Dagens namn: Bernhard, Bernt
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

– Jag blev utfryst på jobbet

”Det var tjejerna som körde med mig”, berättar Annalena Ericsson, som mobbades på sin första arbetsplats. ”Det var tjejerna som körde med mig”, berättar Annalena Ericsson, som mobbades på sin första arbetsplats.
Foto: ANDERS DEROS

   Som nyutexaminerad ingenjör började Annalena Ericsson, 43, på ett mindre konsultbolag i elbranschen. Rätt snart insåg hon att det inte var accepterat att vara kvinna i den branschen.

– Jag var väldigt ung när jag fick mitt första jobb, drygt 20 år, och hade dessutom en bra lön. Jag var ensam kvinna bland de konsulter som konstruerar elledningarnas dragning. Detta sågs inte med blida ögon bland de kvinnliga ritarna. Killarna var det inga problem med. Det var tjejerna som körde med mig.

– Jag fick gå och kopiera. Fick göra springjobb. Togs ifrån arbetsuppgifter som jag egentligen var anställd för och så vidare. De pratade inte med mig och jag blev utfryst socialt. Det var välriktad mobbning. Många låga grejor. Som att jag inte fick låna deras pennor eller linjaler. När någon upptäckte att jag gjort fel var det ingen som hjälpte mig, utan de var bara tysta.

–Det slutade med att jag inte trivdes. Jag mådde jättedåligt och hade ingen social kontakt med mina arbetskamrater.

– Jag hade en bra chef som uppmärksammade det här och tog tag i det. Han förstod att något var i görningen och flyttade mig till ett nytt kontor. Då blev situationen genast bättre. Jag har haft tur som haft chefer som tagit tag i mobbningstendenserna direkt.

– Är man mobbad är det lätt hänt att man tror att det är ens eget fel. Att det är jag som är värdelös och inte kan någonting. Säger andra att man är klumpig tror man till slut att man verkligen är det. Det är viktigt att lita till sina egna känslor. Att säga ifrån i tid när det är något djävulstyg på gång. Jag har lärt mig att upptäcka om något är på gång av erfarenheterna på min första arbetsplats.

– Det är få tjejer i elbranschen och det gäller att stå på sig. Att inte falla i någon sexistisk fälla.

Sök hjälp – och försök att gå vidare i livet

  Camilla Göransson, 34, var receptionist på ett stort internationellt teknikbolag. Hon blev mobbad av sin chef och arbetskamraterna hängde på.

– Det kom smygande. Min kvinnliga chef tog ifrån mig arbetsuppgifter som jag haft tidigare, utan förklaring. Hon ignorerade mig på möten och pratade skit bakom min rygg. Jag blev chockad och kontaktade mitt fackförbund SIF, för att få hjälp.– Det var lugnt i en månad. Sedan började chefen kontrollera allt jag gjorde. För att överleva sade jag till slut upp mig. I somras kom efterreaktionen. Jag gick ner i en depression och fick gå på medicin. Mitt självförtroende var i botten. Nu mår jag bra igen, trivs med mitt jobb som försäkringstjänsteman och har bestämt mig för att lägga det här bakom mig.

 

  Sara Damber, 23, mobbades under högstadietiden. I dag arbetar hon med att förhindra mobbning.

– Jag blev mobbad när klassen flyttade till en ny, stor skola. Det var misstrivsel och jag tror att klassen försökte hitta en syndabock. Det råkade bli jag. Det var riktigt elak tjejmobbning. Lappar och klotter på skåpet. Miner och skvaller. Till slut hade jag hela klassen emot mig. Men en dag tog en kille i klassen mitt parti och sedan kom de andra krypande. Efter ett tag var jag accepterad. En enda röst kan göra hela skillnaden.

Nu har Sara lämnat kränkningarna bakom sig och startat organisationen Friends, som åker runt i landet och hjälper skolor att skapa ett fungerande arbete mot mobbning. n

SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet