Var det så här det skulle sluta?

NYHETER

VÄSTERÅS. En gång var de älskande.

Nu, på andra sidan en fasansfull sommarnatt i Arboga, sitter den unge mannen på raden framför kvinnan i sal 1 i Västmanlands tingsrätt och är åklagarens starkaste kort.

Dag 10.

Juristerna och den misstänkta kvinnan och vittnen har sagt sitt om den förre makens plötsliga död och förhandlingen går in i sin andra fas, den som handlar om mordet på hennes pappa och mordförsöket på hennes mamma.

Det är först nu mannen som har erkänt att han dödade och försökte döda gör entré i rättegången.

Hälsar de på varandra, nu när de efter halvannat års isolering i häkte möts igen och tar plats bara några meter från varandra?

Vi vet inte, de har satt sig innan åhörarna släpps in. Men inte en enda gång under åklagarnas sakframställan, en berättelse om hur brotten ska ha begåtts och om hur bevisningen ser ut, en berättelse som pågår timme ut och timme in, vänder han sig om.

Tre motgångar, säger åklagare Jessica Wenna, utlöste mardrömmen:

1. Kvinnan får inte ut de två miljonerna från livförsäkringen för den förre makens död.

2. Hon är tvungen ta ett lån med ofördelaktiga villkor på nästan 300 000 kronor för att över huvud taget klara räkningarna för sin maniska konsumtion, bara för att upptäcka att hennes månadskostnader ökar med över 5000 i räntor. En situation som skulle göra producenten av Lyxfällan tårögd av lycka.

3. Hon har samlag med en flyktingpojke, vilket filmas och läcks till medier. Hennes kompanjon blir rasande och tvingar henne att sluta som vd.

I desperation försöker kvinnan få sin dotter att ljuga om att det är hon som syns på filmen, avslöjar en mailkonversation. Flickan blir måttligt imponerad: "Försöker du få din egen dotter att se ut som en hora?"

Vare sig mediernas eller allmänhetens intresse för förhandlingen är lika påtaglig som då den inleddes och medhörningsrummet är nästan tomt.

Efter en paus är vi framme vid 3 augusti, natten då katastrofen drabbade en familj och för alltid vände upp och ner på livet.

Mannens erkännande stöds av teknisk bevisning: Hans dna finns under den mördades naglar och blod från offret har fläckat hans kläder.

Åklagaren spelar upp en rekonstruktionsfilm, där han själv visar hur han överföll paret och högg och högg och högg.

Läkare skulle senare räkna till 18 stick i kvinnans överkropp och konstatera en livshotande blodförlust.

Hon är påfallande samlad då hon efter att ha svimmat och vaknat ringer 112 i ett samtal som nästan ett år senare spelas upp i salen.

"Jag är allvarligt skadad. Min man ligger död i sängen. Någon har kommit in gjort någonting mot oss".

Redan i ambulansen, påpekar åklagaren, sa hon att hennes dotter kunde ha någonting med överfallet att göra. En liten, men inte oviktig, detalj.

Den unge mannen, klädd i häktets gröna kläder, håret bakåtstruket, lyssnar intensivt. Kvinnan skrattar högt och säger någonting till sin försvarare.

Var det så här det skulle sluta? Samtal mellan dem, avlyssnade i hemlighet, spelas upp. Minnen från en tid då de suttit anhållna något dygn och sedan släppts, en tid då bevisen ännu var bräckliga.

De skrattar, bokar hotell, hon förmanar honom att neka om det blir nya förhör. "Vi måste göra en väldigt bra plan. Du ska hålla käften, ha is i magen, inte säga ett ord."

I förhör skulle han några månader senare peka ut henne som anstiftare. Om det ska han berätta i rätten om ett par dagar.

Men en gång var de älskande.