Mul- och klövsjukan – djurens egen digerdöd

1 av 3
Massgrav Grävskopan höll på hela natten med att gräva massgraven och sedan fylla igen den. "Det var oerhört gripande", säger fotografen Lennart Nilsson.
NYHETER

I hela Europa är man nu rädd att mul- och klövsjukan ska spridas från de brittiska öarna.

Alla fruktar en epidemi liknande den på 1950-talet som totalt förödde den europeiska djurhållningen.

Aftonbladet kan i dag visa unika bilder av Lennart Nilsson. De skildrar mul- och klövsjukan på en skånsk gård 1951.

Bo Eberhagen var åtta år när han såg veterinären leda ner hans älsklingsko Anette i den nygrävda massgraven och skjuta henne tillsammans med gårdens andra djur.

– Jag tänkte "Måste de verkligen döda alla?", säger han.

Året var 1951 när det svåraste utbrottet av mul- och klövsjukan som drabbat Europa i modern tid kom till Sverige från Danmark.

För gården Högalid i Bjershög utanför Malmö innebar det total isolering och nödslakt av samtliga djur.

Bos tvillingsyster Birgitta minns hur tomt det blev på gården.

– För de vuxna måste det ha varit förfärligt. De hade sett djuren födas och växa upp. Sedan var allt plötsligt borta, säger hon.

Hela tragedien fångades på bild av fotografen Lennart Nilsson, senare världsberömd för sina böcker om hur barn blir till. Han och reportern Nils Palm hade fått tillstånd att dokumentera en smittad gård.

Alla visste att det inte fanns någon annan utväg än att slakta samtliga djur, gräva ner kropparna och isolera gården. Birgitta Eberhagen skulle ha varit prinsessa i skolans julspel. I stället fick hon se statens representanter invadera gården, tömma fähusen och lämna bara tystnaden kvar.

– Det var oerhört gripande. Bonden i den tomma ladugården, barnen som fog farväl av djuren och veterinärerna i sina skyddskläder, säger Lennart Nilsson.

Resor och transporter största risken

I dag är det framför allt resande och transporter som innebär den största risken för smittospridning. Den gången kom viruset till Sverige från Danmark med vinterstormarna.

Många gårdar drabbades och grävskoporna gick dygnet runt för att hinna gräva alla massgravar som krävdes.

– Vi tänkte direkt på de tyska koncentrationslägren när vi såg hur korna leddes ner i hålet och sköts en efter en. Det var en känsla av undergång över hela gården, säger Lennart Nilsson.

De unika bilderna används nu av professor Anders Engvall, statsepizootolog med ansvar för smittskyddsrådgivning, när han utbildar veterinärer.

För även när det handlar om jordbruk är det lätt att gå vilse i produktionsenheter, förräntning och tillväxtkapacitet.

– Med de här bilderna kan jag utan att bli teknisk visa hur allvarlig denna sjukdom är, vilka förfärliga konsekvenser den har för både djur och människor, säger han.

När viruset bryter ut är det inte tid att tveka.

– Det är en kamp mot klockan att få stopp på sjukdomen. Hellre slakta ett bestånd för mycket än riskera att sjukdomen sprids vidare, säger Anders Engvall.

Tappade drömmen om att bli jordbrukare

Bo Eberhagen, som var fosterbarn på gården, förlorade en del av sin trygghet när hans ko avlivades. Han tror att det bidrog till att han aldrig blev jordbrukare utan flackade runt, först som sjöman och senare som egen företagare.

När han ser på dagens bilder från England kommer minnena från 1951 tillbaka. Vakten som hindrade gårdsfolket från att bryta isoleringen, de vuxnas sorg och alla praktiska frågor som måste lösas för att hålla fattigdomen borta.

– Jag hoppas verkligen att vi slipper uppleva något liknande igen, säger han.

Olle Castelius