Hur många fler drunknade flyktingar tål Europa?

Foto: ARIS MESSINIS / AFP
NYHETER

Rekordmånga drunknade förra året på Medelhavet i försöken att nå ett bättre liv.

Pressen på Europa att stoppa dessa tragedier ökar.

EU-ledarna letar desperat efter ett sätt. Då kan det vara lockande en snegla mot den australiska lösningen.

Varje gång en båt med flyktingar kapsejsar och några hundra dör, säger EU:s ledare att detta aldrig får hända igen. Ändå upprepas tragedierna gång på gång.

2016 var det dödligaste året hittills med drygt 5 000 som drunknade. Jämfört med 3 800 förra året och 3 300 året innan.
Utmaningen är att förhindra förlusten av människoliv utan att uppmuntra fler att göra den farliga resan och utan att stoppa människor som verkligen är i behov av skydd.

Europa kan inte gärna lastas för att människor väljer att göra den riskfyllda resan över Medelhavet. Majoriteten av de som reser från Libyen är ekonomiska flyktingar som saknar skyddsbehov.

Ändå går det inte att bortse från att det är en skam för Europa att tusentals människor drunknar varje år i försöken att nå kontinenten. Trots allt är det ju Europas ovilja att öppna säkra vägar till kontinenten som gör den farliga båtvägen till det enda som återstår för de flesta.

Nya rekordnivåer

Malta, som tar över EU:s ordförandeskap i vår, varnar för att ännu fler kommer att försöka ta sig över Medelhavet i år eftersom båtvägen via Turkiet numera är i det närmaste stängd.

– Nivåer vi aldrig tidigare sett, spår Maltas premiärminister Joseph Muscat som kräver att medlemsländerna agerar nu istället för att vänta på att en akut situation inträder i vår.

Viljan att ta emot krigsflyktingar i Europa har minskat drastiskt efter förra årets stora flyktingström. Viljan att ta emot ekonomiska flyktingar är närmast obefintlig.

Europa vill inte ta emot dessa människor men vet inte hur de ska kunna stänga dem ute utan att få EU att framstå som inhumant.

Europas försök att stoppa de farliga båtresorna kan lätt slå fel. När EU började konfiskera smugglarnas båtar när de anlände till Italien svarade de kriminella närverken med att istället skicka över migranterna i ännu sämre och rangligare farkoster vilket lett till att ännu fler drunknat.

Kraftiga protester

EU:s senaste taktik är att få till avtal med Libyen, Mali och andra länder som ligger längs smuggelvägen. Meningen är att de libyska myndigheterna ska hindra fartygen från att lämna landets hamnar. Frågan är hur framgångsrikt det blir i ett land där ingen regering har ordentlig kontroll.

Avtalet med Mali går ut på att landets regering mot ekonomisk ersättning ska stoppa människor från att fly. Något som lett till kraftiga protester inom landet. Liknande avtal planeras med länder som Etiopien, Senegal och Niger. I förlängningen kan det komma att handla om att upprätta asylcenter i nordafrikanska länder.

EU hoppas kunna få ett lika effektivt stopp på båtresorna som via avtalet med Turkiet som lett till en kraftigt minskad trafik på rutten till Grekland.

Militären bogserar

Fungerar ingenting annat är det fullt möjligt att EU tar till Australiens lösning. Där bogserar militären tillbaka alla båtar med flyktingar eller för flyktingarna till speciella läger på öar utanför Australien. Flyktingar som kommer båtvägen tillåts aldrig komma till Australien även om de har asylskäl. Allt i syfte att avskräcka människor från att göra den farliga resan.

Detta är en lösning som Europa vill undvika eftersom den rimmar illa med att EU ändå vill betraktas som en fristad för dem som verkligen behöver skydda.

Lockelsen ligger i att Australien trots allt fått stopp på drunkningarna till havs. Nästan inga flyktingar dör.

Hur många fler drunknade flyktingar tål Europa?