De bränner sina djur

Aftonbladets reporter hos panikslagna bönderna i England: Vi skjuter objudna gäster

NYHETER

De sägs vara varma, öppna, vänliga människor. De lever för sina djur och är stolta över sina liv och har du vägarna förbi så välkommen in på en kopp kaffe.

Så var det. Innan katastrofen.

- Tar ni er in genom grindarna där blir ni skjutna. Om jag bodde där skulle i alla fall jag skjuta alla oväntade gäster.

Aftonbladets reporter Peter Wennman rapporterar från djurkatastrofens England.

Aftonbladets Peter Wennman vid avspärrningarna i Brentwood i Sydöstra England.
Foto: PETER VAN DEN BERG
Aftonbladets Peter Wennman vid avspärrningarna i Brentwood i Sydöstra England.

BRENTWOOD. Bönderna på gårdarna i det böljande landskapet i Essex har gott rykte.

När vi, denna dag. åker den smala vägen upp mot Radley Green Farm blir vi varnade av en bonde:

Stämningen är kuslig, hotfull, misstänksam, panikartad.

Här handlar det inte längre om den fridfulla harmoni vi sett i tv-serier som "I vår herres hage", där två glada veterinärer reser mellan gårdarna och förlöser kalvar.

Det här är som en krigszon, med tusen soldater utkommenderade, med avspärrningar och varningsskyltar, med brinnande bål och lukten av brända djurkroppar.

Det är vad mul- och klövsjukan handlar om:

Att slåss mot en dödlig fiende - som är osynlig.

Vi åker till Little Warley söder om Brentford. Det är en plats som inte ens finns utmärkt på kartan. Men det var här de första tecknen på infektionen upptäcktes i förra veckan.

300 meter från Old England Farm är vägen avspärrad.

Röken från den stora brasan bakom gården blåser tung och svart i väg ner genom dalen, den har brunnit oavbrutet sedan i måndags och fortfarande finns det slaktade kor och grisar kvar att bränna.

Männen i de vita overallerna som gör det smutsiga jobbet har hittills förvandlat 156 kor och 37 grisar till aska.

Alldeles i närheten ligger familjen Cheales stora slakteri som i vanliga fall slaktar enorma mängder djur från alla delar av Storbritannien.

Nu bränns de 1 180 djur som fanns i slakteriet när epidemin började. Allt är tillbommat, desinficering av lokalerna pågår och de inspektörer från hälsoministeriet som passerar in och ut, har belagts med tystnadsplikt.

- Jag får inte säga någonting. Inte ens mitt namn, säger en medelålders kvinna i grön skyddsdräkt.

Det är en genomgående attityd hos männi-skorna vi möter i Essex.

Som om ett hemskt brott skulle ha begåtts. Som om någon har någonting att dölja. Som om tystnaden skulle få alltihop att falla i glömska.

Vi befinner oss mitt i infektionsområdet, inne i en 16 kilometer bred zon där all boskap dödats.

Det är spöklikt.

Landskapet ligger tyst, inga får eller eller kor på de stora, gröna ytorna, inte ett ljud från männi-skorna.

Det handlar förstås om rädsla.

Det blir alltmer uppenbart när vi lämnar skyddszonen och tar oss till de stora, välskötta farmerna längre västerut.

Vi passerar en rad stationer där halm med desinficerande medel lagts över vägen. Vi talar med en bonde som själv bara sysslar med grödor och han varnar oss för att åka för nära gårdarna med boskap.

"Alla är livrädda att få hit smittan"

- Det är panik. Alla är livrädda att få hit smittan. Ni kan bli skjutna om ni visar er, det är i alla fall vad jag skulle göra i deras situation.

Främlingar är inte längre välkomna på kaffe.

Med i bilden finns det faktum att bönderna är säkra på att smittan kommit till Storbritannien utifrån, via illegalt, infekterat, insmugglat kött.

Kontrollen vid gränserna är hård, men det hjälper inte. Vid en rutinkontroll av en resväska på Heathrow i veckan hittades tolv kokta apor från Västafrika. Det säger en del om den typ av kommers som pågår i det dolda.

Trots varningarna stannar vi ändå utanför familjen Moody"s välrenommerade gård i Radley Green och talar med Kathy, cirka 40, som i samma misstänksamma anda vägrar visa sitt ansikte på bild.

Hon är en av fyra fast anställda på gården, hon står och sprutar sin bil med desinfektionsmedel och hon är vettskrämd.

- Vi har 170 fina mjölkkor här och 70 ungdjur. Korna är berömda i hela landet. Det är Holstein-Friesland, toppklass, det finaste man kan få tag i. För oss är de inte boskap, de är husdjur, som kära vänner, säger hon.

Kathy och de andra på gården står fullkomligt maktlösa inför det osynliga hotet utifrån.

- Det kommer ju genom luften, vi kan inte göra någonting annat än att försöka hålla rent runt omkring och se till att inga obehöriga kommer in. Förr hade vi öppet hus här, men nu är det som om det vore " krig.

37 000 djur hade fram till i går kväll nödslaktats runt- om i Storbritannien. Gråtande människor har framträtt i tv och berättat om de fasansfulla scenerna när deras boskap skjuts på platsen, ibland hjordar på 500-600 djur, och därefter bränns.

"Först kom BSE, sen det här"

Livsverk förstörs, hela tillvaron vänds upp och ned för dessa bönder som levt och arbetat här i generationer.

- Ni måste förstå den skräck alla här i bygden känner, säger Kathy. Vad ska vi göra här om vi måste skjuta alla våra fina kor? Jag vet inte om folk orkar vara starka längre. Tänk på vad brittiska bönder tvingats gå igenom.

- Först kom BSE (galna ko-sjukan), sen svinpesten, sen översvämningarna. Och så nu det här.

Så många som 10 000 människor inom matindustrin kan komma att bli drabbade av krisen. Flera hundra slakteriarbetare står redan utan jobb. Det brittiska bondeförbundet beräknar att mul- och klövsjukan kommer att kosta bönderna 10,8 miljarder kronor om den pågår i tre månader.

Just nu finns det ingenting som tyder på en ljusning. Ingen vet hur man får stopp på ett virus som kan färdas 16 mil genom luften på en dag, som är ett av djurvärldens mest skoningslösa pestbärare, som kan få en enda infekterad gris att smitta 300 000 kor på tolv timmar.

När vi lämnar Radley Green passerar vi Great Warley, där det senaste fallet av mul- och klövsjukan, det 40:e, rapporterades in i går kväll.

Ytterligare en gård med knäckta, desillusionerade människor.

Ytterligare brasor som ska brinna.

Ytterligare en dörr som hålls stängd för oväntade gäster.

Så spreds smittan i hela Storbritannien

Tidigare artiklar

Peter Wennman