”Bilen började plötsligt skaka”

Svenska Kerstin berättar om flykten undan katastrofen

1 av 3 | Foto: PRIVATBILD
CHOCKADE, TRÖTTA - MEN VÄLBEHÅLLNA Kerstin Askert, 56, från Bromma och hennes väninnor återhämtar sig nu på hotell Suba Palace i Bombay. - Vi är omskakade och längtar hem, säger Kerstin.
NYHETER

Kerstin Askert, 56, berättar för Aftonbladet från rummet på hotell Suba Palace i Bombay:

- Nu ska vi bara försöka duscha, äta litet och lugna ner oss. Det har varit väldigt omvälvande. Vi är hemskt trötta, omskakade och längtar hem.

- Men förutom två myggbett har vi inga skador överhuvudtaget.

Lärarinnan och tvåbarnsmamman Kerstin Askert från Bromma, lektorn på Konstfack Tanja Alyhr, 53, från Stockholm, pensionären och tvåbarnsmamman Birgitta Hultberg, 63, från Vaxholm, och norskan Kiki Prytz-Vilhemsen från Trondheim hade en otrolig tur.

Hemma i Sverige kunde tre oroliga familjer andas ut i går.

När skalvet kom i fredags morse satt de fyra kvinnorna i en bil två mil utanför Bhuj, på väg för att titta på textilt hantverk i småbyar runt Bhuj.

En stor samling kor hejdar bilen.

- Bilen står helt stilla när den plötsligt börjar skaka och chauffören skriker "out, out". Hela marken skälvde. Vi slängde oss in i bilen igen.

Efter en halv minut var allt stilla och en stund senare får kvinnorna se raserade hus, förstår att något stort inträffat och vänder tillbaka mot Bhuj.

Kaos, panik och plundring

Det första de ser är det stora sjukhuset som sjunkit ihop i en platt betonghög. Deras hotell, Anam, är en av de få byggnader som finns kvar i den stora staden som är en ruinhög. Där är kaos, panik, plundring och rån.

- Hotellet var låst, vi lyckades ta oss in via en bakväg, vi slet åt oss vårt bagage och flydde ut ur stan igen till byn hos Rabarifolket, sju kilometer från stan, berättar Kerstin Askert.

Även byn var svårt raserad men kvinnorna blev väl mottagna. Tanja Alyhr kände flera bybor.

- Förödelsen var stor, folk grät, men tog hand om oss. På dagarna hjälpte vi till att baka bröd och delade ut vår resemedicin.

Kvinnorna försökte kontakta svenska ambassaden, men alla förbindelser, även mobiltelefonin, var brutna. Nätterna var kalla, några få plusgrader.

- Vi sov ute i sanden med filtar och schalar över oss, tätt intill varandra. Vi var trötta, frusna och chockade, men oskadda.

Skräcken fanns där hela tiden.

"Tänkte på mina kära där hemma"

- Vi kände mullren och efterskalven under oss då och då. Jag tittade upp mot himlen och tänkte på mina kära där hemma.

I går förmiddag tog sig kvinnorna till Bhujs flygplats, som just öppnats igen, och det plan de från början bokat gick faktiskt.

De möttes vid planet av två representanter för svenska ambassaden som kommit svenskorna på spåren tack vare ett team från Ericsson som arbetade med att sätta upp en basstation för mobiler i Bhuj. Ambassaden chansade på att kvinnorna skulle följa sin resplan och dyka upp på flygplatsen.

Då visste inte kvinnorna vilken enorm uppståndelse ovetskapen om deras öde orsakat i Sverige.

- Nu följer vi resplanen igen och är i Bombay ett par dagar innan vi åker hem. Vi ska titta på textilier och försöka återhämta oss, säger Kerstin Askert.

JORDBÄVNINGEN I INDIEN