– Jag mötte kärleken på ett kafé

NYHETER

En gigant i tv-rutan med 2,5 miljoner tittare i veckan.

Med nya kärleken Pauline leker livet som aldrig förr.

Aftonbladet Söndags Per Nunstedt har träffat folkkäre Ingvar Oldsberg.

 Det är inte var dag som man träffar någon som har spöat skiten ur Muhammad Ali och fått en svensk statsminister att gå.

Men så snackar vi om en kille som går omkring i mörk kostym och sprätter som en slags Tony Soprano, det är bara de silikonpumpade stripporna som saknas. Eller så är det bara så att han inte vill skryta.

Några korta scener från Göteborg så att ni förstår: på tågstationen bugar folk så djupt att de slår pannan i backen, på den italienska restaurangen har Ingvar vadslagning med personalen, på stan kramar han kärleksfullt om första bästa kvinna.

Dessutom kör Ingvar som en biltjuv – i sin röda Alfa Romeo lyckas han bryta mot samtliga trafikregler utan att någon tutar eller ringer polisen.

– Det här ser ingen, säger han när vi missar en spårvagn med några centimeter.

Var han än befinner sig så finns det en bekant. Eller en cigarett. Vore det fysiskt möjligt att vila en cigg i ena mungipan samtidigt som man tuggar maten så skulle Ingvar göra så.

– Det kan ju vara gott emellanåt, säger Ingvar och menar då var tionde minut.

Du lär vara uppe i en 150 000 cigaretter snart. Det framstår som ganska klart att hypnosen inte fungerade.

– Nä, jag var inte tillräckligt motiverad. Jag kör på men det kan vara avbrott på en vecka ibland. Kör du verkligen ingenting? Hö hö!

Så låter det, nämligen. ”Hö hö”. På göteborgskt vis. Från den förre hamn-arbetaren, brevbäraren, nattvakten och vaktmästaren som har lyckats jobba sig fram till att bli Sveriges kanske mest kända tv-ansikte.

– Jag är nöjd. Jag saknar ingenting från förr för allting har sin tid.

Är du en go göbbe?

– Uttrycket ger en lite taskig klang. Vad är det du menar?

Drar du ner till Feskekörka och drar lite Kålle och Ada-historier och är så där allmänt skojig mot alla som du möter?

– Det är jag nog inte. Men jag gillar att snacka med folk om de stannar mig på gatan. Det kan komma kanonidéer från folk som man minst av allt förväntar sig det av. Jag går inte omkring och är fåfäng och tror att mitt jobb är jätteviktigt.

OK. Vad vill du att vi ska prata om?

– Det väljer du.

Har du ångest, är du rädd för att dö, är du verkligen lycklig och hur är det med vikten?

– Oj. Jag har ingen större ångest här i tillvaron. Jag betraktar vår resa här på jorden med distans. Vi kan tendera till att se saker och ting så allvarligt. Okej, om det handlar om sjukdom och arbetslöshet men småsaker av trivialitetskaraktär ska man inte bry sig om.

– Oj, här kommer det in olivolja, det ska vara nyttigt. Ja?

Just det, ett tag var det du och Bantar-Björn.

– Allt känns bra. Jag springer på nätterna. Jag kollar på tv väldigt sent men vid ett-tiden brukar jag dra på mig träningskläderna och dra en fem kilometer på ett löpband. Sen sätter jag mig vid tv:n igen.

Det vore intressant att höra om du kunde berätta om vilka programledare som du tycker är bättre än du idag?

– Jag säger så här: det måste handla om kvalitet. Ung eller äldre spelar ingen roll. Visst ska man öppna dörrarna för de yngre, men lyssna här. Berghagen är över 50. Liksom Harryson, Melander, Belfrage och jag själv. Lundin är väl över 40? Diskussionerna om att byta ut de äldre känns konstiga. Folket borde väl få avgöra.

Du menar snacket om att det äldre gardet ska bytas ut.

– Den gamle sändningsledaren Håkan Sandberg på SVT pratade om det, ja. Men man funderar ju inte på att byta ut Maria Curman mot en 22-årig blondin i högklackat från Sundbyberg.

Finns det mycket skit?

– Skit är ett drastiskt ord. Men jag tycker personligen att det blir för mycket snurrande hjul och tävlingar, när alla kanaler konkurrerar med samma grejer. Såporna som går i TV3 och Femman kanske inte är så jädra bra för våra ungar att följa. Det skulle vara bra om man höjde ribban. Ska SVT konkurrera med de andra kanalerna i deras sandlådor så är det inte bra.

Gunde som programledare?

– Jag gillar Gunde men det handlar ju inte om en programledarroll. Detsamma med Fångarna på fortet. Det är ingen programledare som genom dramaturgi ska finna en resa genom ett program i intervjuform, göra det intressant på sina ställen, för att sen få det att ändra riktning och karaktär vid något tillfälle. Här handlar det om påannonsörer... (och här höjer Ingvar rösten och skriker)

– ...Ja, nu ska vi se, de första tävlande ut, de ska springa över första hindret och sen ska de landa och först ut är Kalle, Måns och Johan!!!!

– De är inte programledare. Vänta lite, jag tänder en tagg här emellan, maten var så stark. Ja?

Du var inne på tv-program.

– Jo, idag tillåter vi en massa flumprogram där folk sitter och småsvär och pratar om sex och brudar. Sånt sänds ju. Det skulle ju inte förekomma för 20 år sedan. Och kolla på alla så kallade proffs-tyckare. Det blir en sådan karaktärslöshet. Du och jag kan sitta där i tv-rutan och ta ett järn och säga ”titta om ni vill men gör gärna något annat”. Det har blivit kravlöst.

Vad är det som du inte gillar?

– Jag tycker inte om dokusåpegrejerna för det understryker flummigheten. Att låsa in människor sådär framför kameror och sen ska vi följa det.

Kom igen Ingvar, du är mossig nu. Man måste väl få utveckla mediet?

– Jo, men det kan inte gå ut över kvalitetens område.

Så det var bättre för 20 år sedan?

– Det kan jag inte påstå men kraven var i alla fall hårdare. Det var kärvare att få göra tv-program. Det tog flera år innan jag och Belfrage fick tillåtelse av Hyland och Lars-Gunnar (Björklund) att refera en fotbollsmatch på Ullevi. Vi var inte redo. Uppretade var vi då men jätteglada nu över att krav ställdes. Men idag: det faktum att någon är en bra sångerska behöver inte göra henne till en bra programledare. Eller en skådis. De kopplingarna är alldeles åt helsicke. Mossigt eller inte mossigt, herregud, jag välkomnar nytt folk. Men sänk inte kvalitetskraven!

Finns pengarna för att du skulle ersätta Robert Aschberg i Baren?

– Nej.

Säg att TV3 hostar upp tio mille.

– Ja. Det klart att jag gör.

Du ser.

– Det finns alltid ett pris. Jag kan tänka mig att göra program för Trean och Femman men det måste vara något som jag står för. Vi körde ”Oss skojare emellan” med folk i rutschbanor, vatten och hjälmar med Bebben och Karl-Alfred som värdar...idag står ju inte jag för det.

Men det var väl ett led i en utveckling till att vi idag har miljoner som följer Gladiatorerna?

– Exakt. Vart tog askfatet vägen?

Vad är det som gör dig bra, då?

– Jag tror att jag har en förmåga att lyssna. Jag försöker få intervjuerna att bli till samtal. Den person som man bjuder in måste hamna i centrum. Jag försöker att vara påläst och nyfiken. Man måste ha flexibilitet, det är det som utmärker en duktig programledare. Som Hyland och Lasse Holmqvist.

Vad saknar du då?

– Jag är otålig. Jag vill att det ska hända saker och det snabbt.

fortsättning intervju

FAKTA/ Ingvar Gunnar Oldsberg

Per Nunstedt