”Han sköt min storasyster”

Dödshotade Sara pekade ut sin yngre farbror

1 av 2 | Foto: POLISEN
FÖRDESHEM- FÖRATTMÖRDAS Här i Dhouk i irakiska Kurdistan mördades 19-åriga Hana den 24 juni 1999. Hon hade följt med sin familj till den gamla hemorten i tron att hon skulle giftas bort. Hennes lillasyster Sara och flickornas mamma blev vittnen till mordet. Tack vare Saras mod och beslutsamhet står nu två av hennes farbröder åtalade.
NYHETER

Hon är ensam, hotad till livet och har ständiga mardrömmar om mordet på sin storasyster

Ändå tvekade Sara, 20, inte en sekund i går i Stockholms tingsrätt.

Med klar blick vände hon sig mot de åtalade farbröderna.

- Min yngre farbror sköt min syster. Det kommer jag att säga hela livet.

En samlad Sara möter för andra gången på kort tid de två farbröder hon anklagar för mordet på sin storasyster Hana i Dhouk i irakiska Kurdistan.

Hon har en plommonfärgad skjorta, svart kavaj och byxor. Håret är stramt bakåtdraget i en knut.

Bakom henne finns två livvakter.

På förmiddagen den 24 juni 1999 kände sig Sara ledsen. Hon hade bråkat med sina pappa någon dag tidigare. Nu var hon orolig över att bli kvar i Irak.

Några timmar senare blev hon vittne till hur hennes 19-åriga storasyster sköts till döds.

- Vi hade ätit frukost ute på gården och börjat städa när min far och hans tre bröder kom in, säger Sara.

Hörde två skott och ett skrik

Hon hälsade på sina släktingar och grät lite när hon vädjade till sin yngre farbror:

- Ni tvingar väl oss inte till något som vi inte vill, sa Sara.

Kvinnorna återupptog därefter städningen.

Strax därefter hörde Sara två skott och ett skrik.

- Jag och mamma försökte springa upp till övervåningen.

Sara berättar hur pappan och två bröder hindrade dem. En farbror dunkade moderns huvud mot väggen.

- De drog i mitt hår och kastade in mig i vardagsrummet, säger Sara.

Den yngre farbrodern kom sedan nedför trappan med en pistol. "Hana har tagit livet av sig" sa han, berättar Sara.

Sara vägrade att tro på honom och släpades då av fadern och en bror till garaget.

- Jag ropade på hjälp. Grannar stod överallt, men de sa att det var familjens grej.

Sara lyckades ta sig ut från garaget och sprang upp till rummet där den blödande och skadade Hana låg.

"Vem har gjort detta?" frågade Sara. Systern ger henne namnet på den yngre farbrodern.

Från balkongen ropar Sara på mamman som lyckas ta sig upp till sina döttrar.

"Jag lovar mamma, jag har ingenting gjort", säger Hana och ber dem ta henne till sjukhuset.

Då kommer de två yngre farbröderna. Den yngste bär på pistolen, enligt Sara.

De två kvinnorna kämpar för att ta ifrån honom vapnet, men misshandlas och kastas iväg i rummet.

Fjärde gången lyckas farbrodern rikta pistolen mot Hanas huvud och skjuter henne.

- Hon blödde från munnen, det rann nedför min hand, säger Sara och gråter stilla.

Åhörarna har svårt att hålla tårarna borta. Någon gråter.

En timme senare lyckades Sara larma svensk polis på mammans begäran.

Ringde svensk polis från telefonkiosken

Med blodet kvar på händerna och kroppen full av sorg står hon i en telefonkiosk och söker numret till polisen i Sverige via svenska kompisar. Till sist chansar hon på ett nummer som påminner om socialtjänstens och får hjälp.

När Sara berättar tittar hon ibland på sina två farbröder som sitter snett emot henne i tingsrätten.

De ser inte åt hennes håll.

Den äldre farbrodern, ingenjören, som beskrivs som familjens överhuvud näst efter farfadern, hukar i sin tweedkavaj och följer noggrant med i förhörsprotokollet.

Den yngre sitter rak i ryggen och snurrar på stolen. Han bär en brun slipover och randig skjorta.

En känsla av fruktansvärd tragik vilar över rättssalen.

En dotter har mördats för att hon krävt samma rättigheter som sina bröder.

"Pappa var inte snäll mot oss"

- Genom att döda Hana visar mina farbröder att tjejer ingenting är värda - och att inte heller jag förtjänar att leva, säger Sara.

Hon sträcker på sig, tittar modigt mot domaren.

Hon berättar om faderns stränga regim mot döttrarna före mordet. Hur han ville bestämma allt, inte lät dem se på svensk tv eller gå på kurdiska fester.

- Han var inte snäll mot oss. Aldrig att jag satte mig bredvid honom i vardagsrummet. Om vi kom fem minuter för sent var det katastrof, säger Sara.

Sara skulle vara brödernas slav

När systern rymde hemifrån beslöt fadern och hans bröder sig för att mörda Hana, enligt Sara. Resan till Irak var bara ett sätt att få dit Hana.

Hana följde med för att, som hon trodde, bli bortgift och därmed förlåten av fadern.

- Hon ville göra vad som helst för att pappa skulle förlåta henne efter rymningarna, berättar Sara.

Tiden efter mordet var svår för Sara. Hon sattes i husarrest och fick bara gå ut för att besöka sin systers namnlösa grav.

Sara säger att hon misshandlades av sina bröder, skulle vara deras "städslav". Hon blev spottad på och kallad hora av pappan.

Fadern tar på sig brottet, men Sara menar att mordet var planerat av bröderna.

Planerat, för att Hana dragit skam över familjen genom att rymma hemifrån och kräva lika rättigheter.

Planerat, för att sätta skräck i familjens övriga kvinnor.

Sara hävdar också att det egentligen är farfadern som avkunnat dödsdomen.

- Efter mordet sa pappa att "nu kan jag andas fritt", säger Sara.

Har sin mors välsignelse

En irakisk domstol har prövat brottet och funnit att det står utom allt rimligt tvivel att den yngre farbrodern sköt Hana, men anser att pappan tog på sig skulden för att frikänna brodern. Båda dömdes till villkorlig dom - mordet anses hedersamt. Fadern hade försökt att tvätta bort den skam som drabbat familjen.

Chefsåklagare Tomas Lindstrand hävdar att mordet på Hana planerades av fadern och hans tre bröder, varav två är häktade i Sverige. Bröderna nekar till brott.

De dramatiska turerna kring rättegången har påverkat Saras redan vacklande psykiska hälsa. Hennes läkare meddelar att hon återupplever mordet och varnar för kroniska men.

Saras målsägarbiträde kräver ett ovanligt högt skadestånd på 600 000 kronor.

Sara vet att hon har sin mors välsignelse att berätta om mordet - trots att mamman tagit tillbaka sin anmälan i Irak och nu lever under svåra omständigheter.

Sara har också svurit vid systerns dödsbädd att kämpa för hennes rätt. Men för egen del tror hon inte på någon framtid.

- Jag vet att de är ute efter mig. De hittar mig när som helst, men jag är inte rädd. Jag tror på Gud, säger Sara.

detta har hänt

MORDET PÅ HANA

Ylva Bergman