Mardrömmen äntligen över

Kerstin hemma från kaoset i Bhuj

NYHETER

Under tre dygn visste de inte om mamma levde eller låg död under rasmassorna i Bhuj.

I går kunde familjen ta emot Kerstin Askert, 56, efter mardrömsresan i jordbävningens Indien.

- Jag låg under stjärnorna och tänkte på alla där hemma, säger hon.

Efter en 26 timmar lång flygresa från New Delhi kom Kerstin Askert, Tania Alhyr, 53, och Birgitta Hultberg, 63, till Arlanda. Efter en känslofull återförening åkte trebarnsmamman Kerstin Askert hem till radhuset i Stockholmsförorten Bromma tillsammans med syskon, mamma, barn och barnbarn.

Lättade och lyckliga.

- Jag känner mig omtumlad. Jag har verkligen längtat efter den här stunden då jag får träffa min familj igen, säger Kerstin Askert.

Utflykten blev räddningen

Förra torsdagen mejlade hon hem till familjen och berättade att allt var bra. Tidigt nästa morgon lämnade hon och väninnorna hotellet i Bhuj för att bege sig ut i de omkringliggande byarna. Det blev deras räddning.

Bara ett par timmar senare kom skalvet.

Först visste de inte hur allvarligt det var. Deras enda kontakt med omvärlden var byns gamla transistorradio.

- Vi satt vid lägerelden på natten och lyssnade på hur dödssiffran bara steg och steg.

Fyra nätter sov de utomhus.

- Vi låg tätt, tätt ihop under stjärnorna. Då tänkte jag på dem där hemma och kände hur oroliga de var för mig, säger Kerstin Askert.

Så fort väninnorna kom åt en telefon försökte de ringa hem.

Kunde inte ringa hem

- Men alla telefonlinjer var brutna. Det var därför det dröjde så länge. Jag visste ju hur de undrade och ville höra av mig.

- Mardrömmen är över för vår del men inte för de drabbade där nere.

JORDBÄVNINGEN I INDIEN

Elisabeth Lindham