Det lilla miraklet – mitt i helvetet

Hon föddes i ruinerna bland 150 000 hemlösa

NYHETER

BHUJ

Det är svårt att säga vad som är vidrigast:

Liken som ligger där i bråten och sprider sin ohyggliga stank?

Maskarna och bakterierna som frodas i värmen och sprider sina sjukdomar?

Eller hundarna och grisarnas ätande på halvbrända människokroppar?

Men det finns i alla fall ett litet mirakel i eländet.

Det där är naturligtvis en alldeles fruktansvärd ingress, på alla sätt och vis, men den räcker ändå inte till.

Hur ska man kunna beskriva helvetet med ord?

Det går inte att ta till överdrivna kraftuttryck när man berättar om läget i Bhuj, ty verkligen vinner ändå den duellen.

Jag åker med chauffören Jamal in mot stadens centrum, och med färska tv-bilder i huvudet är jag inställd på det värsta.

Men att det skulle vara så fasansfullt" så overkligt fasansfullt.

Allt är förstört. Allt är kaos. Allt är död.

Bhuj, detta gamla turistmål i västra Indien, är som en otäck kuliss i en skräckfilm. Påhittad av en sjuk, galen regissör, en sån som frossar i lik i alla tänkbara positioner.

Filmer luktar emellertid inte.

Filmer sprider inte heller pest och kolera.

Vi kryssar oss fram genom ett fullständigt myller av människor, kor och hundar på de gator som är framkomliga, jag kliver ur och går omkring bland dessa ruiner och hela tiden finns rädslan:

Blir jag smittad nu?

Larmet från de medicinska experterna har nämligen gått med full kraft:

Under de raserade husen ligger tusentals människor som ruttnar mycket snabbt. Maskar och bakterier har ett paradis i helvetet.

Rykten om ett utbrott av pest strax söder om stan har fått kolonner av lastbilar fulla med människor att dra sig upp mot norra Gujarat.

Mycket snart kommer nu stora utbrott av kolera, diarréer, tyfus, hepatit och dysenteri.

Man vet, för diarréerna har redan börjat i både Bhuj och Anjar.

Det gör situationen ännu outhärdligare för de stackars hemlösa, förtvivlade människomassor som trängs bland de krossade husresterna.

Diarré vill man inte ha i vanliga fall, men nu:

Det finns inga sanitära angelägenheter.

Inte en toalett, inte ett toalettpapper, inte en droppe vatten att tvätta sig med.

150 000 människor i Bhuj bajsar helt enkelt på gator och torg och överallt där de kan komma åt, och eftersom de inte kan göra sig rena efteråt sprids bakterierna blixtsnabbt och oundvikligt.

Det sanitära sammanbrottet är fullständigt, säger doktor Jitendra Adhia, just tillbaka efter en inspektionstur i katastrofområdet.

I den lilla sjön utanför hotellet Lakeside View sitter hundratals människor tätt sammanpackade och försöker tvätta sig själva och sina barn.

En bit därifrån har pressen slagit upp sitt läger. Det är en absurd blandning av militärtält, ryggsäckar, madrasser, paraboler, tv-kameror och den senaste tekniska utrustningen.

Inga hotell finns kvar. Det enda som fortfarande håller ihop är Lakeside, men det senaste efterskalvet, klockan fem i går morse, fick väggarna att spricka.

Föreståndaren heter Sharma och han berättar om den fredagsmorgon som vi inte ens kan föreställa oss i våra mardrömmar:

– Det hördes ett fruktansvärt brak, som om ett stort flygplan kraschat mitt i stan. Sen gick jorden som i vågor, som på ett stormande hav.

Vi ser oväntat få räddningsarbetare i aktion. Det beror dels på att resurserna måste fördelas ut till de mer svårtillgängliga områdena, de som inte fått nån hjälp alls sen skalvet, och dels på att hoppet är ute om att hitta fler överlevande.

Vad det handlar om i Bhuj nu är att se till att det flygs in förnödenheter och att sjukvården fungerar.

Jag träffar en stolt man, den israeliske generalkonsuln Dov Segev-Steinberg, som berättar om det toppmoderna sjukhus israelerna slagit upp på bara 20 timmar.

Sex jätteplan kom med 190 personer och all tänkbar medicinsk utrustning och plötsligt fanns ett fältsjukhus med 70 bäddar på plats, bredvid det gamla Patel Hospital som knäcktes i skalvet.

– Det är som i tv-serien MASH fast i nyare tappning. I går föddes en liten flicka där, alldeles för tidigt. Hon vägde bara ett kilo. Men vi har kuvöser, och gynekologen som förlöste honom är den mest kände i hela Israel. Privat är det mycket dyrt att anlita honom. Men här är hans tjänster gratis. Och alldeles nyss föddes det en frisk baby till.

Det är två nyfödda på två dagar.

För en vecka sen dog kanske 10 000 här.