Sandra hjälpte tiggare på Gekås parkering

Foto: Privat/TT
NYHETER

Det första Sandra Olsson lade märke till när hon svängde in på parkeringen till Gekås, var mannen som satt ensam i regnet med en kaffemugg i handen. Han var blöt, kall och förmodligen hungrig och Sandra valde att hjälpa honom.

Sandra Olsson parkerade sin bil på parkeringen vid Gekås och skyndade sig mot butiken i regnet. Vid entren fick hon syn på en man som satt inlindad i filtar och höll en kaffekopp i handen.

– Jag tänkte att här ska jag gå in och handla för ett par tusen medan han sitter ute i regnet och fryser.

Hon bestämde sig för att hjälpa honom med det hon kunde och hann knappt in i butiken förrän hon satte planen i verk. Hon vände sig till Facebook för att få råd och plockade ihop det som var mest nödvändigt.

– Jag köpte kalsonger, thermosockar, tandborste och tandkräm, knäckebröd, ost, drickyoghurt och choklad.

När hon kom ut från butiken, nästan fyra timmar senare, satt mannen fortfarande kvar ensam och blöt.

– Jag vågade inte röra honom eller säga något för jag var rädd att skrämma honom, så jag ställde ner påsen försiktigt vid hans fötter, och gick mot bilen.

Även om de inte utbytte ett enda ord så tyckte Sandra att det kändes bra att veta att han åtminstone kunde äta.

– Men även om jag kände en lättnad fortsatte det att gnaga. Detta var ju väldigt temporärt. Knäckebrödet och osten tar ju slut.

Sandra Olsson skrev och berättade om händelsen i ett inlägg på Facebook.
Sandra Olsson skrev och berättade om händelsen i ett inlägg på Facebook.

Sandra har hyllats för sin insats och reaktionerna på hennes Facebookinlägg har varit många men alla har inte varit positiva.

– De flesta har varit fina men det är många som skriver att det handlar om ligor och att han förmodligen inte får behålla någonting själv, eller att man borde hjälpa sina egna först.

Men Sandra håller inte med.

– Detta är ju bara en av alla utsatta grupper i samhället. Och kan jag och fler med mig, med dessa enkla medel hjälpa till, glädja någon, mätta någon eller få nån att känna lite hopp om livet så är det värt det. Alla gånger!

– Man kan omöjligt hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Och är det inte att ge gåvor i form av mat och kläder, så håll upp dörren för andra. Säg hej, säg tack, säg ursäkta, visa respekt. Le! Allt blir så mycket trevligare och enklare då.