Tomma hot – ingen tjänar på ett nyval

Det pågår ett ytterst märkligt politiskt spel just nu. Det pågår högt över medborgarnas huvuden. Och än har det inget med verkligheten att göra.

Det började för tre veckor sedan. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) lät i svårtydda ordalag meddela att oppositionen kunde driva fram ett nyval.

Orsaken är det femte jobbskatteavdraget, en sänkning av inkomstskatten för löntagare. Förslaget presenteras i regeringens budgetförslag i september. Till de bisarra inslagen hör alltså att spelet utgår från ett förslag som ännu inte finns.

I början av veckan, i samband med sitt tal i Almedalen, vände sig Lars Ohly (V) till Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Han vill att de enas om en alternativ

användning av de 12 miljarderna som jobbskatteavdraget antas kosta.

Skulle Sverigedemokraterna, det fjärde oppositionspartiet, ansluta sig till en sådan överenskommelse blir det regeringskris. Den skulle i så fall inträffa i mitten av december när riksdagen röstar om statsbudgeten.

Då skulle regeringen Reinfeldt med stor sannolikhet tvingas avgå eftersom de fått spö i en central fråga, den ekonomiska politiken. Det skulle i sin tur kunna leda till det första nyvalet sedan 1958.

Att Fredrik Reinfeldt hotar med nyval beror på att han vill att oppositionen ska besinna sig och inte fälla jobbskatteavdraget. Han pekar på en orolig omvärld och frågar om vi vill ha rock’n’roll här hemma också.

Håkan Juholt hotar med nyval av två skäl. Han vill markera att han är en maktfaktor. Och han vill tvinga regeringen till förhandlingar (se artikel här intill).

Lars Ohlys bevekelsegrunder är ungefär desamma som Juholts. Han vill skada regeringens trovärdighet.

Men sannolikheten för att det verkligen blir ett nyval är mikroskopisk. Skälen är följande:

1. Svenska partier är inriktade på samförstånd, kompromisser är den livsluft politiker andas 99 dagar av 100.

2. Socialdemokraterna har inte hämtat sig från den svåra valförlusten förra året. Håkan Juholts främsta uppgift är att bygga upp Socialdemokraterna så att partiet är i skick för valet 2014. Inte att sätta sig i oförberedda regeringsförhandlingar.

3. Vinnarna är för få. Möjligen kan Moderaterna klå åt sig någon procent till på bekostnad av ett eller flera av de andra borgerliga partierna. Men risken är att C

eller KD i stället åker ur riksdagen.

Miljöpartiet kan också fortsätta att rida på framgångs­vågen, men sannolikt på Vänsterpartiets bekostnad.

Riksdagsplatserna har inte gett Sverigedemokraterna ytterligare skjuts i opinionen. Vid ett nyval skulle Jimmie Åkesson få samma utrymme i tv som Reinfeldt och Juholt. Det är inte säkert han klarar den inspek­tionen. Som talare och debattör är han tråkig.

4. Väljarna röstade för mindre än ett år sedan. Att motivera dem att göra om proceduren redan nu är svårt. Det visade omvalet i västra Götaland.

Alltså blir det inget nyval. Men innan det står fullständigt klart kommer det att göras många utspel, slås i många dörrar och skrivas många debattartiklar. Var och en roar sig på sitt sätt.