– Min mamma fick hjälp att dö

Torbjörn Tännsjö:”Allt var fridfullt”

NYHETER

Hans pappa dog en plågsam död, i svåra smärtor.

När det var mamma Carins tur fick hon en spruta morfin och somnade in lugnt och fridfullt.

– Hon fick aktiv dödshjälp. Att få det ska vara en rättighet – inte en nåd, säger Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi.

HANS MOR FICK MORFIN FÖR ATT DÖ Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö anser att dödshjälp är en mänsklig rättighet och borde vara inskriven i lagen. Hans egen mor fick hjälp att dö på sjukhuset 1994. – Hon ville inte vara med längre – och då slapp hon, berättar Torbjörn Tännsjö.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
HANS MOR FICK MORFIN FÖR ATT DÖ Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö anser att dödshjälp är en mänsklig rättighet och borde vara inskriven i lagen. Hans egen mor fick hjälp att dö på sjukhuset 1994. – Hon ville inte vara med längre – och då slapp hon, berättar Torbjörn Tännsjö.

I sin nya bok ”Du skall understundom dräpa”, som kommer ut inom kort, granskar Torbjörn Tännsjö olika idéer om när man får döda – och inte döda.

Han tar bland annat upp frågan om aktiv dödshjälp, något som är förbjudet i Sverige – men som förekommer ändå, enligt Torbjörn Tännsjö.

– Det är ovanligt, men vanligare än vad vi tror. Man förnekar att det finns och talar inte om det. Jag tycker att det är hyckleri.

Var sjuk under lång tid

Själv är han tydlig med vad han anser – Torbjörn Tännsjö är för aktiv dödshjälp. Han anser att det är en mänsklig rättighet, som ska skrivas in i lagen, så att den kan regleras.

Som exempel berättar han i boken om sina egna föräldrar.

– Deras sätt att dö har betytt mycket för min syn på detta.

Hans mamma, Carin Tännsjö, var 85 år gammal, när hon dog 1994. Då hade hon varit sjuk under lång tid och låg sedan några veckor på sjukhus.

”Hon ville inte vara med”

De sista dagarna hade hon svåra smärtor.

– Hon ville inte vara med längre – och då slapp hon.

Läkaren som hade jour gav, efter ett samtal med Torbjörn Tännsjö, hans mor en smärtstillande spruta med 20 milligram morfin – en dos som gjorde att hon somnade in, lugnt och stilla, utan smärtor.

– Det sas aldrig något rent ut, det var ett tyst samförstånd mellan oss. Men jag såg ju på ordinationen och min fru är sjuksköterska, så vi förstod vad som hände och att läkaren hade fattat det här beslutet.

Att ge någon en smärtstillande spruta, som leder till en snabbare död är inte förbjudet – så länge det primära syftet inte är att döda, utan att lindra smärtan. Det står tydligt uttryckt i Svenska Läkaresällskapets riktlinjer för avbrytande av vård i livets slutskede.

– I det här fallet var det så hög dos, att det inte går att beskriva som något annat än aktiv dödshjälp, även om man rent juridiskt alltid i efterhand kan säga att man gett det för att lindra plågorna.

Torbjörn Tännsjö är tacksam för att hans mor fick hjälp att dö.

Pappan dog i levercancer

– Hon fick dö på ett bra sätt. Vi åkte dit två dagar innan, hela familjen, jag och min fru och barnen och de tog adjö av varandra. Min yngsta dotter, som bara var sju år gammal, fick säga adjö till farmor. Allt var fridfullt och färdigt. Så som man själv skulle vilja dö.

Hans far Harald Tännsjö fick inte samma fridfulla död. Han dog på 1960-talet, 57 år gammal, i levercancer. Plågorna var fruktansvärda och hans lidande och död blev ett trauma för familjen.

– Han hade själv velat ha hjälp att dö. Och jag vill ha det den dag jag kanske behöver det, säger Torbjörn Tännsjö.

Dödshjälp/ Så säger lagen

Kerstin Nilsson