Kim Jong-un kan ha gått för långt

NYHETER

Den här gången kan Kim Jong-un ha gått för långt.

Om Kina slutar att bara hota och verkligen drar åt tumskruvarna får Nordkorea problem.

Avgörande blir också vad Trump gör nu.

Foto: AP TT NYHETSBYRÅN

Den amerikanske presidenten uttalade rätt grova hot efter att Nordkorea protesterade mot den senaste omgången av ekonomiska sanktioner. "Eld och ursinne vars like världen aldrig tidigare skådat" om inte Nordkorea slutar hota USA, var ett av presidentens uttalanden.

Visserligen var den senaste nordkoreanska missilen inte riktad mot det amerikanska territoriet Guam men Japan är en nära allierad till USA. Om Trump inte vill riskera att hans uttalanden ska ses som tomma hot måste han agera på något sätt.

Men absolut viktigast är Kinas ord om att "en brytpunkt är nådd". Det kan ses som både som ett hot mot Nordkorea att om de inte slutar med sina robottester så kommer Kina att agera tuffare. Men också som en uppmaning till USA, Sydkorea och Japan att lägga den hotfulla retoriken åt sidan och inleda samtal med Nordkorea.

Kina är Nordkoreas enda "vän" men också det enda land man är riktigt beroende av. Många av de förnödenheter som Nordkorea importerar kommer in i landet via gränsen mot Kina. Det gäller bland annat oljan som behövs för att driva landets industrier och värma bostäderna under de kalla vintrarna.

Hittills har Kina gång på gång tagit Pyongyang i örat men den unge diktatorn Kim Jong-un har visat att han inte tänker gå i Pekings ledband. Det som krävs är att Kina i praktisk handling är beredd att långsamt strypa Nordkorea. Då blir regimen tvungen att lyssna.

Men frågan är om Kina är villigt att ta det steget. Peking vill inte att regimen i Pyongyang ska falla.
Helt klart har världen ännu en gång tröttnat på Nordkorea provokativa beteende. Alla är medvetna om att det nu är sista chansen att stoppa Nordkorea från att bli en fullfjädrad kärnvapennation.

Genom att skjuta en missil tvärs över Japan visar Nordkorea att man har kapaciteten att träffa Japan med ett kärnvapen.

Skälet till att Nordkorea uppträder så aggressivt är att regimen vill visa sig stark både gentemot omvärlden och på hemmaplan. Kärnvapnen och långdistansmissiler ses av diktaturen som en livförsäkring mot försök från USA eller andra att störta regimen.

Fullt logiskt drar Kim Jong-un slutsatsen att ingen vågar attackera en kärnvapennation. Däremot har USA tidigare störtat Iraks diktator Saddam Hussein och Nato såg till att Libyens Moammar Gaddafi fick bita i gräset efter det att han lovat ge upp sina kärnvapenambitioner.

Det vore självmord för Nordkorea att verkligen attackera omvärlden med kärnvapen. Då vore regimens dagar definitivt räknade. Men det känns ändå inte särskilt tryggt för omvärlden att veta att den tyranniska regimen har eller snart kommer att ha full kärnvapenkapacitet.

Samtal är givetvis att föredra framför krig, särskilt kärnvapenkrig. Men den som tjänar mest på samtal är Nordkorea eftersom regimen då kan vinna tid och i lönndom fortsätta utveckla sin kärnvapen- och robotkapacitet.

Det är inte särskilt sannolikt att Nordkorea skulle ge upp sina kärnvapen som resultat av förhandlingar.

Hittills har man blankt vägrat. Nordkorea skulle aldrig lita på några försäkringar som USA ger om att inte försöka störta regimen. Man vet att man är en parianation utan nästan några vänner i världen.


Så hela den här konflikten är ett slags moment 22 där det är väldigt svårt att se hur en lösning skulle se ut.

USA och dess allierade kan attackera militärt men det skulle sannolikt leda till att Nordkorea svarar, med hundratusentals offer som resultat. I värsta fall kan det sluta med ett kärnvapenkrig.

Gör man ingenting förutom samtal och sanktioner så är det bara en tidsfråga innan Nordkorea blir permanent medlem av den exklusiva kärnvapenklubben.

Lös den knuten och vinn Nobels fredspris.