Så här plågas kycklingarna

Över 30 miljoner av dem är missbildade

Mer än hälften av 65 miljoner kycklingar som uppföds i Sverige har fysiska defekter. Många lider svårt och kan knappt gå.

– 15 procent av dem har benfel av allvarligare slag, 10 gånger så många som man själv misstänkt inom kycklingindustrin, säger professor Bo Algers till Aftonbladet.

Bo Algers är professor i husdjurshygien på institutionen för husdjurens miljö och hälsa vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara.

– Det krävs nu omedelbara åtgärder och EU och Europarådet bör skapa regler så att man inte systematiskt kan föda upp kycklingar med benfel.

Det är veterinären Charlotte Berg på lantbruksuniversitetet som, med en dansk agronomkollega, gjort den pilotstudie som presenteras på nio sidor i Svensk Veterinärtidning.

De har följt uppfödningen av åtta sydsvenska kycklingflockar på mellan 38 700 och 16 700 djur. Sammanlagt 176 000 kycklingar.

50 slumpvis utvalda kycklingar ur varje kull specialstuderades en vecka före slakt.

Bara var tredje kyckling normal

Bara 36,5 procent av djuren var helt normala – grupp 0.

23 procent hade ”svag odefinierad defekt” – grupp 1.

25,8 procent hade ”tydlig defekt som dock inte hindrar rörelse” – grupp 2.

13,5 procent hade ”tydlig defekt som påverkar rörelse, acceleration och hastighet – grupp 3.

1,3 procent – 845 000 kycklingar – hade ”allvarlig effekt, kan gå, men lägger sig vid första givna möjlighet” – grupp 4.

Dagens kycklinguppfödning handlar, enligt forskarparet, om ”snabbväxande slaktkycklinghybrider som äter mindre mängd foder och uppnår hög kroppsvikt på kortast möjliga tid”.

Benfelen rör sig främst om ledproblem, ”störningar i benets tillväxtzoner, där brosket inte förbenas korrekt”, kobenthet, hjulbenthet, skador och nedbrytning av höftledskulan.

Det talas om ”frakturer”, ”onormal benställning” och ”stört rörelsemönster”.

Bland de många orsakerna till sjukdomarna nämns ”otillräcklig motion” och ”genetisk belastning”.

Charlotte Berg skriver:

”Förutom att grava benfel hindrar kycklingarna från att nå foder och vatten i tillräcklig utsträckning bedöms skadorna kunna ge upphov till smärta och lidande.”

Bearbetar avelsföretagen

Tidigare har man i Sverige ”ansett” att svenska kycklingar mår bättre på grund av ”mindre koncentrerad diet, lägre beläggningsgrad och lägre slaktålder” än i övriga Europa.

Charlotte Berg slår fast att hittills har ”undersökningar som styrker detta antagande saknats”.

Forskarna rekommenderar förbättringar av både genetiken, utfodringen och skötseln.

– Charlotte Berg är nu på väg till Skottland för att träffa avelsföretagen och se till att de gör något. Hemma måste vi fundera på hur hårt vi kan driva djuren. 15 procent ”allvarliga fel” måste ner till en procent, säger professor Bo Algers.

– Det här är ett av de största djurskyddsproblem vi har i Sverige.

Roland Blom, vd på Svenska Kläckeribolaget med 60 procent av marknaden, säger:

– Vi ligger längst fram i världen med att lösa de här problemen, vi har klart mindre benproblem än i Danmark och vi har jobbat i 20 år för att förbättra allt och arbetet fortsätter hela tiden.

Bengt Michanek

38 dagars stress – sen väntar slakten

Kycklingens liv är 38 dagar långt, hårt, trångt och stressat.

Det kan börja med ett värpt ägg i Östergötland. Föräldrarna har mor- och farföräldrar i Skåne som härstammar från Skottland. Kläckningen tar 21 dygn och sex timmar i maskiner som rymmer 50 400 ägg vardera. Alla kläcks under samma dygn och väger cirka 40 gram.

I jättestall springer kullen omkring och datorer övervakar ventilation, golvtemperatur och foderblandning.

Efter 25 dagar väger kycklingen 900 gram och har börjat få fjädrar.

De är drygt 20 kycklingar per kvadrat, var och en har cirka 24 x 20 cm att leva på, som ska fördubbla sin vikt till 1,7 kilo de 13 sista dagarna i livet.

Sammanlagt äter kycklingen under de 38 dagarna tre kilo foder, dricker sex liter vatten och slaktvikten är 1,7 kilo.

1925 behövdes 120 dagar för en kyckling att bli 1,5 kilo. Avelsarbetet har tagit ner tiden till 35 dagar. Bengt Michanek