Peters dotter hotades rasistiskt på bussresan till stan

NYHETER

Peters dotter och hennes kompis skulle åka till stan och shoppa. Då attackerades de verbalt – med rasistiska och islamofobiska uttryck, skriver Expressen.

– Det kanske tuffaste i det hela är att ingen reagerar och hjälper till, säger Peter till Aftonbladet.

Peter Lööv Roos jobbar med möten mellan religioner i svenska kyrkan.
Foto: Twitter
Peter Lööv Roos jobbar med möten mellan religioner i svenska kyrkan.

Tidigare i veckan skulle Peter Lööv Roos 13-åriga dotter och hennes jämnåriga kompis åka in till stan i Uppsala med buss. Det var dags att handla kläder till examensfirandet.

Flickorna satte sig långt fram i bussen tillsammans. Men kort efter att deras resa börjat förvandlades den till en mardröm – när en okänd kvinna klev på.

– Väldigt snart börjar hon kasta glåpord mot min dotter och hennes kompis, säger Peter.

Spelade in hoten

Han berättar att det bland annat rörde sig om upprepad användning av n-ordet riktade mot hans dotter. Dessutom ropade kvinnan islamofobiska uttryck mot dotterns vän.

Och snart gick det ett steg längre. Kvinnan började ta till raka dödshot mot flickorna.

– Hon var aggressiv, och sa att hon skulle sparka dem i huvudet och döda dem.

Efter en stund började Peters dotter spela in en film i smyg. I klippet, som Aftonbladet tagit del av, hörs en del av kvinnans rasistiska och hotande kommentarer mot flickorna.

Trots att bussen var välfylld och passagerare stod runtomkring fick dottern och hennes vän ingen hjälp från andra medresenärer.

– Det var som min dotter sa sedan att det var nästan det tuffaste. Att ingen reagerar och hjälper till. Bussen borde vara en trygg plats, säger Peter.

Gjorde polisanmälan

När flickorna kommit in till stan och klivit av bussen ringde de Peter och berättade vad som hänt. Han säger att han fylldes av en sorg när han hörde om händelsen.

– De såg framemot att åka in till stan och handla till examen. Sen händer det här. Det är en djup besvikelse över att ingen agerar. Det hade räckt att någon satt sig och pratat med dem för att avleda uppmärksamhet.

Dagen efter gick Peter med sin dotter till polisstationen i Uppsala och upprättade en anmälan om hatbrott. Han berättar att hon var nervös innan, men att det kändes bra efteråt.

– Tyvärr är det väldigt sällan som hatbrottsanmälningar leder någonstans. Men det är viktigt för statistiken att det anmäls.

Han vill uppmana människor som bevittnar liknande händelser att hjälpa till.

– Det går att göra massor, fota och filma det som händer, lämna kontaktuppgifter och erbjuda sig att vittna. Det räcker ofta om en ställer upp för att andra också ska göra det, säger Peter.