Spioner vi minns

Bara fem svenskar har dömts för spioneri för Sovjet sedan andra världskriget

NYHETER

Att svenska landsförrädare grips är inte vanligt.

Sedan andra världskriget har fem personer dömts för att ha sålt sitt land till dåtidens största militära hot Sovjetunionen.

En person har dömts för att han erbjudit information till Polen mot betalning.

En av de mest kända landsförrädarna i vår tid är Stig Bergling.

Han spionerade för Sovjetunionens räkning och lämnade ut hemliga dokument om försvaranläggningar och krigsplacering.

Han greps 1979 av den israeliska säkerhetstjänsten och dömdes samma år till livstids fängelse.

Bergling började lämna hemliga dokument till Sovjetunionen 1973 då han var stationerad som FN-militär på Cypern, och fortsatte sedan att förse dem med handlingar under tiden han klättrade i den militära karriären.

Storspionen lyckades trots övervakning rymma tillsammans med sin hustru Elisabeth under en permission. Paret återvände frivilligt till Sverige den 2 augusti 1994 efter många år på flykt i Sovjetunionen och Libanon.

Han skrev sina memoarer "Aldrig mera fri" för att betala hustruns cancerbehandlingar.

1996 beslutade regeringen att omvandla livstidsstraffet till 23 års fängelse efter att Bergling ett upprepat antal gånger begärt nåd.

Stig Bergling frigavs i juli 1997 och har bytt namn flera gånger; först till Eugén Sandberg och sedan till Eugén Sydholt, namnet stod i det pass han hämtade ut direkt efter frigivningen från Asptuna-anstalten.

En av de i särklass största spioner i svensk historia är Stig Wennerström.

Det var ekonomiska skäl som drev honom till att förråda sitt land och sälja information till Sovjetunionen.

Översten Stig Wennerström greps den 20 juni 1963 och brottsutredningen pågick i nästan elva månader.

Wennerström var en viktig person för Sovjetunionen eftersom han under sin tid som flygattaché vid den svenska ambassaden i Washington hade insyn i förhandlingarna mellan Sverige och USA om kärnvapen.

Han sålde praktiskt taget ut hela flygvapnets stridsledningssystem till Sovjet och fick rejäl ersättning för besväret.

Efter rättegången dömdes Wennerström till livstids fängelse 1964 för grovt spioneri till livstids straffarbete och han skulle dessutom betala 490 000 kronor i vederlag. Hälften av domen är hemligstämplades i 50 år, och blir offentlig år 2013.

Straffet omvandlades 1972 till 20 års fängelse och Stig Wennerström frigavs villkorligt den 18 september 1974.

Fritiof Enbom och Hugo Gjerswold fick livstids straffarbete 1952 sedan de lämnat uppgifter om militära förhållanden i övre Norrland.

Det har aldrig riktigt klarlagts om Fritiof Enbom som arbetade på den kommunistiska tidningen Norrskensflamman verkligen var spion trots att han erkänt att han lämnat ut uppgifter till Sovjetunionen. Frågan om hans skuld blev aldrig helt klarlagd och det har hävdats att han var en mytoman. I rättegången togs ingen hänsyn till att Enbom inte riktigt förstod hur radiosändaren fungerade och att den i själva verket var obrukbar.

Enbom gav inga intervjuer efter frigivningen 1963 och han avled 1974.

Året innan dömdes marinspionen Hilding Andersson till livstids fängelse för att ha lämnat ut uppgifter till Sovjetunionen om hemliga försvarsanläggningar vid örlogsbasen i Karlskrona.

Han spionerade inte av ekonomiska skäl, ersättningen för två års spioneri var 4 530 kronor som inte ens täckte inte kostnader för kamera, objektiv och annan spionutrustning.

Han greps den 25 september 1951 erkände att han spionerat för Sovjetunionens räkning av kommunistisk övertygelse.

Den hemliga informationen överlämnades i en verktygslåda på en cykel som användes av två tjänstemän vid Sovjets ambassad i Stockholm.

Åren i fängelse fick inte Hilding Andersson att tappa tron på Sovjetunionen.

Han frigavs på 1960-talet och levde under annat namn. I en radiointervju från 1991 förklarade han åter igen att han spionerat på grund av sin övertygelse och att han inte ångrade sitt landsförräderi.

Överstelöjtnant Bertil Ströberg greps 1983 på huvudpostkontoret vid Vasagatan i Stockholm. I handen hade han ett brev adresserat till polska ambassaden som erbjöds köpa hemlig information om det svenska flygvapnet. Den 51-årige Ströberg dömdes mot sitt nekande till sex års fängelse för grovt spioneri av Stockholms tingsrätt.

Han hävdade att han itne skrivit brevet, och i brist på bevis stödde sig åklagaren på indicier. Rättensledamöter övertygades, men en nämndeman ville fria åtala Ströberg.

Bertil Ströberg var chef för flygstabens sambandscentral och hade tillgång till information om hela det militära kommunikationssystemet.

Inga-Lill Hagberg