Himlen kan vänta, Helle

Aftonbladets nya chefredaktör: En kvinna med rätt att predika

kors, vilken tryckare Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin gratulerade nya politiske chefredaktören Helle Klein med en hjärtlig puss. "För mig är kvällstidningen som livet. Det är kärlek och uppror, det djupa och det banala, hela bredden", säger Helle Klein.
Foto: BJÖRN LINDAHL
kors, vilken tryckare Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin gratulerade nya politiske chefredaktören Helle Klein med en hjärtlig puss. "För mig är kvällstidningen som livet. Det är kärlek och uppror, det djupa och det banala, hela bredden", säger Helle Klein.
NYHETER

Hon har haft ett fast jobb tidigare. Därifrån fick hon sparken - av socialdemokraterna.

Nu blir Helle Klein Aftonbladets politiske chefredaktör.

Den första i röda skinnbyxor.

Från förra jobbet gick Helle Klein med buller och bång. Efter fyra år som chefredaktör på Örebro-Kuriren fick hon sparken av de socialdemokratiska ägarna. Konflikten gällde tidningens självständighet, hon ville inte jobba på en partimegafon.

När dammet lagt sig kom Helle Klein till Aftonbladet som ledarskribent. I augusti blir hon ny politisk chefredaktör efter Rolf Alsing. Tidningens andra kvinnliga chefredaktör på 170 år och den yngsta hittills, grundaren Lars Johan Hierta oräknad.

- Det känns jättebra även om marken gungar. Det är stort att bli chefredaktör för Skandinaviens största tidning.

Du beskrev det tidigare i dag som att åka utför i en svart puckelpist. Så illa kan det väl inte vara?

- I verkligheten åkte jag av misstag ut i en sådan backe förra veckan, i Sälen. Det var skräck. Det här är roligt, jätteroligt. Men lika omtumlande.

Du har röda skinnbyxor. Anstår det en chefredaktör?

- Det är en stor dag för mig och därför har jag mina älsklingsbrallor, de byxor som jag trivs bäst i. De är jättesköna, mjuka och inte för varma.

Du är kvinna och under 35 år, en ovanlig kombination för chefer i medievärlden. Hur kommer det att märkas i Aftonbladet?

- Jag hoppas att jag ska tillföra ett litet yngre perspektiv. Men kyrkan och journalistiken är patriarkala. Män väljer män och det är roligt att Aftonbladet vågat bryta det mönstret.

Nu har du definitivt valt väg. Nu blir du aldrig präst?

- Det vet man aldrig. Min själ finns i teologin och någon gång kanske den förlorade dottern hittar tillbaka.

Miljön på en kvällstidning brukar inte betecknas som särskilt andlig. Hur får du ihop det?

- För mig är kvällstidningen som livet. Det är kärlek och uppror, det djupa och det banala, hela bredden. Men dessutom är den djupt demokratisk. Det är snart den enda breda offentliga arena vi har i samhället. Det är väldigt viktigt i en tid av segregering och elitisering.

Hur ser din drömlöpsedel ut?

- Fred på jorden. Aftonbladet avslöjar spelet bakom.

Du har inget körkort?

- Jag har inte hunnit!

Du som har möjlighet att välja, varför bor du i 50-talsförorten Bandhagen söder om Stockholm?

- Jag trivs jättebra, det är åtta minuter med tunnelbanan till jobbet. Men tyvärr ingen sjöutsikt. När jag kom till Stockholm visste jag inte så mycket om stan men sedan dess har jag bestämt mig för att bo i söderförort och inte hos kultureliten på Södermalm.

Vilka är Aftonbladets starka och svaga sidor?

- Den starkaste är den otroliga arbetsgemenskapen, vi gillar varandra och vi jobbar ihop. En annan stark sida är vår förmåga att vara nyfikna på det nya, att våga tänka nytt.

- En svaghet i medievärlden är att den är auktoritär. Dessutom är vi dåliga på att förkovra oss och komma vidare.

Nu får du chansen att opinionsbilda. Vilka är Sveriges största problem och möjlig-heter?

- Det största problemet är de ökande klyftorna. Det finns en bakgård och det finns en framsida. Det stora projektet är att få ihop dem. Vi har en strukturell rasism och en mycket stor klyfta mellan stad och land.

- Den stora möjligheten är att överbrygga de här klyftorna genom en solidarisk välfärdsstat fylld av framtidstro.

Har du fått några goda råd av din företrädare Rolf Alsing?

- Rolf har varit en mentor för mig under mina fem år på tidningen. Prestigelöshet och jobba i lag är två frågor där jag lärt mig mycket av honom.

Hur ska du bli en bra chef för två viktiga avdelningar, ledar- och kulturredaktionerna?

- Lagandan! Jag vill hellre jobba med folk än över.

Berätta om när du ramlade ner från predikstolen.

- Jag var inbjuden till Bålsta kyrka, en liten vit stenkyrka på landet med en hög predikstol, en så kallad holk. Inne i predikstolen stod en liten trappstege som jag stod på när jag predikade. Jag gestikulerar ganska mycket när jag pratar, nu råkade jag dessutom ta ett steg bakåt och försvann ur församlingens sikte när jag dråsade ner på predikstolens golv.

- En annan gång, i Lund, råkade jag välta en ljusstake ner på en herre som satt nedanför.

Aftonbladet ägs av LO och Schibsted, en ideell och en kommersiell ägare. Vad tycker du om det?

- Det har hittills varit en oerhört lyckad kombination. Schibsted är en professionell ägare men det är viktigt att också ha en ideologisk. En tidning behöver en själ.

Vad har du egentligen för dialekt?

- Det kan man fråga sig. Jag predikade en gång på ett ålderdomshem i Lund där en äldre tant sa till en annan "jag tror hon är från Lettland". Jag är född i Stockholm, flyttade som treåring till Lund, när jag var 23 fortsatte jag till Närke.

Till sist en riktig Aftonbladetfråga. Vad önskar du dig mest av allt just nu?

- Att få gå hem och äta en god middag med mamma, pappa och Gunno.

Lena Mellin