Kurdmordet: Lillasystern försökte rädda 19-åringen

NYHETER

Då och då kastade hon mörka blickar på sina mordåtalade farbröder som satt snett framför henne.

Hon förklarade systern sin eviga kärlek och att hon svurit vid hennes bår att kämpa för hennes rättigheter.

Tre gånger lyckades lillasystern slå undan den 37-årige farbroderns hand när han skulle skjuta det sista skottet mot hennes redan skottskadade 19-åriga syster.

- Men den fjärde gången sköt han henne. Hon blödde från munnen. Alla lämnade henne. Det blev bara jag kvar, berättade lillasystern för tysta, orörliga åhörare i Stockholms tingsrätts säkerhetssal på torsdagen.

Den nu 20-åriga lillasystern grät stilla, men kunde klart och redigt berätta om det trauma som slitit sönder hennes liv.

”Ringde polisen”

Efter mordet, i staden Dhouk i irakiska Kurdistan, gav hon sig iväg för att på mammans uppmaning ringa svensk polis. Hon hade stora svårigheter att få tag på numret. När hon till slut kunde slå rätt nummer lade hon märke till att hon fortfarande hade systerns blod på händerna.

- Sedan såg jag henne bara en gång till. Då låg hon med vita kläder och blåmärken runt ögonen. Jag pussade och kramade henne och sedan tog de henne och begravde henne, sade lillasystern.

Hon berättade om dagen då mordet skedde den 24 juni 1999 på förmiddagen. Systrarna städade familjens hus. Vid elvatiden kom fadern och hans tre bröder dit. Den yngste brodern följde efter en stund 19-åringen upp på övervåningen och två skott hördes. Sedan kom han ned och sade att hon hade tagit livet av sig.

Låg blödande på golvet

Lillasystern lyckades kämpa sig förbi männen och hittade sin syster blödande på golvet.

- Jag frågade vem som gjort henne detta och hon svarade med 37-åringens namn. Hon kunde fortfarande gå och tala, sade lillasystern. Hon och mamman stödde flickan nedför trappan för att skaffa hjälp.

Och det var då det sista, slutgiltiga skottet avlossades.

Chefsåklagare Tomas Lindstrand ägnade en stor del av sitt förhör med lillasystern åt att be henne beskriva relationerna inom familjen.

- Pappa ville bestämma allt, hur vi skulle klä oss, vilken frisyr vi skulle ha, vilka vi fick träffa, berättade lillasystern.

Men flickorna hade båda stark vilja och försökte gå sina egna vägar. När de blev misshandlade slog de tillbaka. Storasyster hade det allra svårast och rymde hemifrån två gånger under våren före mordet. Därmed signerade hon, utan att veta det, sin egen dödsdom.

- Min farbror sa att om en flicka sover borta en enda natt så måste hon mördas, sade hon.

Farbröderna nekar

Båda flickans farbröder nekar till att ha medverkat vid mordet. Den äldre, 49-åringen, vidgår att han var närvarande när brottet begicks men hävdar att han inte hade några brottsliga avsikter.

Inför den lokala domstolen i Irak tog den 19-åriga flickans far på sig mordet på dottern. Han erkände att han dödat henne för att tvätta bort den skam hon dragit över familjen på grund av si tt leverne.

Men domstolen ansåg att fadern erkände för att fria sin 37-årige bror. Enligt domstolen var det brodern som sköt flickan.

Båda fick villkorlig dom på ett års fängelse.

Ewa Tures/TT Yvonne Moberg/TT ( )