...men Anne-Marie får bo i frizon

NYHETER

NÄSSJÖ

Som en trygg grön mur ramar skogen in det röda torpet.

Här får elöverkänsliga Anne-Marie Ståhl Franzén , 52 , sin frizon.

Det har Nässjö kommun garanterat.

Inga mobilmaster kommer att byggas i närheten av Anne-Maries fritidshus.

Nässjö var en av de första kommuner som tog elallergikernas problem på allvar.

– Ja, när vi skulle planera för utbyggnaden av 3G-nätets master kom ett brev från Anne-Marie, berättar Lars Göran Pettersson på hälso- och miljöskyddsförvaltningen i Nässjö.

– Hon skrev om sina farhågor inför alla nya mobilnätsmaster och då tog vi oss en extra funderare när vi började jobba med översiktsplanen.

”Det känns skönt”

Resultatet blev att kommunen beslutade om två mastfria zoner, en vid Anne-Maries fastighet väster om Nässjö och en på andra sidan staden.

– Det känns verkligen skönt att beslutsfattarna lyssnar på oss elöverkänsliga, för gud ska veta att vi inte har fått det lättare i det nya telekom-Sverige, säger Anne-Marie.

Hon berättar om hur bekymren började för många år sedan.

Fram till 1988 arbetade hon som lärare.

– Att jag mådde dåligt nära elapparater märkte jag i samband med tevetittande. Hjärtat började slå häftigare, jag kände smärtor i bröstet, yrsel.

Besvären tilltog och under en period tvingades familjen praktiskt taget leva i mörker eftersom minsta lampa gjorde Anne-Marie sjuk.

”Ny syn på riskerna”

Livet blev något drägligare när familjen fick hjälp att elsanera hela bostaden. Alla elkällor jordades och skärmades, elspisen byttes mot en gasolvariant.

Nu känner Anne-Marie och många av hennes olycksbröder och systrar att mobilnätsmasterna kan bli ett allvarligt hot mot deras redan bräckliga hälsa.

– Jag kan till exempel inte ha en mobiltelefon i närheten utan att hjärtat börjar slå hårdare.

– Observera att jag absolut inte är teknikfientlig eller bakåtsträvare – men jag efterlyser en förändrad syn på riskerna.

– Vi behöver mer forskning på det här området innan hela samhället badar i mikrovågor.

Ebba von Essen