– Man måste tala om ungas arbetslöshet

Jag skulle ha talat om ungdomsarbetslösheten. Det kommer alla att göra. Det måste man göra. Något annat skulle inte vara politiskt korrekt.

Men jag vill att skillnaden mellan dom som bara pratar och dom som faktiskt vill göra något på allvar kommer fram i debatten. Och det handlar inte bara om arbetslösheten.

Regeringen förändrar Sverige i grunden, man skär inte bara ner på välfärden utan man gör om själva strukturen. Lönerna sänks, jobben försvinner och inom vården exploderar vinstintressena.

Mantrat från regeringen är att man måste hålla hårt i plånboken under kristider, allt annat är slösaktigt och oansvarigt. Samtidigt åker sedelpressen fram när det handlar om skattesänkningar som gynnar dom med högst inkomst.

Krisen används som en ursäkt för att vi andra ska acceptera stora försämringar på sådant som är viktigt för att kunna leva ett rimligt liv.

Genom att inte satsa i kristider ser regeringen till att även framtidens Sverige kommer att vara tydligt präglad av nedmonteringen. Det som upplevs som undantag nu, kommer senare att vara normaliserat om högern får som den vill.

Kanske är det meningen att vi för alltid ska acceptera en hög arbetslösheten, sämre arbetsvillkor och att skolan och vården inte kan erbjuda mer än det absolut nödvändigaste.

Men själva idén med den svenska välfärdsmodellen är att man ska kunna få och kräva det där lilla extra. Regeringen tycker att det är fräckt. Då skulle jag vilja be att få påminna om generösa bonussystem och skärgårdspalats. Det är fräckt.

Det handlar om det som är värdigt och som skapar gemenskap mellan oss människor, det som gör jobbet meningsfullt, det som ser till att vården blir okej både för patienten och för personalen och det som gör att fler känner att skolan ger dom någonting.

Jag kommer från en bruksort där massarbetslösheten slagit till, jag har vänner och bekanta som jobbat i åratal på samma företag, men som nu blivit av med jobben.

Det är oansvarigt att inte ta deras livssituation på allvar. Det är ett slöseri utan dess like att betala kostnaderna för krisen med arbetslöshet och nedskärningar.

Investeringar som leder *till jobb är något som vi skulle tjäna på. Bygg bostäder, satsa på järnvägar och se till att arbetslöshetsbekämpningen kommer igång.

Det tycker jag verkar bra för framtiden. Någon annan får betala, det kostar för mycket att låta vanligt folk göra det.”