"Jag tittade bort när Hana sköts"

Hanas 37-årige farbror om mordet: Jag är oskyldig

1 av 2
Här sköts Hana.
NYHETER

Den mordmisstänkte 37-årige farbrodern hävdar att han tittade bort när Hana sköts till döds.

Sedan tog han hand om Hanas pappa.

- Jag var orolig. Han var psykiskt sjuk, sa han i Stockholms tingsrätt i går.

Den farbror som domstolen i Irak ansåg skyldig till mordet på Hana förnekar allt.

Han säger att han kom i taxi till huset i Dhouk i irakiska Kurdistan tillsammans med sina två bröder.

När de steg ur bilen hörde de skott och rusade in i huset. En kusin sa att pappan dödat Hana. Bröderna kom in i rummet där modern, fadern och Sara stod bredvid den skjutna Hana.

Men när pappan ska ha riktat det sista dödande skottet tittade 37-åringen bort.

- Jag tänkte försöka hjälpa dem, men jag hann inte, sa farbrodern.

"Normalt skriva så"

Han förnekar att det handlar om ett hedersmord och säger att det som står i översättningarna från den irakiska domstolen är fel. Där har han berättat att mordet var ett sätt att tvätta bort skammen för familjen.

- Det är normalt att man skriver så där nere. Sånt händer där hela tiden. Är hon inte oskuld så blir det ett hedersmord, jag har bara svarat på frågor, sedan har domstolen skrivit till detta, sa farbrodern.

- Och jag läste inte igenom protokollet innan jag skrev under, säger han.

Sedan konfronterades farbrodern med dialoger ur polisförhören där han sagt saker som att problemet med Hana var att hon tog till sig de fem dåliga procent av svenskt levnadssätt - i stället för de 95 goda.

"De ville återvända"

- Hon hade rymt, tagit pengar, problem med telefonräkning, alkohol och hasch, sa farbrorn.

Typiskt svenska problem? undrade åklagaren.

- Han hade problem med familjen. Döttrarna hotade att gå till polisen om de inte fick göra som de ville. De ville återvända till Sverige, men inte han, sa farbrodern.

Storasystern bröt ihop

De mordåtalade farbrödernas advokater pressade sedan Hanas stora syster Sara, 20, så hårt att hon bröt ihop.

Om igen fick hon berätta när systern mördades.

Farbrödernas advokater framhöll att moderns och faderns släkter legat i fejd med varandra.

Sara hävdade i stället att farfadern hade mest makt.

Sara berättade att pappan ringt och bett henne att inte vittna, liksom mamman, som var orolig för att de då skulle döda hennes morbror som blodshämnd.

- Jag står på mig om en sak är rätt. Jag tar risker, men måste göra det - vi är också människor, sa Sara.

Cina Rönn, Ylva Bergman