”Jag var dum som lät mig utnyttjas”

1 av 2 | Foto: MIKAEL GUSTAVSEN
NYHETER

Hon ser ut som Snövit och förefaller lika oskyldig. Men skenet kan bedra.

Aftonbladet Söndags Per Nunstedt har träffat Carola Häggkvist och pratat om julen utan Runar, varningsklockan och präktighetsstämpeln.

Det regnar på ganska duktigt och Carola fingrar lite på bilstereon för att höja musiken med Phil Discroll:

– Med tanke på hur mycket jag kör bil så händer det väldigt få trafikincidenter och...

Det är då som hon tappar greppet och vi sladdar rakt ut på motorvägen, strålkastare blixtrar till, bilar tutar och G-krafterna tar ett stadigt tag i kinderna. Hade Carola inte varit en Steve McQueen bakom ratten så...

– ...ehh, det var lite blött på vägen. Och telefonen ringde ju. Men sånt här händer alltså inte ofta, fyller Carola i.

Jaja, körkortet rök inte den här gången i alla fall.

Carola är på ett strålande humör med tanke på att fotograferingen något tidigare hade blivit saboterad av en streakare. Helt utan förvarning slängde han av sig alla sina kläder och sprang naken ett slags märkligt ärevarv runt Carola.

Sonen Amadeus, alltså, i sin halvmeterlånga Runarman. Carola kallar honom för ”gullis” och ”älskling” men det är ingen tvekan om att den här tvååringen är galen. Om än på ett skönt sätt. Första intrycket av Carola var ju också ganska freakat.

Vi minns väl alla hur hon med bestämda steg klev in i schlagerfestivalen i sin gula sparkdräkt och tog enkelt hem segern och hela Sverige med ”Främling”.

Det känns som det har hänt en hel del sen dess.

Nu för tiden så är det inte Kyrkans Tidning som ringer för att göra ett reportage. Däremot så har väl samtliga svenska modemagasin försökt övertala Carola, dock utan någon större framgång, till att posera i Guccitoppar.

För hon är en sexig räv. Trendkänslig, till och med. Och singel, som bekant.

Vi träffas för att snacka om julen och det slutar med...jag vet inte vad.
Tids nog får ni se vad jag gillar för typ av grabb– Vad vill du göra för intervju egentligen? säger Carola efter ett tag.

Jag vill ställa ett gäng frågor som du garanterat aldrig tidigare har fått.

– Shoot.

Vad betyder julen för dig?

– Jag älskar julen, jag står för julen och jag tror på julen. Och det gäller att ta emot generositeten från det kristna budskapet. Under julen tycker jag att det är viktigt att tänka på hur Gud gav oss Jesus, det bästa han hade, sin enfödde son. För att världen skulle försonas. Julafton och juldagen ska ju följa med oss resten av året.

Men vänta lite. Man får väl fortfarande bli besviken om man får tråkiga julklappar?

– Det är en känslig fråga.

Blir du inte det?

– Åhh, vad svårt att hålla masken. Man kan väl garva åt en del släktingars ugnsformar där fortfarande en bit av pajen sitter kvar, vilket faktiskt har hänt. Då skrattar man ju med lite kärlek. Men att få en fin sjal och sen säga ”jodå, men jag vill ha en grön i stället”. Jag tycker man ska vara tacksam för det man får. Men jag älskar den svenska julen. Jag har varit i Staterna och det var ju inte samma sak att fira jul på beachen 1986.

Ska du fira med Amadeus?

– På julafton, ja. Runar ska också ha julfirande med Amadeus, men vid en annan tidpunkt än själva julafton. För mig blir det julfirande hemma hos min syster och Amadeus kusiner.

Vad får inte hända?

– Bråk. Inte just då, i alla fall. Eller att någon ballar ur i fylla, även om jag aldrig varit med om just det. Mina föräldrar har aldrig haft en nubbetradition.

Men nubbe måste man ju ta!

– Varm i kläderna kan man ju bli andra dagar men den här helgen känns mer helig. Man kan ju ha fest utan sprit, inte sant. Men jag blev själv överraskad när jag såg ”Livet är en schlager” på bio. Är det så här man ska fira jul, med sprit?

Vad är det värsta med julen?

– Att den är så kort och att man går upp i vikt.

I år är tomten Runar någon annanstans.
Jag kanske grinar på julafton

– Alla högtider är ju mer känsliga efter en separation. Jag tror att det är viktigt att sörja men man får inte hamna i ett spår där allt bara går runt, runt. Det är inget som jag gruvar mig för. Men jag har ju ingen aning, jag kanske grinar på julafton ändå.

Ni hade ett julpartaj på NK för något år sen för hemlösa och fick duktigt med skit.

– Utav ytterst få, ja. Vi släppte inte in pressen och försökte inte heller ta åt oss någon ära. Och det var en fantastisk fest. Jag satt där och åt på golvet tillsammans med de gamla tunnelbanealkisarna från Norsborg. Det var många som grät, bland annat en ung man som inte ätit ett riktigt julbord sen han var tolv år. Sen kommer alltid någon bror duktig och slår stekpannan i huvudet trots att man gjort något bra. Såna här tillställningar kommer ju alltid att reta någon. Kan man inte få göra en bra gärning utan att få skit? Vi har ju levt i Sossesverige i alla år där tydligen statens ska ta hand om allt. Men tänk om vi vill ta egna initiativ och göra det av kärlek då? Är det fel?

Ja, det var ju nån uteliggare som klagade över att han fått en cd-skiva i julklapp.

– Alla hemlösa är inte fattiga. Och har de inte en cd-spelare så har de åtminstone en cd att ge bort. Man ska sträcka ut sin hand. Min pappa är beundransvärd. Han har gått omkring på sjukhus och satt sig hos folk som inte fått besök på julafton. Men han är pensionär och har ju tid (skratt). Men det finns mycket man kan göra. Men det är tråkigt med jobbiga rubriker.

Tycker du att det har varit många sådana?

– Ja, det är klart. Jag har också känslor.

forts: