Hur länge tänker flygbolag behandla mänskor som djur?

NYHETER

Tänkte skriva lite om hur människor fraktas. Kan vara på tiden nu när vi alla förfärats över djurtransporter.

Men hur är det för oss människor? Ja, vi förs inte till något slakthus men vår situation är svår. Jag vill ta upp en affärsresa jag gjorde häromdagen. Det var med Finnair.

Den mat som serveras är till för djur. Man trodde man var en mänska i vanlig ordning. Det är man van vid.

Men så sätter de fram en bricka. Och då ser man att det är djurmat. Djur är väl ofta lite blinda och slafsar i sig vad som helst. Djuren har ätit helt fel. Så mycket är klart. Mänskor har givit djuren dålig mat.

Jag är dock seende. Och det går faktiskt inte att förstå vad som serveras. Det är en liten skål med något vitt i. Kan vara sill med filmjölk över.

I en större kartong ligger en annan vit rätt. En vit sås över något som inte går att förstå sig på. Men i ena hörnet en liten bit spenat. Jag smakar på den. Och inser att de kokt spenaten två veckor tidigare.

Nu är det så att de ger en bröd. Det är kallt och förmodligen tinat. Det smakar ingenting.

När de hämtar brickorna undrar flygvärdinnan om jag inte är hungrig. Då säger jag som sanningen är: Jag kunde inte identifiera maten.

En man som sitter intill vaknar till och försöker berätta. Män har i allmänhet gjort lumpen och befinner sig på sätt och vis alltid i fält.

Mannen förklarar att han tror att förrätten var något slags skagenröra. Han är dock inte säker. Han åt ändå.

Varmrätten var en fisk, han vet inte vilken.

Flygbolagen har gått över till att servera små puddingar som dessert. Det är fyrkanter som troligen har varit frysta länge.

Vart tog fruktsalladen vägen? Minns ni den?

Jag tänker trycka på den gula knappen ovanför mitt säte, där man åkallar personal. Men plötsligt inser jag vad det handlar om: De tror att alla vi passagerare egentligen är patienter på långvården. De tror att vi är tandlösa och att vi vill ha mat som är vit.

De tror att vi har gråstarr. Och om vi trycker på larmknappen så bryr de sig inte.

Sen hoppar jag på ett flygplan från Iberia. De serverar en förrätt till middag klockan två på natten, eftersom de i vanlig ordning är två timmar försenade. Förrätten liknar en blandning av kall pyttipanna uppblandad med pölsa.

Till varmrätt har de valt ut något som liknar en liten pöl av brunt smink.

Jag tror inte att de ens ger svin lika dålig mat som flygbolagen serverar sina passagerare. Och då är vi inte på långvården och ligger faktiskt ingen till last. Utan vi betalar för oss.

Jag är säker på att djuren försökt protestera i åratal, men ingen har förstått vad de grymtat.

Nu är det vår tur. Vi som är mänskor. Bästa flygbolag - var vänliga och behandla oss humant.

Eller tror ni att vi är åsnor? Så är icke fallet.