Alexis, 17, får inte stanna i Sverige

Vädjar till drottning Silvia: Tvinga mig inte till Chile

NYHETER

17-årige Alexis sitter i en rullstol i Kista.

En tunn liten grabb som hoppades att få stanna i Sverige.

Det fick han inte.

Nu skickas han iväg till sin gamla eländiga tillvaro i Chile.

I förrgår kom beskedet från utlänningsnämnden. Alexis ska kastas ut. Samtidigt utvisas även pappa Alexis och mamma Jacqueline och lillebror Cesar, 10 år, elev i Kvarnbackaskolan, klass 4 B i Kista.

– Alla mina förhoppningar tog slut helt plötsligt.

Alexis Cordova talar med det lugn som svårt sjuka barn ofta har.

I ett halvår kunde han hoppas. Trots cp-skadan. Trots sviterna av alla misslyckade operationer.

Han kan inte gå, inte sköta sin hygien och behöver hjälp med nästan allt.

Men intellektet är piggt:

– Jag skulle vilja bli advokat.

I Chile kunde han studera i 10 år.

– För att jag inte skulle bli analfabet.

Alexis tvingade sig till skolan - trots att han mobbades. Hans mamma satt varje dag ute på skolgården. Om han behövde gå på toaletten var det hon som fick rycka in.

Ibland blev han så matt så han svimmade i skolan.

I Sverige bor familjen med sin morbrors familj.

”Vem ska ta hand om mig?”

– Jag har upplevt mer här på sex månader än under 17 år i Chile.

– Jag är för handikappad för att få någon hjälp och inte psykiskt handikappad för att få pension. Vem ska ta hand om mig om mamma och pappa dör?

Föräldrarna vill gärna jobba här. Pappa Alexis är snickare.

Eller så vill de att bara Alexis ska få en chans att stanna.

I kärlekens namn.

För att han ska få en chans att studera.

– De är inte flyktingar. De är här för Alexis skull och

vill att han ska få stanna av humanitära skäl helt i enlighet med Barnkonventionen, säger Maria Paz, moster till Alexis.

Det sista halmstrået kan

bli en vädjan till drottning Silvia, grundare av stiftelsen World Child Foundation.

Den 30 april fyller Alexis

18 år. På kungens födelsedag.

Om det blir i Sverige eller Chile, det vet han inte.

– Alexis har slutat äta och han sover inte heller, säger Maria Paz.

Anita Hansson