Tveksamt om hon kommer fällas

Foto: STEFAN JERREVANG
NYHETER

Kvinnan säger emot sig själv, retirerar, gråter, vägrar att svara på vissa frågor.

Men ju mer åklagaren pressar henne om makens död, desto tydligare blir det att bevisen för mord är svaga. 

Det skulle kunna ha varit en vanlig dag i en förhållandevis modern tingsrätt i en mellanstor svensk stad. 

Luggslitna personer som ser ut att vara stamkunder pratar med sina välskräddade advokater, vittnen sitter i fåtöljer och väntar på att kallas in i någon av alla dessa salar, då och då hörs upprop om förhandlingar som inleds eller återupptas: Anordnande av förvaltarskap, konkurs, vårdnad av barn...

Och i den största salen fortsätter det rättsliga efterspelet en härva av mord, möjliga bedrägerier, påstått förfalskade livförsäkringar, en härva som innehåller så många frågetecken och oklarheter. 

Det är dag tre i denna maratonförhandling och åklagare Johan Fahlander biter sig fast i kvinnans maniska köp av fastigheter, kebabvagn, lyxigt badkar, utlandsresor åren innan hennes make hittades död.

”För att överleva gör jag så”

Åklagare Jessica Wenna tar över. Hon är rakare, rappare, tuffare i sina frågor än hennes kollega. 

Varför vill du inte prata om att du bett dina barn mörda din man? inleder hon med att fråga. 

– Jag känner inte till något om det, svarar kvinnan.

Åklagaren kontrar med att läsa ur ett förhör med den misstänkta: "Jag har nog sagt flera gånger att jag ska döda honom eftersom han är så dum i huvudet. Det har jag säkert sagt jättemånga gånger".

Kvinnan svarar inte. Kan hon möjligen förklara varför hon försökte få ut miljonerna från livförsäkringen bara fyra dagar efter drunkningen?

– Jag är en sådan som person. För att överleva så gör jag alltid alla obehagliga saker på en gång.

Lunch. Västerås är inte fullt så kallt som det har varit de senaste dagarna, nere i hamnen yr grus från bygget av nya lägenheter för medelklassen och en timme senare är vi framme vid sommardagen då en man förlorade sitt liv. 

Åklagaren fortsätter att mata frågor. Kvinnan har lämnat olika förklaringar till dödsfallet till släkt och vänner, överdos, arbetsplatsolycka, bilkrasch. Varför? Vi får ingen vettig förklaring.

Timmarna går, det känns som att syret i medhörningssalen är på väg att ta slut och en av nämndemännen, en långt ifrån purung man, nickar till. 

Finns ingen brottsplats

Den misstänkta är blek, trött, trängd, ibland mästrande, stundom irriterad, hon svarar undanglidande, minnet är påfallande dåligt, berättelsen från sommarstugan fattig på detaljer och anpassas när nya detaljer kommer fram.

Och hur var det med den första egendomliga historien som nådde rubriker? Jo, hon låg med en ung kille på ett boende för flyktingbarn som hon förestod. Att filmen på samlaget nådde en tidning berodde på att hon var utsatt för utpressning.

Kanske är det så, kanske inte. Men jag tror inte att jag gör mig skyldig till en överträdelse av de pressetiska reglerna genom att ifrågasätta om denna människa verkligen fullt ut håller sig till sanningen. 

Men det är inte brottsligt att ljuga. Och trots alla dessa indicier, trots en hela tiden ändrad berättelse, trots motsägelsefullheten, har åklagarna problem. 

Det finns ingen brottsplats. Gärningsbeskrivningen, det vill säga åklagarens berättelse om hur mordet begicks, är vag. Det finns inte ens bevis för att mannen verkligen blev mördad. 

Visst, livförsäkringen är bestickande. Men knappast tillräcklig. Och ja, barnens berättelser om att hon tjatade på dem om att döda mannen är graverande. Men de är själva misstänkta för inblandning i mordet och det saknas inte exempel i kriminalhistorien på att personer i en sådan situation skyller på någon annan. 

Många förhandlingsdagar återstår och mycket kan hända, men jag blir mer och mer tveksam till att kvinnan kommer att fällas för mord på sin man.