Pappans brev till sina barn

Till att börja med vill jag tacka alla som tänkt på mina barn deras moder och mig i detta helvete vi gått igenom.

Jag vet inte vad jag ska skriva som kan förklara vad jag känner just nu... Mina barn är borta, och jag kommer aldrig få höra deras skratt eller höra dom säga pappa. Har bara hunnit två rader och tårarna rinner redan ner över min kind, men samtidigt är jag stolt över att genom Maximilian och Saga kunna hjälpa andra barn, för dom hade velat det.

Dessa små troll var så otroligt sociala och ville alltid vara nära människor och andra barn. Deras charm och medkänsla var som en aura runt dom, som alla i deras närvaro märkte. Det är genom er som andra barn och föräldrar kommer kunna få den hjälp som kan komma att behövas, och det gör mig så glad trots denna smärta jag känner.

Så dom som känner att dom vill kunna hjälpa andra barn, kan sätta in ett bidrag till deras minnesfond.

    Till mina barn, Maximilian och Saga Jangestig:

Mitt hjärta värker varje dag av tanken på att inte känna er nära mig och höra era fötter och skratt när jag jagar er. Jag försöker dagligen få svar på vad jag gjort för fel som skulle bekostas av er, samtidigt försöker jag förstå vad det är som ger en annan människa rätten att ta bort två oskyldiga barn från denna jord!

Ni fyllde mitt hjärta och min kropp med kärlek för er, att se era ögon tindra för mys med en kvällssaga och filt eller att se min dotter komma med sina skor i högsta hugg för att visa mig att ”nu vill jag gå ut och leka”.

Att två så små människor kan ändra så pass mycket i en annan människa är otroligt, tack vare er mina barn, så är jag den jag är i dag.

Mina älskade barn, min prins och mitt troll. Jag har aldrig vart så stolt som när jag har varit med er, och höra er säga pappa...

Jag kommer alltid vara er pappa och ni kommer alltid finnas hos mig. Jag älskar er Maxen o Sagis