”Enormt glapp mellan lag och verklighet i Indien”

Javier Aguilar är chef för Unicefs arbete med skydd av barn i Indien.
Foto: Unicef
Javier Aguilar är chef för Unicefs arbete med skydd av barn i Indien.
NYHETER

Lagarna som ska skydda barn mot sexhandeln i Indien efterlevs inte.

Glappet mellan lag och verklighet är enormt.

– Man kan tala om straffrihet för förövarna, säger Javier Aguilar på Unicef.

Javier Aguilar är chef för barnskydd på Unicef, FN:s barnfond, i Indien och arbetar med att skydda barn från att säljas som slavar – till sexhandeln, men också till gruvor, jordbruk och tung industri.

Han menar att lagstiftningen som ska skydda barn mot människohandel i Indien egentligen är stark. Men att problemet, inte minst när det gäller sexhandeln, är att den inte efterlevs.

– Man kan i praktiken tala om en straffrihet för förövarna, säger han.

Under 2015 anmäldes 11 män för köp av sex av barn i hela Indien, enligt Aguilar.

En siffra som kan jämföras med 134 fall under motsvarande period i Sverige, ett land med en bråkdel av Indiens befolkning, enligt Brå.

Luras på flera sätt

Unicef vill inte spekulera i varför lagarna inte efterlevs. Men lokala hjälporganisationer och advokater som Aftonbladet har talat med anklagar såväl poliser som högt uppsatta politiker för att ta emot mutor av bordellägarna.

Enligt Javier Aguilar är människohandeln av minderåriga en del av en större rörelse av barn från de fattiga delstaterna i öst, mot jättestäder som Delhi, Bombay och Calcutta.

Sätten människohandlarna lurar med sig flickor till bordellerna är flera:

  • De söker upp föräldrarna i byarna och utlovar välbetalda jobb åt deras döttrar i städerna.

  • De lurar föräldrarna att deras minderåriga döttrar ska giftas bort med rika män.

  • Föräldrarna är hårt skuldsatta och tvingas ”ge bort” sina döttrar som en delbetalning.

  • Flickorna rövas bort med hot och våld eller ”försvinner” på tåg eller tågstationer.

Rymmer tillbaka

Slutresultatet är i vart och ett av fallen detsamma: flickan hamnar i prostitution.

En stor del av flickorna kommer från landets olika ursprungsbefolkningar eller tillhör de kastlösa, på botten av samhället.

– Det är de fattigaste bland de fattiga, säger Javier Aguilar.

Flickor som räddats från de indiska bordellerna är nästan alltid traumatiserade, och rymmer ofta tillbaka till bordellerna. Javier Aguilar menar att rehabiliteringen måste bli väsentligt bättre:

– Folk tror att det svåra är över när flickan har räddats från bordellen. I själva verket utgör räddningen kanske bara fem procent av jobbet. Vi måste bli mycket bättre på att erbjuda socialt stöd och skolor till offren efter frigivningen och även hjälpa familjerna och ändra deras attityd.

”För långsamt”

Under 2012 våldtogs och mördades en ung student på en buss i Delhi. Dådet väckte enorm avsky – och har bidragit till att ändra attityden till våldtäktsoffer till det bättre.

– Tyvärr har vi ännu inte sett samma skifte när det gäller synen på sexhandelns offer. Mycket mer måste göras för att förändra opinionen. Barnprostitutionen fortsätter att vara belagd med tabu, säger Javier Aguilar.

Unicef jobbar nära indisk polis och ledande politiker för att verka för en förändring. Javier Aguilar tycker sig se tecken på att ämnet tas på större allvar.

– Det händer bra saker, vi har till exempel sett en ny typ av familjevänliga poliskontor på landsbygden dit offren verkligen vågar gå och anmäla brotten, men problemet är skalan. Det händer alldeles för lite och går på tok för långsamt, säger han.