”Allt var skuld och skam” – Elisabeth hoppade av Jehovas Vittnen

Foto: Anna Tärnhuvud
NYHETER

Hedersförtryck inom sekter i Sverige talas sällan om.

Elisabeth, 37, växte upp i Jehovas Vittnen.

– Jag begick den värsta synden och frystes ut av min familj och hela församlingen.

Elisabeth växte upp i Jehovas vittnen – som i fjol hade över 22 000 medlemmar i Sverige.

Föräldrarna värvades genom dörrknackning in i församlingen som unga, och Elisabeth var äldst av fyra syskon.

Pappan styrde familjen hårt, beskriver hon, och satt med i församlingsstyrelsen “äldstebröderna”. Aga var tillåtet.

– Han agade oss barn, framför allt mig som var äldst.

Det mesta Elisabeth tyckte var lustfyllt ansågs skamligt och syndigt. Redan som barn hotades hon ofta med straff från Gud och att hon skulle dö i Harmageddon* på grund av olika fel hon gjorde. Förbuden hopade sig med åldern. Inte ha för tajta kläder, för korta kjolar, inte gå på disco, inga aktiviteter som fotboll efter skolan.

– Den värsta synden, förutom att mörda någon, var att ha sex innan man gifter sig.

Elisabeth hade en pojkvän när hon var 16 som inte var vittne. Han var intresserad och läste, ville döpas in i kyrkan.

– Men pappa var med hela tiden när vi umgicks och kontrollerade. Skulle han sova över fick han sova på nedervåningen och jag på övervåningen.

Pojkvännen ändrade sig och blev aldrig vittne. Då ville församlingen att förhållandet skulle upphöra, enligt Elisabeth. De gjorde slut.

Året därpå träffade hon en kille som var medlem i församlingen. Hon var 17, han 22.

– Jag blev störtkär, och trodde att vi skulle gifta oss. Vi kunde inte hålla oss, och hamnade i säng. Då var det kört, beskriver hon.

Hon kände sig tvingad att erkänna inför äldstebröderna, som kallade in henne till förhör.

Inför de fem medelålders männen tvingades hon i detalj återge vad som hänt.

– ”Hade ni oralsex? Vilken typ av sex hade ni?”. De gamla gubbarna satt och dreglade över min berättelse. I efterhand, nu, ryser jag när jag tänker på det. Då var det självklart, även om det förstås kändes fruktansvärt.

De beslutade om att hon skulle bestraffas med “restriktioner” – inte få uttala sig i församlingen. Man slutade prata med henne.

– Folk backade när jag kom. Jag var stämplad som andligt svag och behandlades som ett spöke. Jag fanns inte.

Pojkvännen gjorde slut, och bröt kontakten. Han försökte ta sitt liv.

– Jag ringde honom när han låg på sjukhus, och då anklagade han mig för att ha förstört hans liv. Jag var fortfarande jättekär i honom. Jag bröt ihop fullkomligt.

Som 18-åring, efter att ha haft sex igen, orkade inte Elisabeth utstå kränkningarna hon visste väntade – och valde att lämna sekten.

– Det tog hus i helvete. Pappa ville inte ha mig som dotter längre.

I dag har även mamman och ett syskon lämnat församlingen. Andra syskonet och pappan är kvar.

– Den enda kontakten vi har i dag är att pappa med jämna mellanrum skickar domedagsbrev till mig.

Känslan av skam, skuld, att hon gör fel och inte duger, bär hon med sig än i dag, trots oräkneliga timmar hos psykologer.

Hon känner igen sig i det mesta som beskrivs som vardagsheder.

– Alla förbud. Oskuldsnormen. Och att det mesta är riktat mot tjejer och kvinnor.

I dag har hon själv barn och ifrågasätter hur någon kan vilja lägga sig i det som hon ser som meningen med livet – att älska den man vill. Hon har väldigt svårt för en viss typ av människor.

– Alla slags fördömande människor känner jag en slags allergi emot. Rasister. Eller de som inte accepterar homosexuella. Alla som delar upp i “vi och dem” och anser sig stå över andra.

* Harmageddon är en plats som omnämns i Bibelns Uppenbarelsebok, som det sista slagfältet mellan det goda och onda.