Tomas och Walter bor i Seoul: ”De äldre är mer oroliga”

NYHETER

SEOUL. De lever i en stad som Nordkoreas diktator Kim Jong-Un hotat att förvandla till ett ”hav av eld”.

Men svenskarna Walter Strömberg, 33, och Tomas Runeman, 32, har inga planer på att flytta från världsmetropolen Seoul.

– Jag tror att människorna har vant sig vid sprängningarna och hoten, säger Walter.

Foto: JERKER IVARSSON

Myllrande gator. Skyskrapor som som sträcker sig mot himlen. Skrikiga neonskyltar på ändlösa rader av butiker. Biltrafik som aldrig upphör.

Den som tror att sydkoreanerna låtit sig förlamas av skräck efter Nordkoreas senaste kärnvapenprov behöver inte vistas länge i huvudstaden för att inse att så inte är fallet.

Svenskarna Walter Strömberg och Tomas Runeman har båda två bott Seoul i flera år. För dem fortsätter tillvaron som vanligt, trots att läget i krisen har förvärrats.

– Det är inget som folk pratar särskilt mycket om, faktiskt. Jag tror att människorna här, särskilt de yngre, har vant sig. Nordkorea har hållit på så här så länge nu, säger Walter.

– Men jag har hört från koreanska kompisar att deras föräldrar är mer oroliga. Jag tror att de kan bero på att de har minnen från Koreakriget och därför vet mer om vad som kan hända, säger Tomas.

Packade akutryggsäck

Förra veckans provsprängning, som var Nordkoreas kraftigaste hittills, har dock fått de två vännerna att fundera över säkerhetsläget.

– Att de verkar ha sprängt ett kärnvapen som är runt tio gånger kraftigare än Hiroshima-bomben, det är egentligen ganska skrämmande, säger Walter.

I en del affärer i Seoul säljs färdigpackade så kallade ”bug out backpacks”, som är laddade med förnödenheter som kan behövas vid nödsituationer. För några år sedan fixade Walter en sådan på egen hand.

– Det var vid ett tillfälle då det också var extra spänt. Jag packade vatten, frystorkad mat och lite annat. Men det har jag inte gjort nu.

”Mamma tycker att jag ska åka direkt”

För Tomas kom den största oron när familj och vänner hemma i Sverige började höra av sig.

– Man påverkas ju av medierapporteringen och vad närstående säger. Min mamma tycker att jag ska åka hem direkt. Men jag har sagt till henne att jag tänker vänta till svenska ambassaden ger rådet att lämna landet. Eftersom alla andra här är så lugna så blir jag också lugn, säger han.

– Jag tror att rädslan som människor i andra länder ofta beror på att de inte har varit här och upplevt hur tryggt det faktiskt känns, säger Walter.