Bilden kan vara början till slutet

Före detta polismannen Rainer Marx visar bilden där han attackeras besinningslöst i Frankfurt 1973 av vänsteraktivisten Joschka Fischer, numera utrikesminister. Foto: AP

FÖRNEKAR INGET Joschka Fischer har aldrig förnekat sitt förflutna, men han har inte heller berättat om vad han gjorde. Foto: AP Baader och Meinhof begick självmord i fängelset – så gick det för 70-talets tyska avgrundsvänster

Den tyske utrikesministern Joschka Fischer slåss för sitt politiska liv.

Bilderna där han sparkar på en liggande polis sprids över världen.

Den som avslöjat honom är Bettina Röhl, dotter till Joschka Fischers gamla idol, terroristen Ulrike Meinhof.

Mannen med det besynnerliga förnamnet har utnämnts till en av Tysklands populäraste ministrar. Han är snygg, extremt välklädd, rapp i käften och vältränad.

I somras sprang han New York Marathon på hyfsad tid. Fast Jörg Haider, ultranationalisten från Österrike, klådde honom med sju minuter.

Men oavsett hur fort han springer så har hans förflutna ändå sprungit i fatt honom.

Terroristledaren Ulrike Meinhofs dotter Bettina Röhl är i dag 38 år och mycket framgångsrik undersökande journalist. Hon har alltid tagit avstånd från sin mors politiska aktiviteter.

De senaste två åren har hon arbetat med en bok om sin mor. Under arbetets gång har hon kartlagt Joschka Fischers bakgrund. Hon har pratat med över 50 av Joschka Fischers kamrater från 70-talet. Hon har hittat bilder och filmer som kan vara förödande för utrikesministern.

Joschka Fischer har aldrig gjort någon hemlighet av sitt radikala förflutna. Men han har inte berättat allt.

Han har aldrig förnekat att han kallade sig för yrkesrevolutionär på 70-talet. Men han har inte berättat vad han gjorde.

Han har aldrig förnekat sina kontakter med 70-talets avgrundsvänster. En vänster som till skillnad från vänstern i Sverige ägnade sig åt att ta livet av folk.

Den mest ökända vänsterledaren i Tyskland på 70-talet var Ulrike Meinhof. Hon ledde Röda arméfraktionen, RAF, som drevs av en förvirrad ideologi som bland annat gick ut på att man genom terroraktioner skulle provocera fram våldsreaktioner från polis och militär. Våldsaktioner som skulle uppenbara samhällets fascistiska struktur. Något som i sin tur skulle väcka medborgarnas vrede och utlösa revolutionen.

Det gick inte alls. I stället krossades RAF.

Våldsamma protester efter Meinhofs död

Ulrike Meinhof greps tillsammans med resten av ledningen för RAF. Hon begick, enligt myndigheterna, självmord i Stammheimfängelset den 8 maj 1976.

Hennes död utlöste våldsamma upplopp.

Joschka Fischer var en av dem som deltog.

Han har inte förnekat att han var med. Faktum är att han greps som en av de fyra som organiserade det hela.

Den 23-årige polismannen Jürgen Weber attackerades i sin bil med en molotov-cocktail och fick 60-procentiga brännskador.

Bettina Röhl hävdar att hon har en kort filmsnutt som visar att det var Joschka Fischer själv som kastade brandbomben.

Fischer och 14 andra greps, misstänkta för mordförsök. Han släpptes efter ett par dygn.

Tyskland har ingen preskriptionstid för mordförsök. Horst Breunig, numera en av polischeferna i Hamburg, var själv ytterst nära att skadas av brandbomben. För ett par år sedan skrev han ett brev till Fischer för att åtminstone få en ursäkt.

Han har ännu inte fått något svar.

Själv har Fischer alltid sagt att han tagit avstånd från våld och brandbomber.

Men Bettina Röhl hävdar att demonstranterna pratade vitt och brett om att använda sig av brandbomber när de planerade demonstrationen efter Ulrike Meinhofs död. Och att Fischer inte sa nånting för att stoppa det. Trots att några varit bekymrade över att de kunde ta livet av folk.

Omgav sig med sex livvakter

Enligt Bettina Röhl omgav sig Fischer med en livvaktsstyrka på sex man. De hade käppar med infästa rakblad för att alltid kunna försvara sig mot polisen. På helgerna tränade de stridsteknik i avskilda skogsområden.

Joschka kastade brandbomben mot polisen

- De hävdade alltid att demonstrationerna var spontana, i själva verket var det frågan om noggrant planerade militära operationer, säger Bettina Röhl.

- Fischer bar alltid en stadskarta över Frankfurt med sig och planerade ständigt olika gatustrategier.

Gruppen kallades Putzgruppe - städpatrullen. Men enligt Röhl var bokstäverna putz i stället en förkortning för Proletära unionen för terror och förstörelse.

Röhl hävdar också att Fischer var bekant med två av dem som planerade kapningen av det Air France-plan som slutade med en massaker av kaparna på Entebbeflygplatsen i Uganda 1976.

Men han har fler bekymmer än så. Fischers kompis Hans-Joachim Klein står under åtal för mordet på Hessens ekonomiminister Heinz Herbert Karry 1981.

Mordvapnet fraktades i Fischers bil

Till råga på allt har polisen lyckats bevisa att mordvapnen fraktades i Fischers bil.

- Hade jag vetat att Klein skulle använda min bil till att köra runt vapen skulle han aldrig ha fått låna den. Han hade min bil för att fixa motorn, säger Fischer.

Klein är dessutom åtalad för att tillsammans med den ökände terroristen Carlos "Sjakalen" ha varit med om kidnappningen av 70 personer, därav elva ministrar, vid oljekartellen Opecs möte i Wien 1975. Tre människor mördades och alla terroristerna kom undan.

Nästa vecka ska Fischer vittna mot sin gamle vän i en rättegång i Frankfurt.

Det var noggrant planerade militära operationer

Bettina Röhl har också offentliggjort bilder på Fischer där han och tre andra attackerar en polisman i Frankfurt 1973. De slår hjälmen av huvudet på honom och Fischer, som har en svart motorcykelhjälm på sig, slår allt vad han orkar mot den försvarslöse polismannens huvud. Sedan börjar hela gänget att sparka på den nedslagne polismannen. På bilderna syns också den mordmisstänkte Hans-Joachim Klein.

Enligt Bettina Röhls källor höll Fischer alltid en låg profil, han pratade inte i onödan men var ändå den självklare ledaren.

Demonstrationerna inleddes ofta med falska bomblarm till polisen för att lura dem till andra ställen. Sedan slog hans gäng till i mindre grupper. Vid attacken mot det spanska konsulatet 1973 gömdes brandbomberna under kläderna. Med hjälp av stulna radiosändare skickade de ut falska meddelanden för att ytterligare förvirra polisen.

Den första anfallsvågen krossade fönstren med stenar.

Den andra kastade sina brandbomber in i huset.

Den tredje kastade brandbomber mot de poliser som trots allt kommit dit för att täcka reträtten.

Allt gick fort. Så fort att polisen senare hittade 45 bomber som aldrig hann kastas.

Joschka Fischer förnekar att han någonsin använt våld.

Han har gjort en enastående politisk karriär. Från huligan och terroristkompis till den europeiska politikens absoluta elit.

Från trashank till klädsnobb

1998 blev han utrikesminister under socialdemokraten Gerhard Schröder. Det var sensationellt.

Lika sensationellt var det 1985 när han blev miljö- och energiminister i delstaten Hessen.

Det var innan han blev klädsnobb. Enligt den politiska estetik som råder i Tyskland såg han snarast ut som en trashank när han stormade in i det hessiska parlamentet iförd gympadojor, jeans och tröja. Samt, som en liten eftergift, kavaj.

I dag finns gympaskorna utställda på ett museum i Bonn.

Han kallas fortfarande gymnastikskoministern, fast många yngre kommer inte ihåg varför.

Om Bettina Röhls anklagelser håller kommer han kanske att bli ihågkommen som brandbombsministern.