Omgift tvingas dela grav med sin exfru

NYHETER

En gravrättstvist skakar församlingen i Västerstad utanför Hörby i Skåne.

Länsstyrelsen grunnar på frågan om en frånskild och omgift man får vila i samma grav som sin första och sin andra hustru.

Mannen skiljde sig från sin första hustru för en del år sedan. När hon dog begravdes hon i familjegraven. Mannen stod som gravrättsinnehavare för graven på Östrabys kyrkogård. Han gifte sedan om sig med en annan kvinna.

Därefter dog mannen och begravdes i samma grav som sin första hustru. Hans andra hustru uttalade en stark önskan under sin livstid att bli begravd tillsammans med sin make. Mannens kvarvarande släktingar kunde vittna om att han under sin levnad önskade bli begravd med sin andra hustru. Båda hade under sin levnad betalat för gravens vård och ans.

Hustru nummer två avled i mars och hade ärvt gravrättigheten av sin make.

Då blossade striden upp.

Ville flytta på urnan

Den första hustruns dotter och barnbarn motsatte sig att den andra hustrun vilade i samma grav som den första hustrun.

I maj bestämde så kyrkonämnden i Västerstads pastorat att också hustru nummer två skulle begravas i mannens familjegrav.

I september gravsattes makan. En månad senare fick den första hustruns släktingar reda på att så hade skett. De krävde att urnan skulle avlägsnas ur graven. Men kyrkonämnden sa nej.

Då överklagade den första hustruns släktingar beslutet till länsstyrelsen.

- Vi har begärt ett yttrande från den senast avlidna kvinnas släktingar och vi utreder fallet, säger Ann-Marie Johnsson på länsstyrelsens rättsliga avdelning.

Behöver starka skäl

Begravningslagen är mycket restriktiv till flyttning av stoft eller aska. Lagen talar om att synnerliga skäl ska föreligga. Som synnerliga skäl kan vara att någon av misstag hamnat i fel grav eller att barn begravts i andra gravar än tillsammans med föräldrarna.

Beslut i ärendet väntas i slutet på januari.

Om släktingarna till de avlidna inte är nöjda med beslutet, kan de överklaga.

Vem som får ligga var kan till sist avgöras av länsrätten och i slutänden kammarrätten.

Anita Hansson