets uttalande i går där man kräver ett stopp för övergreppen och att civilbefolkningen ska skyddas är det första uttalandet säkerhetsrådet gör i frågan på nio år.

Senaste tiden har mycket kritik riktats mot fredspristagaren Aung San Suu Kyi för att hon inte tagit avstånd från övergreppen utan tvärtom köpt regimens förklaring att det handlar om terrorister som måste bekämpas.
Kanske för att fientligheten mot rohingyas är så utbredd hos den buddhistiska majoritetsbefolkningen att hon är rädd för att tappa väljarstöd.

Tunn fernissa

Suu Kyi är Burmas ledare på pappret men i verkligheten är det militären som styr, särskilt när det gäller säkerheten i landet. Grundlagen ger dem extra stort inflytande. Den så kallade demokratin är bara en tunn fernissa.

Så även om hon uttalade kritik så är det vid sidan av ett moraliskt ställningstagande inte mycket Aung San Suu Kyi kan göra för att stoppa militärens rensningsaktioner riktade mot rohingyas i delstaten Rakhine i norra Burma.
Kritiken mot henne, fram till nyligen betraktad som ett slags helgon, är rimlig och förståelig men omvärlden borde kanske också sopa rent framför sin egen dörr.

Förföljelsen av rohingyas har pågått i årtionden men intensifierats de senaste åren utan att omvärlden gjort annat än att framföra muntlig kritik mot regimen. Något tal om att införa sanktioner eller skicka fredsbevarande trupper har det inte varit tal om.

Kina stoppar

Framförallt för att Kina skulle ha stoppat alla sådana initiativ i säkerhetsrådet. Senast i våras hindrade Kina säkerhetsrådet från att uttala oro för rohingyas situation i Burma.

Något USA, Storbritannien och andra västländer i tysthet är tacksamma för eftersom det gör att de slipper ingripa. Ungefär som Rysslands ständiga vetohot hindrade FN från att ingripa mot Assad i Syrien.

Den här gången släppte Kina igenom ett uttalande därför att övergreppen är så omfattande och så väl synliga. Och för att man önskar lugn och ro i delstaten Rakhine där man bland annat är inblandade i ett pipeline-bygge. För Kina är Burma en viktig geopolitisk pusselbit.

Bränner byar

Eftersom Burma vägrar släppa in journalister i området på annat än av regimen anordnade resor är det svårt att veta exakt vad som pågår på marken. Men att rohingyas friviligt skulle sätta eld på sina egna byar och sedan fly, som regimen påstår, är inte en trovärdig förklaring.

När hundratusentals människor flyr sina hem efter attacker från militären är det svårt att kalla det annat än etnisk rensning. Säkert minns många folkfördrivningarna under kriget i Bosnien på 90-talet. Det som nu sker i Burma kan vara på samma fruktansvärda nivå. Ännu vet vi inte hur många som dödats under de senaste veckornas attacker. Övergreppen sker i ett slutet land långt bort.

Under samma period beräknas omkring 400 000 rohingyas ha flytt till grannlandet Bangladesh.
Detta sedan den burmesiska armén bränt byar och urskiljningslöst attackerat civilbefolkningen som svar på att en militant rohingya-grupp dödat ett antal soldater och poliser.

Orolig plats

Världen är just nu en extremt orolig plats med många pågående konflikter, flyktingkatastrofer och hot om kärnvapenkrig. Därför är det knappast realistiskt att tro att det finns något större intresse av att ingripa i Burma ens om Kina inte skulle lägga hinder i vägen.

Det håller inte att bara skylla på Aung San Suu Kyi när man inte själv är beredd att agera.