Blöta drömmar om svensk sprit

NYHETER

Nu dröms det blöta drömmar om att privatisera det gamla spritmonopolet.

Enligt en nationell myt kan vi svenskar äntligen hantera spriten. Myten är troligtvis av samma datum som spritmissbruket.

Motbokens avskaffande föregicks på sin tid av bedyranden från sakkunnigt håll att supandet ej skulle påverkas mätbart och troligtvis sjunka om vi fick dricka under personligt ansvar. En kungstanke var att svensken egentligen var i det närmaste nykterist, men protestsöp mot förmynderiet.

När motboken så avskaffades åtföljdes det av ett hämningslöst nationellt sjöslag.

Som motvikt och bromskloss fanns dock två monopol - Systembolaget och Vin & Spritcentralen - som borgade för att spritbranschen var avkommersialiserad. Det skulle inte finnas privatekonomiskt intresse av att öka spritkonsumtionen.

En, som det skulle visa sig, lyckad inrättning. Trots vår nationella kärleksaffär med flaskan, pressades konsumtion och missbruk tillbaka och skadeverkningarna hölls på en, för europeiska förhållanden, låg nivå. Men det finns en joker. Vin & Sprits internationella varumärke, Absolut Vodka.

Vin & Sprit är inte bara ett statligt ägt företag. Företagets vd har i femtio års tid varit politiker eller ämbetsman, ofta (s)-märkt. Enligt läroboken borde åttiotalets exportsatsning alltså ha blivit en katastrof. Det blev succé. Motsvarigheten är väl närmast om Sara Wedlund hade erövrat världsmästerskapet i tungviktsboxning efter att först ha använt Mike Tyson som golvmopp.

Vin & Sprit slog sig in i en omöjlig bransch, golvade konkurrenterna och gav i processen amerikanerna en snabblektion i hur man gör reklam.

I takt med Absolut Vodkas framgångar har näringslivets högdjur upptäckt företaget och flockats till styrelsen.

Wallenbergmannen Claes Dahlbäck sitter ordförande, och för balansens skull finns även Handelsbanken representerad i form av sin raske ordförande Arne Mårtensson. Enligt uppgift är Claes och Arne mäkta imponerade av varandra.

Men hur märkligt det än kan låta, skapades Absolut Vodka inte av högkompetenta direktörer, utan av en reklamman, Gunnar Broman, som mycket riktigt ströks ur historieböckerna.

Svenskt näringsliv har aldrig riktigt gillat reklammakare. Det finns någonting oseriöst över folk som i stället för slips har idéer.

Initiativtagare till exportprojektet var företagets dåvarande vd Lars Lindmark, tidigare budgetchef på finansen. Lindmarks insatser var värda miljarder för Sveriges skattebetalare.

Han slängdes därför ut för att bereda plats åt en av druvans verkliga vänner, Kjell-Olof Feldt, vars längtan efter ordförandestolen var så het att han tog upp det som särskild punkt på sitt sista regeringssammanträde.

För att visa att även De Nytillkomna behärskade konsten att skapa nytt och djärvt, USA-lanserades häromåret en produkt med det fantasieggande namnet "Sundsvall Vodka". Det blev tyvärr en flopp. "...som en följd av lägre efterfrågan än väntat."

Felet var marknadens.

Men skam den som ger sig. Nu väver den nya tidens män världserövrardrömmar. Med hjälp av Absolutmiljarderna skall Vin & Sprit privatiseras och bli en av världens tio störs-ta "aktörer". Kanske ändå större. Kanske störst.

Här finns politiskt sprängstoff. Den europeiska unionen ser det som ytterst angeläget att tvinga ner alkoholskatten i Sverige för att öka svenskarnas löjligt låga spritkonsumtion. I Frankrike är sex av tio sjukhusbäddar belagda av patienter med alkoholrelaterade sjukdomar.

Det är dit vi skall. Ett ädelt mål. Med en privatägd svensk spritbjässe kan ordningen återställas. En kraftfull aktör som spränger bort de sista förkvävande resterna av folkhälsopolitiken och lobbar för frihet - det vill säga billig sprit.

Inte bara moderater, folkpartister och kristdemokrater har hängt på. Även miljöpartiet känner suget. Spriten kan bli vår nästa stora folkaktie.

Här anas en svårslagen affärsidé: aktieägarna kan genom egna insatser på parkbänkar och punschverandor direkt påverka företagets resultat.