200 000 mötte gerillaledaren

Subcomandante Marcos nådde Mexico City i natt

1 av 2 | Foto: VICTOR R. CAIVANO/AP
FOLKET VISADE SITT STÖD 200 000 människor samlades för att möta Subcomandante Marcos och hans följe när de anlände till Mexico City efter den 300 mil långa marschen.
NYHETER

I natt svensk tid tågade den maskerade rebelledaren subcomandante Marcos in i Mexico City.

Han och 23 andra ledare i zapatistgerillan möttes av ett regn av konfetti och upp till 200 000 jublande anhängare.

Triumftåget inleddes vid lunchtid från förorten Xochimilco in till jättetorget Zocalo i Mexico City, där omkring 200 000 anhängare väntade. Redan på förmiddagen hade över 10 000 människor samlats på torget Zocalo för att invänta Marcos som varit på march i två veckor från det fattiga Chiapas i södra Mexico.

Hälsas som rockstjärnor

Den mytomspunne Marcos, ingen vet säkert hans riktiga namn, har sagt att han inte tänker lämna huvdstaden förrän kongressen röstat ja till en grundlagsändring som utökar indianernas rättigheter.

Den nyvalde president Vicente Fox har hälsat subcomandante Marcos och hans mannar välkomna, men ledande tidningar varnar för att gerillan kan skapa oro i huvudstaden.

Den två veckor långa marschen från San Cristobal de las Casas i sydöstra Mexiko kallas Zapaturnén, och med den alltid maskerade Marcos som hjälte har zapatistledningen hälsats som rockstjärnor och de fattigas befriare längs vägen.

President Fox är medveten om att Marcos popularitet gör att en öppen konfrontation med den populäre Marcos är omöjlig.

”Må hela Mexico vinna”

I stället har han anpassat sig till Marcos retorik.

– Må zapatismen vinna, må subcomandanten vinna, må ursprungsbefolkningen vinna, sa han i ett radiotal och tillade för säkerhetsskull ”att må hela Mexico vinna”.

En fredlig kamp

Sedan det väpnade upproret inleddes 1994 har subcomandanten Marcos och rörelsen EZLN nått långt i kampen för de elva miljoner indianernas rättigheter i Mexiko.

Vapnen har de knappt behövt använda. Moraliskt, politiskt och ekonomiskt stöd via internet och från den internationella vänstern har vägt mycket tyngre.

Jens Kärrman