Högerextremismen på väg att bli vardag

När herrar som Jörg Haider och Jean-Marie Le Pen kom fram i Österrike och Frankrike var deras åsikter extrema. De betraktades som farliga och pestsmittade. Embryon till en ny Adolf Hitler.

I dag får partiledaren för Brittiska National Party vara med i direktsänd TV-debatt. Le Pen sitter i Europaparlamentet.

I Italien är Lega Nord stödparti åt Silvio Berlusconis regering. Danmark har en regering som är beroende av främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

Jag undrar hur många som ens vet att Schweiz högerextrema parti SVP är landets största och sitter i regeringen. Senaste valet fick de 29 procent av rösterna.

Mjukare formuleringar

Vid valet till Europaparlamentet i somras gick de högerextrema fram på bred front medan socialdemokraterna tappade.

Utvecklingen från pariasmittade galningar till respekterade delar av ett nytt etablissemang har gått fort i många länder.

I samma takt som de högerextrema partierna lyckats paketera om sitt budskap. Borta är de nakna och aggressiva främlingsfientliga slagorden.

Formuleringarna är mjukare, mer inlindade. Väljarna låter sig lockas även om budskapet i grunden är detsamma. De slipper känna sig som extremister.

Övriga reagerar inte längre lika hårt. Det är fråga om en gradvis tillvänjning ungefär som när man går från att dricka röd mjölk till grön.

Fångar upp rädslan

Högerextrema partier fångar upp en känsla av oro som sprider sig över Europa. Allmän oro och irritation över den ökade invandringen men framförallt en rädsla för att islamisering ska leda till terrordåd, ändrade livsvanor och värderingar.

Både Danmark och Tyskland har haft hätska debatter om moskébyggen. I Frankrike har den muslimska slöjan varit katalysatorn.

Omröstningen i Schweiz borde oroa regeringar över hela Europa av ett särskilt skäl. Resultatet indikerar att oron och rädslan krupit långt utanför de högerextrema kretsarna och rakt in i hjärtat av samhället. Inget högerextremt parti är i närheten av 58 procent av rösterna.

Främlingsfientligheten har blivit "mainstream".

Protest mot Khadaffi?

Ett tröstande halmstrå finns. Sedan en tid pågår en konflikt mellan Schweiz och Libyen där diktatorn Moammar Khadaffi håller en schweizisk medborgare som gisslan. Man skulle kunna tolka resultatet som en protest mot Khadaffi snarare än islam.

Om schweizarna röstat mot minareter av rädsla för terror så kan de verkligen ha hamnat ur askan i elden.

När muslimer runtom i världen får nys om förbudet lär Schweiz inte stå högt i kurs. Det är ingen slump att regeringen i Bern varnat sina ambassader i muslimska länder för följderna. även på hemmaplan kan det bli bråk.

Jag tror inte vi får se ambassadbränningar och muslimsk vrede i nivå med när Muhammedteckningarna publicerades i danska tidningar. Men är det trygghet schweizarna söker har de valt fel väg.