Ökad arbetslöshet kan kosta Reinfeldt jobbet

De borgerliga partierna slåss mot två spöken från det förgångna. Föreställningen om att de alltid bråkar. Och att de inte kan sköta ekonomin.

Som ledare för alliansen har statsminister Fredrik Reinfeldt (m) gjort sitt yttersta för att tvätta bort spåren av de misstag som tidigare borgerliga regeringar begått.

Offentliga bråk är bannlysta. Finansministern predikar överskott och gör ingenting utan stöd av vetenskapliga rapporter. Säkra kort är regeringens hederliga, men småtrista, melodi.

Riskerar svekdebatt

Men nu viker konjunkturen. Nästan varje dag kommer ny statistik och nya prognoser som visar att den ekonomiska räkmackan snart är uppäten.

Ingen, absolut ingen, kan veta hur det ser ut när svenska folket går till riksdagsval nästa gång, hösten 2010. Men om prognoserna slår in riskerar Fredrik Reinfeldt och hans allians en svekdebatt som kan kosta dem makten.

De lovade att sätta jobben i fokus. Men om det vill sig illa är arbetslösheten högre då än när alliansen vann valet.

De lovade hålla koll på ekonomin. Men sedan alliansen bildade regering har prisökningarna och riksbanksräntan fördubblats.

De lovade att ge Sverige nytt hopp. Men hur hoppfullt är det när arbetslösheten ökar och det är dyrare att leva?

Mona Sahlin och socialdemokraterna lusläser redan statistik för att hitta ammunition till attackerna mot regeringen. I en vikande konjunktur kommer de hitta ännu mer.

Lättare att vinna på löften

Man behöver inte vara utrustad med särskilt mycket fantasi för att föreställa sig hur valdebatten kommer att låta. Du sa så här – det blev så här. Reinfeldt du har misslyckats, du har svikit.

Men det finns tröst för Fredrik Reinfeldt. Väljarna är intresserade av framtiden. Inte av historien. Det är lättare att vinna val på löften om vad som ska hända än att på att peka på vad som redan gjorts.

Det fick Winston Churchill bittert erfara i det brittiska parlamentsvalet 1945. Efter lysande insatser under andra världskriget röstades han osentimentalt bort bara månaderna efter stilleståndet. Labours framtidsidéer lockade mer än de konservativas.