Finns det någon annan som applåderar med en hand?

NYHETER

Finns det något bättre än problem? Tillhör ni också dem som börjar fundera över ert beteende. Ta bara en sån sak som att det finns mänskor som går med händerna bakom ryggen. Flera män skaffar sig denna vana.

Samtidigt visar det sig att de undrar varför. Prins Charles av England har tagit upp frågan. Han menar att det är helt fel att skylla på arv. Hans far prins Philip går nämligen också med händerna bakom ryggen.

Men enligt prinsen av Wales så beror det helt enkelt på att hans skräddare skär till hans kavajer så snålt att armarna inte räcker till. Om han, prinsen, håller armarna framåt så spricker kavajen.

Det finns andra lite ärligare personer som medger att de med tiden blivit tämligen feta. De kan inte längre knäppa händerna runt magen.

Om jag ser någon gå med händerna bakom ryggen håller jag mig på avstånd för jag tror att personen ifråga tänker på något viktigt.

Henrik är en man på 32 år. Sedan ett år går han omkring med händerna bakom ryggen. Jag sa till honom att det är för att han inte vill ha kontakt.

Han vill inte ta någon i hand, han vill vara för sig. Då såg han ledsen ut så jag sa att det förmodligen var fel på hans skräddare.

– Problemet är att jag inte har någon skräddare, sa Henrik.

En fotomodell som heter Carina som jag av en slump träffade på en bar sa att hon fått problem när hon börjat jobba utomlands. Problemet var att hon måste snubbla.

Det visste ni inte. Det är det senaste. Modeskaparna har lagt in snubbel.

Efter tio steg ska hon ta två snedsteg. Utan att falla. Fotograferna vill ha det så. Det ska se kul ut. Elegans, javisst. Men med glimten i ögat. Och glimten i skosulan, även om klacken är åtta centimeter hög.

Mitt problem är att jag är så dålig på att applådera. Jag tillhör dem som applåderar med en hand. Höger. Jag höjer höger arm och klappar några gånger i vänster hand som ligger stilla. Kan detta kallas för en applåd?

Jag får ofta frågan: Ska du inte applådera? Och då kommer jag mig någorlunda och sträcker upp båda händerna i luften och klappar vilt.

Då får jag höra: Du behöver inte ta i.

På mitt bakvända sätt vill jag applådera Margareta Winberg, jordbruksministern som hela tiden behållit en sansad ton i debatten om köttet. Bra. Det finns inget bättre än en saftig biff.

Jag skulle tro att det är skadligt att inte äta kött. Livet måste väl ändå vara till för att avnjutas. Eller har ni något problem på den fronten? Inget fel i det. Då har ni något att snacka om.

Det är det bästa med problemen – de leder lätt till samtal. Och det är inte farligt. Såvida ni inte röker medan ni pratar. Då kan det bli problem.

Inte röka. Inte applådera med ena handen. Det är mycket att hålla reda på.

Annette Kullenberg