Obama sackar efter i klimatfrågan

Dagens "förklimatmöte" vid FN i New York blir i bästa fall en väckarklocka för de många världsledare som samlas.

Bara drygt två månader återstår innan ett nytt avtal ska undertecknas i Köpenhamn om hur jordklotets koldioxidutsläpp ska minskas och en framtida klimatkatastrof undvikas. Ett avtal som ska vara bindande för staterna som skriver på.

Förhandlingarna går mycket trögt. Alla verkar inse allvaret men ingen vill göra det som krävs.

De fattiga länderna har inget emot att minska sina utsläpp så länge den rika världen betalar. De rika är beredda att betala men inte alls så mycket som det kostar.

De stora utsläppsbovarna kör sandlådetaktiken där det mesta är den andres fel. Visst kan vi minska våra utsläpp säger Kina. Men så länge USA inte binder sig så varför ska vi göra det?

USA:s svar är att likt landets Obamautnämnde Sverigeambassadör peka på statistik som visar att 97 procent av f r a m t i d e n s utsläppsökningar beräknas komma från tillväxtekonomierna (Kina, Indien med flera).

Ledarna uppträder som ett stort gäng kompisar som käkar på krogen där alla väntar sig att någon annan ska ta notan.

Eftersom Kina och USA tillsammans står för nästan hälften av världens utsläppsgaser så är varje avtal utan deras namnteckning i praktiken värdelöst.

Under förre presidenten George W Bush vägrade USA skriva under Kyoto-avtalet, det nuvarande klimatavtalet. När Barack Obama tillträdde lovade han att USA i fortsättningen ska ta ledningen i klimatfrågan och göra sin del för att få ner utsläppen. Han tillsatte Steven Chu, en av USA:s främsta klimatexperter som energiminister.

Sedan dess har det varit rätt tyst.

Obama har haft häcken full med en rad andra frågor, framförallt försöken att få kongressen att rösta igenom en allmän sjukförsäkring för alla amerikaner.

Klimatfrågan har rasat ner på dagordningen.

Även om Obama fortfarande vill att USA ska ta krafttag för att stoppa den globala uppvärmningen så är hans händer delvis bakbundna av kongressen. Risken är stor att han kommer till Köpenhamn den 9 december med goda intentioner men utan det politiska mandatet att skriva på ett klimatavtal.

Kanske bör vi hoppas mer på Kina. Landets ekonomi är en av få som fortsätter växas mitt i den värsta lågkonjunkturen. Men numera verkar kineserna ta miljöproblemen på allvar. När Kina väl bestämmer sig för något kan det tack vare den politiska centralstyrningen hända stora saker väldigt snabbt.

Ryktet säger att Kina i dag för första gången tänker utlova konkreta utsläppsminskningar.

77 dagar återstår till Köpenhamn. Det finns fortfarande tid. Men då måste världens regeringar, framförallt de värsta förorenarna, lägga ner hink och spade och kliva ur sandlådan.

Annars sitter världen där med ett urvattnat klimatavtal och fortsätter med oförminskad hastighet styra mot avgrunden.