Schürrer för sin egen talan

09.10

Christine Schürrer begär att själv få ordet när rättegången inleds strax efter klockan 9 på fredagsmorgonen. Hon talar med hög röst på svenska.

– Jag tänker inte att svara på dina frågor. Det finns så många lögner här. Det kan jag bevisa, säger hon till åklagare Johan Fahlander när han ska inleda sitt förhör.

Hon börjar med att citera ett brev som Emmas sambo har skrivit till henne.

Dessutom vill Schürrer att rätten tar del av anteckningar från hennes dagbok.

Protesterar

Åklagaren Johan Fahlander protesterar eftersom brevet inte finns med i förundersökningen.

En viss förvirring uppstår nu i rätten.

Tyskan säger att hon först i förra veckan fick klart för sig att hennes dagboksanteckningar kan vara av betydelse och begär därför att få ha med dem under förhandlingarna.

– Jag vill ha den här dagboken. Jag behöver den för att försvara mig, det har jag begärt tidigare.

Ordföranden får avbryta ett meningsutbyte mellan åklagare Frieda Gummesson och Christine Schürrer.

Rätten tar paus

Gummesson protesterar mot att dagboksanteckningarna ska kopieras upp till förhandlingarna eftersom det beslaget hävdes i somras och hon inte har haft tillgång till dem sedan dess.

Rättens ordförande godkänner dock att dagboksanteckningarna kopieras upp.

Rätten tar paus.

09.50

Förhandlingarna återupptas.

Christine Schürrer vill lämna sin egen berättelse, enligt hennes försvarare kan det ses lite okonventionellt.

– Hon är fullt kapabel att föra sin sak, hon kommer att lämna en sammanhållen berättelse. Det är hon som riskerar livstidsstraff, det är en anständighetsfråga att hon får lämna sin redogörelse. Om det inte följer formalia får hovrätten påpeka det.

10.00

Schürrer läser först ur ett kärleksbrev hon fått från Emmas sambo efter att de träffades i Grekland. ”I mina tankar är du hos mig, jag längtar efter dig och hoppas att vi ses snart. ”

Tyskan övergår sedan till att läsa ur förundersökningen och protesterar mot att hon skulle ha tagit uppbrottet med Emmas sambo särskilt hårt. Hon säger att hon fullt ut accepterade att förhållandet tog slut.

– Det är lögn alltsammans, polisen har ändrat mina ord för att det ska passa deras motiv.

Åklagare Johan Fahlander bryter in och frågar hovrätten om Christine Schürrers uppläsning är förenlig med rättegångsbalken.

Total oenighet

– Advokaten försvarar sin klient och säger att bevisvärdet i hennes kommentarer är upp till hovrätten att besluta om.

Rätten tar en paus på nytt. Det råder total oenighet mellan åklagarsidan och försvaret om hur den här rättegången ska fortskrida.

10.18

Hovrätten uppfattar situationen som att Christine Schürrer vill lägga till rätta det hon anser är felaktigheter i åklagarsidans sakanförande. Hovrätten medger hennes begäran.

– Den strider inte mot rättegångsbalken, säger ordföranden.

Christine Schürrer tillåts fortsätta. Hon läser ur ett förhör med henne själv där hon uppges säga att hon mådde dåligt efter uppbrottet med Emmas sambo.

– Det här har jag aldrig sagt i mitt förhör. Jag mådde inte dåligt på grund av honom, beslutet att ta mitt liv hade jag fattat långt tidigare.

Schürrer upprepar samma sak gång på gång.

”Polisen ljuger”

– Det står att jag åkte till Sverige för att ta avsked av honom, men det har jag aldrig sagt, polisen ljuger.

Hon fortsätter att ta upp avsnitt ur polisförhören. Rätten bläddrar fram och tillbaka i sina papper. Allt som står där är lögn, menar tyskan. Polisen arbetar utifrån sina egna motiv.

– Jag gjorde polisen uppmärksam på att det finns felaktiga uppgifter i förhören, framhåller Schürrer.

– Jag vill inte var penibel, men jag tycker att man ska kunna vänta sig lite mer exakthet av polisen, säger hon.

10.29

Christine Schürrer är beslutsam. Hon läser innantill ur sina egna dagboksanteckningar.

”Jag saknar känslorna han gav mig och jag har nog kvar känslor för honom, men det här kommer inte att fungera, jag bor i Tyskland och han i Sverige”.

Åklagaren påstår att Schürrer ljuger om sina egna känslor, men så är inte fallet enligt henne.

– De blåser upp ett motiv som inte finns, det är min kommentar till det.

Tittar inte på tyskan

Åklagarna Johan Fahlander och Frieda Gummesson antecknar i sina papper och stryker under. Det är tydligt att situationen i hovrätten inte blev vad de hade förväntat sig.

Max och Sagas mamma Emma Jangestig sitter intill sin sambo med armen under hans. De tittar inte på tyskan som fortsätter att gå igenom förhörsprotokollet.

– Jag har aldrig fantiserat om att leva tillsammans med honom som det står i polisens slutsats. För mig fanns det inga känslor inför en framtid med honom, säger hon.

Brister ut i skratt

Tyskan brister ut i ett litet skratt när hon läser att hon sagt att hon dämpar sin ångest med alkohol.

Ännu en uppgift som inte är sann, enligt henne.

Christine Schürrer har förberett sig väl inför den här stunden, det är tydligt. Hon hänvisar snabbt fram och tillbaka mellan olika sidor i förundersökningen.

– Jag har aldrig läst hans blogg och hade ingen aning om vilken tjej han flyttat ihop med.

Då och då lägger hon ansiktet i ena handen under tiden hon läser.

Hennes advokat har intagit en passiv roll vid hennes sida och låter sin klient föra talan.

”Elakt förtal”

Schürrer börjar tala om den hammare som åklagarsidan anser att hon använde för att döda barnen och misshandla Emma Jangestig. Hon citerar ur åklagarens stämningsansökan: ”Hon har tagit hammaren i syfte att använda den som ett brottsverktyg”.

– Åklagaren är fräck nog att påstå det här. Det är elakt förtal. Det finns inget bevis att mordvapnet ens var en hammare.

11.20

Förhandlingarna fortsätter efter en kort paus.

Christine Schürrer säger att hon har nått ungefär halvvägs in i sin egen framställan.

Hon börjar med att kommentera de bilder av huset i Arboga som påträffats i hennes dator.

"Finns inget foto"

– Jag har inte sökt information om Emma Jangestig. Jag har hittat dvd- skivor med en backup av min dator. Det finns inget foto av det hus som Emma Jangestig bor i. Jag har ingen aning om vem som har laddat ner bilderna.

”Christine Schürrer ljuger om sitt syfte med sitt besök i Arboga den 12 mars”, står det i åtalet. Enligt åklagarsidan var hon där för att rekognoscera inför mordet den 17 mars.

– Återigen rör det sig om elakt förtal, säger Schürrer.

Att hon inte kan förklara vilken väg hon gick när hon var i Arboga den 12 mars förklarar hon med att hon gick vilse.

– Hur kan man be en person som har gått vilse förklara vilken väg den tog?

11.35

Schürrer skalar ner åtalet på detaljnivå, fortfarande med samma agenda – att hon är utsatt för ett rättsövergrepp.

Hon talar om de skor som hon enligt två vittnen ska ha burit vid tiden för mordet, den modell som lämnat ett avtryck vid brottsplatsen.

Enligt Schürrer är vittnesuppgifterna otydliga. Hon poängterar att vittnet inte kunnat uppge vare sig märke eller exakt färg på skorna.

11.45

Schürrer citerar ur ett vittnesförhör gällande morddagen: ”Vittnet ser en man gå in på Verktygsgatan”.

– I utredningens slutsats förstår åklagaren att vittnet har sett mig, hur kan hon säga det? Jag är ingen man.

Rätten tar paus för lunch.

13.43

Christine Schürrer begär att få kommentera en tysk tidningsartikel.

Jag ställer mig frågan, varför jag är här. Varför säger en person som jag inte känner att jag har försökt döda hennes barn?

– På det här sättet, med hjälp av den här artikeln vill jag försöka att förklara.

Artikel handlar om falska minnen och tyskan jämför sitt fall vid ett uppmärksammat våldtäktsfall i Australien där offret sa sig minnas gärningsmannen, men pekade ut helt fel person.

Den mordåtalade kvinnan menar att Emma har projicerat fram bilden av henne som en mördare.

13.54

Åklagare Johan Fahlander ber att Schürrer ska redogöra för en resa hon gjorde till Grekland i augusti 2007, men hon vägrar att svara.

Varför kan du inte svara på det?

– Vad har det för betydelse för målet, svarar tyskan.

Åklagaren: Jag ställer frågor till dig och tänker inte sitta och dividera.

14.00

K ommer du ihåg att det hölls ett förhör med dig den 3 december 2008.

– Ja

Kan du berätta om det förhöret?

– Nej

Enligt åklagaren förekom förhöret på initiativ av Christine Schürrer själv, men hon vägrar att kommentera det.

Åklagaren läser upp förhöret i sin helhet.

”Christine Schürrer uppger att hon läst ett förhör med en kvinna som träffat Schürrer på Kreta. Schürrer hävdar att hon inte alls befann sig på Kreta vid den perioden. Hon påvisar att hon då befann sig i Tyskland. Schürrer ville att åtgärder skulle genomföras för att påvisa att hon inte var på Kreta. Hon önskar att en kamrat till henne ska höras. Kamraten kan berätta att Schürrer inte var i Kreta vid tidpunkten.”

I det här förhöret har du begärt att man ska förhöra tre personer som kan bekräfta dina uppgifter?

Christine Schürrer vägrar att svara.

Har du fött Emmas sambos barn?

– Det kommer jag inte att svara på.

Är det du som har skrivit brevet till honom år 2008 där en person vid namn Tine fött hans barn?

– Ja.

– Där står det angivet att födseln skulle ha skett i september 2007, säger Johan Fahlander.

Åklagaren läser ur en resedagbok som han säger tillhör tyskan. Resan sammanfaller med den tid då hon skulle ha varit höggravid om uppgiften att hon fött barn är sann.

Åklagaren vill härmed påvisa att hon ljuger om graviditeten.

Tyskan väljer att inte svara på hans frågor.

Du tänker alltså inte berätta något om födseln av det här barnet?

– Jag tänker inte att berätta.

Datum?

– Jag tänker inte att berätta.

Du skriver i resedagboken att det är ”Fucking hot”. V ar det jobbigt att som höggravid röra sig i den grekiska hettan?

– Som jag har sagt, allt i resedagboken stämmer inte med verkligheten.

14.17

Åklagaren fortsätter att pressa Schürrer om resedagboken, Greklandsresan och hennes påstådda graviditet. Hon svarar nu kortfattat på frågor om att hon druckit alkohol, rökt gräs och festat. Enligt tyskan är resedagboken en blandning av verklighet och fantasi. Vissa delar handlar om henne, men inte alla.

– Jag kan i dag inte svara på vad som handlar om mig, för jag har ingen aning.

Åklagaren: För mig framstår det som märkligt att som höggravid kvinna åka till Grekland och företa sig de här sakerna som sägs här. Har du verkligen varit gravid?

– Du kan läsa ut vad du vill av det här, för det har ingen betydelse.

Åklagaren vill att Schürrer ska redogöra för en träff hon hade med en man 30 september 2007.

Träffade du honom efter eller före förlossningen?

– Jag tänker inte kommentera dina frågor.

14.23

Vill du hjälpa till och bevisa att du varit gravid och fött ett barn?

– Det har för målet ingen betydelse, det är två helt olika saker.

Du svarar inte på frågan. Det skulle vara enkelt för dig att bevisa att du varit gravid.

– Det har inget att göra med brottet. Jag ser inget sammanhang mellan min graviditet och brottet.

Vill du ange personuppgifter på det här barnet så att vi kan identifiera det?

– Nej.

Tyskan säger att hon inte vill skriva på ett dokument om att bryta sjukhussekretessen i Tyskland.

Åklagaren övergår till att fråga om de vänner Christine Schürrer säger att hon har i Köping.

Vill du namnge de här personerna?

– Nej.

Varför inte?

– Jag ser ingen anledning.

Är du höger- eller vänsterhänt?

– Det är svårt att säga. Jag skriver med båda händerna.

I tingsrätten har du sagt att du skriver med vänster hand?

– Vad bevisar det?

15.10

Åklagaren övergår nu till att fråga om Schürrers Kretaresa år 2006 när hon träffade Emma Jangestigs sambo.

– Jag var på Kreta i augusti och september 2006 och efter att jag varit där tre veckor mötte jag honom.

Kan du beskriva er relation?

– Ja relativt snabbt började vi att ha en relation under tiden han var där.

Hade du en dator med dig?

– Ja.

Hur vill du karaktärisera er relation?

– Vi blev ganska snabbt förälskade i varandra. Det kändes som att vi var tonåringar igen.

Vad sa ni när ni skildes?

– Han sa att han tänkte åka till Tyskland i oktober, men han köpte en lägenhet och på grund av det kunde han inte komma.

Under den här tiden, vilka är dina känslor?

– Svårt att säga, de började att blekna, men jag såg fram mot att träffa honom igen.

Var det en ömsesidig förälskelse vid den här tiden?

– Ja.

I slutet av november kom Christine Schürrer till Sverige. När de återsågs blev mötet lite reserverat till att börja med, men Christine Schürrer berättar att hon ändå stannade i 12 dagar.

Hände det något med dina känslor under den här tiden?

– Jag vet inte. Han sa att vi skulle träffas igen och att han ville ha ett förhållande med mig. Jag sa okej, vi kan besöka varandra om det inte är för jobbigt för dig.

Var ni på samma nivå i förhållandet?

– Jag tror det. Planeringen var att han skulle komma till Tyskland följande veckoslut, men det blev inte på det sättet. Istället åkte jag tillbaka till Sverige följande vecka.

Kan du beskriva det besöket?

– Det kändes inte på samma sätt längre för att vi båda kom tillbaka till realiteten. Vi insåg att vi har olika liv. Jag hade inget fast jobb och visste inte vad jag skulle göra i framtiden.

15.28

Åklagare Johan Fahlander läser ur ett brev som Christine Schürrer skrev efter att förhållandet tagit slut.

Jag upplever det som att du var besviken över att det tog slut?

– Jag var besviken över sättet det tog slut på. Jag vet inte i dag varför jag skrev som jag gjorde i det där brevet.

Rättegången går in i en lugnare fas. Den stundtals irriterade stämningen som tidigare förekom mellan åklagaren Fahlander och Christine Schürrer har för tillfälligt ersatts av en lugnare ton.

Besökte du någon fornlämning när du var i Sverige?

– Ja, jag hade berättat för honom om en runsten och vi åkte ut för att leta efter den, men hittade den inte.

Åklagaren ställer en rad frågor om vilken typ av karta de hade med sig när de letade efter runstenen. Anledningen är att det är samma karta som Christine Schürrer säger sig ha använt när hon var i Arboga den 12 mars i år.

16.21

Fortfarande har åklagaren en bit kvar innan han närmar sig mordkvällen. Hans förhör bygger på en kronologisk linje där han tar upp detaljer och skeenden som är centrala för brottsutredningen.

Förhöret handlar nu om uppbrottet mellan Christine Schürrer och mannen som senare blev Emma Jangestigs sambo. Åklagaren ställer ingående frågor om hennes reaktioner vid tillfället. Christine Schürrer säger att hon var ledsen, men att hon inte grät.

Fanns det någon diskussion mellan er att fortsätta som vänner?

– Jag tor att han sa att vi skulle försöka, men det var ingenting jag ville ha vid den tidpunkten.

I ett brev till mannen skriver tyskan.

”Jag kan inte tänka mig att ha en vänskaplig relation med dig efter det som du har gjort mot mig.”

När sker nästa kontakt mellan er?

– Jag vet inte, jag tror jag kan ha ringt honom två eller tre veckor senare.

Sa du något om att du skulle komma till Sverige då?

– Nej.