Den svarta morgonen i Europa när tolv "osynliga" jobbare dog

NYHETER

Det är en liten mörkhårig flicka på tretton år som fastnat i mitt minne. Jag såg henne häromdagen på tv. Hon låg i en sjuksäng, svårt skadad.

Men hon levde. Den lilla lastbilen hon åkt i för att komma till jobbet hade kört över spåret just när tåget kom. Och krossats totalt.

Tolv arbetare dog. Men flickan, som heter Nancy och var på väg till fältet för att plocka broccoli - ja, hon klarade sig.

Det hände i Spanien för några dagar sedan. Detta land som ändå är moderlandet. Det ansåg väl människorna från Ecuador som dog i olyckan. Åtta män och fyra kvinnor.

Inte för att de hade någon rätt att vistas i Europa.

Inte ett papper hade de. Och i Murcia i södra Spanien där olyckan skedde, framträdde borgmästaren med största allvar och sa att man från staden skulle bekosta transporten av de döda kropparna till hemlandet.

Det var ju snällt. Men resan till Spanien hade de döda som kom från små byar i Ecuador fått betala själva.

Det vill säga - de höll på att avbetala på biljetten.

Illegal arbetskraft. Småflickor som jobbar fjorton timmar på

stora odlingar med grönsaker. En bild av Europa detta nya år.

Arbetsgivaren flydde. Men greps senare av polisen.

Det finns flera tusen obevakade järnvägsövergångar i Spanien. Just där är det minst risk för upptäckt, ute på småvägarna. Där kör bilarna med de utfattiga människorna.

Det är vardagsdramatiken.

De stora grönsaksfälten ligger nu öde. I kyrkan samlas de sörjande. Och myndigheterna tänker stämma varenda arbetsgivare för varenda illegal jobbare han hyr in.

Det kommer att kosta cirka 50 000 kr per "anställd". Ingen vågar sätta sig i någon av de där små livsfarliga bilarna där killen som kör trampar gasen i botten för att alla ska hinna fram och tjäna ihop till mat och avbetalning till den som hjälpt dem in i landet.

Nära en halv miljon har utvandrat. Ecuador riskerar att förlora halva sin befolkning på tolv miljoner på ett par år.

Den lilla flickan Nancy säger: "Jag ville bara hjälpa till och tjäna pengar".

Hon följde med "de osynliga arbetarna". Bilen fraktade de osynliga som inte vågade åka motorvägen.

I Spanien talas det om rasism, exploatering. Slavarbetare. Samt förstås: Vad gör regeringen?

Risken är förstås att man väntar tills chocken lagt sig. Till dess att bilderna av den krossade bilen suddats ut.

Alla vet en enda sak: Spanien skulle inte fungera utan "de osynliga". Vem skulle plocka all sallad och all broccoli till ett lågt pris?

När tolv människor dödas en svart morgon - då borde någon ansvarig uttala: De överlevande får medborgarskap.

Men det enda som hörs är gråt och klagorop. Och den tappra lilla flickans ord: "Jag ville bara hjälpa mamma. Hon är sjuk."

Annette Kullenberg