Hur kunde den här situationen ens uppstå?

1 av 3 | Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Victor Muller, SAABs siste huvudägare, är åtalad för grovt försvårande av skattekontroll.
NYHETER

VÄNERSBORG. Sång- och dansmannen Victor Muller var sig lik.

Åren har gått sedan holländaren lyckades lura i den svenska staten att han var en trovärdig köpare av Saab, men han anlände till tingsrätten i samma slags djärva kavaj som på den gamla goda tiden.

Det var dags för den första rättegångsdagen mot den tidigare ledningen för den konkursade svenska bilklassikern och chefsåklagare Olof Sahlgren kom inte oförberedd.

Tre års utredning, en förundersökning på nästan 5 000 sidor, ytterligare en åklagare samt en polis vid sin sida.

På andra sidan sal 1 i Vänersborgs tingsrätt satt två män och en kvinna som misstänks för att med kriminella metoder ha dolt Saabs katastrofala ekonomiska situation för att kunna locka nya långivare och hålla leverantörer med fodringar på gott humör.

Där satt Muller, grundaren av den lilla sportbilstillverkaren Spyker, som köpte Saab av General Motors i oktober 2010 och blev styrelseordförande och gjorde en förlust på 11 miljoner om dagen innan han två år senare begärde konkurs.

Där satt Jan Åke Jonsson, som började på Saab 1973, den lojale tjänstemannen som klättrade i hierarkin och till slut blev VD.

Där satt företagets chefsjurist Kristina Geers, som enligt åklagaren har haft fingrarna djupt nerkörda i diverse olagliga syltburkar.

Hur kunde den här situationen ens uppstå?

Hur kunde en man som ägde ett pytteföretag med en försäljning på 30 bilar om året få med sig Saab, den europeiska investeringsbanken och den svenska regeringen på en av svensk industris största affärer någonsin?

Hur kunde den rutinerade Jonsson, som kände Saab utan och innan och mycket väl visste att företaget gått uselt i årtionden se Muller, en man med egendomliga affärer i bagaget, som frälsare?

Hur kunde Geers, som i maj 2011 varnade företagsledningen för att begå brottsliga handlingar i samband med att en akut likviditetsbrist uppstått, ett par år senare plötsligt stoppas på gatan av två civilpoliser som meddelade att hon var anhållen i sin utevaro?

TV, radio, rikspressen, de lokala tidningarna i västra Sverige var på plats, mikrofoner sträcktes vädjande fram till tigande åtalade.

Gjorde sig de tre åtalade skyldiga till försvårande av skattekontroll då Saab i 18 fakturor betalade ut cirka nio miljoner kronor i konsultarvode till ett bolag i Karibien som ägdes av Muller?

Ja, hävdade åklagaren i ett resonemang som tog i princip hela dagen. ”Betydande oåterkalleliga bonusar till holdingbolaget”...”femårigt managementavtal”...”tomt brevlådesföfetag”...

Han uttrycker sig pedagogiskt, åklagare Sahlgren. Och det är nödvändigt i den här typen av mål. Alla vet vad ett bankrån innebär, det behöver inte förklaras, men ekobrotten ställer speciella krav: De är abstrakta till sin natur och om de inte görs begripliga fattar inte nämndemännen ett dugg.

Kanske är fakturorna brottsliga. Det tillhör sannerligen inte vanligheterna att högsta hönset i ett stort bolag betalas på detta vis.

Men Muller har ett trumfkort, vilket advokat Hans Strandberg, en av de skickligaste i landet, inte försummade att påpeka för journalisterna i en av pauserna. Kammarrätten har i en tidigare dom godkänt upplägget.

Just denna åtalspunkt påminner om traditionell ekonomisk brottslighet. Någon anklagas för att medelst fiffel ha berikat sig.

Men rättegången handlar i allt väsentligt om brott som påståtts ha begåtts för att få Saab att se välmående ut: svindleri, urkundsförfalskning, osant intygande.

I morgon är det dags för de åtalade att prata om fakturorna. De nekar. Sedan rullar huvudförhandlingen på i över två månader. Tusentals mejl ska gås igenom, vittnen ska höras, upprättade avtal och diagram visas med powerpointbilder.

Vänersborg var småkallt, folktomt och ruggigt denna tisdag, dimman hade rullat in från Vänern och Victor Muller, influgen från villan på Mallorca, log tappert.

Det finns skäl att tro att han innerst inne gärna hade varit strängt taget var som helst på jorden, bara inte här.