Fick missfall – dömdes till 30 års fängelse

1 av 2 | Foto: Åsa Welander / Åsa Welander
NYHETER

CUSCATLÁN/SAN SALVADOR. 17-åriga Guadalupe våldtogs och förlorade sitt barn.

Våldtäktsmannen gick fri – medan Guadalupe anklagades för abort och dömdes till fängelse.

Abortlagarna i El Salvador är bland de strängaste i världen och det är fattiga utan tillgång till sjukvård som drabbas hårdast.

Brittany klänger sig fast, vill ner på golvet men sedan upp i knät igen. Hon är stor för sina 15 månader och nyfiken på allt. 27-åriga Carmen Guadalupe Vásquez Aldana förklarar att hon alltid vetat att hon vill bli mamma och att drömmen äntligen gått i uppfyllelse.

– Jag har alltid velat ha en dotter och det fick jag, säger hon leende.

Hon var 12,5 år gammal när hon slutade skolan och började jobba. Pappan hade lämnat dem och mamman behövde hjälp för att försörja syskonen – totalt nio stycken. Hemhjälpsarbetet innebar bland annat tvätt och städning.

Som 17-åring bodde hon i huset där hon jobbade. Mannen som våldtog henne var ingen hon kände mer än till utseendet och rädd för hans hot anmälde hon aldrig.

– Han sa att om jag anmälde honom skulle de hitta mig i svarta sopsäckar.

Foto: Åsa Welander
Kvinnor demonstrerar mot abortlagarna
Foto: AFP
Kvinnor demonstrerar mot abortlagarna

Den 8 oktober 2007 fick hon kraftiga smärtor. Hon bad om lov för att få åka hem till sin familj, men kvinnan hon arbetade för sa nej.

– Jag hade väldigt ont. Men eftersom hon inte brydde sig om mig så stannade jag i sängen.

Samma natt födde hon, ensam, med kraftiga blödningar som följd. Hon minns att pojken skrek till en gång innan han slutade andas. Dagen efter insåg arbetsgivaren att Guadalupe måste få vård om inte hon också skulle dö.

– Hon tog med mig till sjukhuset och lät bebisen ligga kvar i sängen. När jag kom fram frågade de var jag hade gjort av honom och jag gav dem adressen.

När personalen förstod att barnet inte levde ringde de polisen. Samma dag greps Guadalupe, anklagad för abort. Hon fördes direkt från sjukhuset till häktet.

– Jag var väldigt dålig när jag kom till sjukhuset, såg suddigt och hade ont. Plötsligt skulle de ta mig till fängelset, det var hemskt.

Utanför kvinnofängelset i El Salvador väntar besökare på att få hälsa på sina anhöriga. Fängelset är överbelagt och det krävs tillstånd för att göra besök.
Foto: Åsa Welander
Utanför kvinnofängelset i El Salvador väntar besökare på att få hälsa på sina anhöriga. Fängelset är överbelagt och det krävs tillstånd för att göra besök.
Utanför fängelset säljs tvål, schampo, toalettpapper och andra produkter som anhöriga kan  köpa  med  för  att  ge  till  de  fängslade.  Flaskor  är  förbjudna  så  schampot  hälls  över  i genomskinliga plastpåsar.
Foto: Åsa Welander
Utanför fängelset säljs tvål, schampo, toalettpapper och andra produkter som anhöriga kan köpa med för att ge till de fängslade. Flaskor är förbjudna så schampot hälls över i genomskinliga plastpåsar.

Sedan 1998 är abort totalförbjudet i El Salvador, alltså även i fall av våldtäkt eller när det finns risk för kvinnans liv. Även personer som hjälper någon att utföra en abort riskerar fängelse.

Det är välkänt att lagstiftning som begränsar tillgången till abort gör att människor söker andra vägar och enligt hälsodepartementet utfördes över 19 000 illegala aborter i El Salvador mellan 2005 och 2008. Den egentliga siffran tros dock vara långt högre. Allt ifrån råttgift till att sticka in vassa föremål i livmodern används som metoder och enligt Världshälsoorganisationen dog 11 procent av dem som 2011 genomgick en illegal abort i landet.

Dennis Muñoz är advokat och knuten till Medborgargruppen för avkriminalisering av terapeutisk, etisk och genetisk abort. Han företräder majoriteten av de minst 20 kvinnor som fortfarande sitter inlåsta på liknande grunder som Guadalupe fängslades, liksom de 15 som har släpps sedan 2010.

– Alla fallen liknar varandra. De har varit med om en förlossning utanför sjukhus: hemma eller i toaletten och de har haft förlossningskomplikationer. De har dömts utifrån en könsstereotyp och den hårdaste domen har varit den sociala, att redan från början anta att de är skyldiga.

Dennis Muñoz är advokat och knuten till Medborgargruppen för avkriminalisering av terapeutisk, etisk och genetisk abort.
Foto: Åsa Welander
Dennis Muñoz är advokat och knuten till Medborgargruppen för avkriminalisering av terapeutisk, etisk och genetisk abort.

Han berättar att alla kvinnorna kommer från fattiga förhållanden och att många varken kunde läsa eller skriva när de greps. Efter komplikationerna har de hamnat på offentliga sjukhus där de anklagats för abort.

Enligt Röda korset föder 60 miljoner kvinnor runt om i världen barn i hemmet varje år. Mer än 500 000 av dem dör av komplikationer i samband med graviditeten eller förlossningen.

Dennis Muñoz säger att El Salvador är det enda land i världen som fängslar kvinnor ”för att ha genomgått en hemmaförlossning utan tillgång till sjukvård”.

– Domarna är helt och hållet sociala fördomar. Det finns inte en enda dom där det kunnat bevisas ett mordiskt beteende från mamman i relation till sin nyfödde. Det handlar om kvinnor som förlorat mycket blod, svimmat och inte kunnat reagera på situationen.

FAKTA

Abortlagarna

  • Fram till tjugoandra graviditetsveckan räknas bortstötning av ett foster som abort eller missfall.

  • Därefter och i samband med förlossningen handlar det i stället om fosterdöd.

  • Abort kan ge 2–8 års fängelse och i vissa fall ge villkorlig dom.

  • Men efter vecka 22 kan kvinnan inte längre dömas för abort och rubriceringen ändras till mord, med risk för 30–50 års fängelse.

Efter vecka 22 i graviditeten kan kvinnan enligt lag inte längre dömas för abort – och rubriceringen ändras till mord. För det är straffet 30–50 års fängelse. Det var precis vad som hände Guadalupe Vásquez Aldana. När hon kallades till domstolsförhandling fick hon veta att brottsmisstanken ändrats från abort till grovt mord. Grovt, eftersom det handlade om hennes eget barn. I början av 2008 dömdes hon till 30 års fängelse.

– Det kändes orättvist, också att jag skulle lämna min familj och mina småsyskon, för jag var den som hjälpte dem. Det är så orättvist vad de gjort med mitt liv.

Hon pratar tyst och viskar emellanåt till Brittany som hela tiden vill ha uppmärksamhet och hoppar upp och ner ur knät på sin mamma. Guadalupes advokat under rättegången var lika ointresserad av att sätta sig in i fallet som polis och domare. I fängelset försökte hon sysselsätta sig för att få tiden att gå och läste bland annat in grundskolan och gymnasiet. I svåra stunder bad hon att Gud skulle ge henne kraft.

”Vi förtjänade dödsstraff”

– Jag bad till Gud att han skulle göra orättvisan rättvis och hoppades att han skulle göra det snart, att jag inte skulle behöva vara där all tid.

Precis som majoriteten av El Salvadors fängelser är kvinnofängelset kraftigt överbelagt. Efter över två år sovandes i trängseln på golvet fick Guadalupe en skavföttersplats i en säng. Men svårast var separationen från familjen: Att plötsligt vara ensam bland tusen.

Så småningom lärde hon känna fler som hon själv. Många av dem undviker att berätta varför de sitter där de gör. Den sociala domen är hård även i fängelset och när fallen uppmärksammas i tv kan det leda till såväl trakasserier som misshandel från andra interner.

– För dem var vi skyldiga och förtjänade dödsstraff. De såg ner på oss för de brott vi satt inne för, säger Guadalupe.

Kampen  för  att  de  fängslade  kvinnorna  ska  friges  pågår  ständigt.  Efter  att  ämnet  varit tabu och knappt pratats om finns nu också ett lagförslag om att tillåta abort i specifika fall. Även  om  det  är  långt  ifrån  säkert  att  det går  igenom  ser  feminister  det  som  ett  framsteg att förslaget kommit hela vägen till parlamentet.
Foto: Åsa Welander
Kampen för att de fängslade kvinnorna ska friges pågår ständigt. Efter att ämnet varit tabu och knappt pratats om finns nu också ett lagförslag om att tillåta abort i specifika fall. Även om det är långt ifrån säkert att det går igenom ser feminister det som ett framsteg att förslaget kommit hela vägen till parlamentet.

Ena Vinda Munguía är 34 år och inne på sitt åttonde som fängslad. Hon är klädd i t-shirt, jeans och lila flipflops när hon kommer ut på gården från delen där fångarna bor, efter att en papperslapp med hennes namn skickats in på andra sidan.

Till skillnad från de andra kvinnorna är hon dömd för mordförsök, till 15 års fängelse. Hennes yngsta son, som är anledningen till att hon sitter här, bor med hennes pappa och fyller åtta i september. Hon födde på toaletten – ett hål i golvet.

– De anklagade mig för att ha velat göra abort, men i så fall hade jag ju inte räddat honom.

Hon svimmade och vaknade senare upp på sjukhus där hon greps av polis.

Ingen debatt

Det fördes ingen större offentlig debatt när den skärpta abortlagstiftningen skulle klubbas igenom 1997. Ämnet var tabu, men de var några stycken som protesterade. När de fick fem minuter att tala inför parlamentet varnade Morena Herrera för att den medborgerliga rättigheten att ses som oskyldig tills motsatsen bevisats var i fara.

– Jag sa att jag är här för att tala för de kvinnor som kommer att dömas på grund av den lag ni kommer att rösta igenom ikväll. Jag har tänkt många gånger att jag önskar att jag inte hade haft rätt.

2006 fick hon för första gången höra talas om Karina, som dömts till 30 års fängelse efter en för tidig förlossning utanför sjukhus, som barnet inte överlevt. Det tog fyra år att få henne fri och snart stod det klart att långt fler satt bakom galler av samma orsak. Arbetet för att få dem frigivna blev starten för Medborgargruppen för avkriminalisering av terapeutiskt, etisk och genetisk abort, som Morena Herrera är en av initiativtagarna till.

”Parlamentsledamöterna är också föräldrar och barn”

Samtidigt arbetar de för att reformera lagen och göra abort tillåtet i fyra fall: vid risk för kvinnans liv eller hälsa, vid graviditet som följd av våldtäkt, när flickor under 15 år blir gravida och när fostret har så allvarliga skador att det inte kan överleva utanför livmodern.

Lagförslaget har diskuterats sedan förra året och kan möjligen bli föremål för omröstning i sommar. Men minst 12 ytterligare parlamentsledamöter måste övertalas för att nå de 43 röster som krävs.

– Vi jobbar på det. Så länge det inte varit någon omröstning kan vi inte tappa hoppet. Jag menar, parlamentsledamöterna är också föräldrar och barn. Vi visar dem fakta och hur det fungerar, för det florerar mycket okunskap och fördomar om att vi som kvinnor är dåliga och inte vill ha våra barn, säger Morena Herrera.

”Min dröm är att få vara med mina barn”

Ena Vinda Munguía vill ingenting hellre än att vara med sina fyra barn. Trots det är det två år sedan hon senast såg dem. För att besöka henne i fängelset krävs dyra tillstånd så numera är det bara hennes pappa som kommer.

– Min dröm är att få vara med mina barn. Ibland när jag tänker på dem så gråter jag, säger hon.

I de 15 fall där Medborgargruppen lyckats få kvinnor frigivna har det enligt Dennis Muñoz i stor grad handlat om att komma över religiösa dogmer och ett moralistiskt tänkande.

– Som kvinna är du i det här landet tvungen att ta hand om, övervaka och försvara ditt barns liv, även i förlossningsögonblicket och även när du har förlorat två liter blod, har anemi, är i ett allvarligt hälsotillstånd eller har svimmat. Det är därför sjukhussalarna har förvandlats till en plats för att utreda brott.

Kvinnan förutsätts alltid vara skyldig, även om barnet är dödfött, och det krävs inga bevis för att hon ska dömas, förklarar han vidare och säger att det beror på såväl ointresse som okunskap om reproduktiv hälsa.

Guadalupe vid frikännandet
Foto: REUTERS
Guadalupe vid frikännandet

För Guadalupe dröjde det till 2015 innan staten erkände att det begåtts fel i rättsprocessen och hon benådades. Själv förstod hon vad som hänt när hon hörde sitt namn på tv.

– Jag var så glad att jag skulle få vara tillsammans med min familj igen.

Det är svårt att höra någon bitterhet i hennes ord, trots att rättsväsendet stal över sju år och tre månader av hennes liv. Samtidigt har hon blivit smärtsamt medveten om hur systemet fungerar.

– Det existerar mycket diskriminering mot kvinnor, för domaren har redan bestämt sig för att man är skyldig när rättegången börjar. Jag känner att det inte spelar någon roll om man är skyldig eller inte, de kommer ändå att döma en till ett högt straff.

”Det är förlorad tid”

Flera av kvinnorna i fängelset blev precis som Guadalupe gravida efter en våldtäkt.

– Men det var det ingen som brydde sig om, att det var det som tog mig till fängelset.

Det är snart två och ett halvt år sedan hon benådades nu. Sedan dess har hon uppfyllt drömmen om att bli mamma och en dag hoppas hon kunna öppna en liten butik i hembyn.

– Jag har alltid drömt om att driva något eget och om Gud vill så ska jag göra det: Jobba och ta hand om min dotter.

Helst skulle hon vilja glömma det hon varit med om. Samtidigt vet hon att hon alltid kommer att bära tiden i fängelse med sig.

– Det är förlorad tid, flera år av mitt liv som de höll mig inlåst. Förlorade år.