Beskedet låg i en plastmapp

Michael fick sparken från Ericsson i går

1 av 2 | Foto: SOFIA EKSTRÖM
"JAG VILL INTE ATT PAPPA SKA SLUTA" Michael Goeres hoppades in i det sista att få vara kvar på Ericsson i Linköping. Men i går fick han beskedet att han måste gå. "Jag vill inte att pappa ska sluta jobba", säger sonen Marcus, 6. "Det här är inte bra. Han tycker om sitt jobb och det är svårt att hitta jobb i dag", säger Michaels fru Fadwa. Till vänster är brevet som de anställda fick när de sparkades.
NYHETER

LINKÖPING

Michael Goeres hade hoppats in i det sista.

Men han fick bara en plastmapp med olika papper.

"Du har nu fått en uppsägning av din chef", stod det på det första.

Med en suck sätter han sig i vardagsrumssoffan.

Det är bara en timme sedan han fick sin dom.

– Jag vill inte att pappa ska sluta jobba, säger Marcus, 6, och hoppar upp i hans knä.

Det vill inte pappa Michael eller mamma Fadwa heller.

Men egentligen var beskedet väntat. Michael har bara jobbat som felsökare på Ericsson Mobile Communications i ett och ett halvt år.

Men han hade ju hoppats ändå. Kanske fanns det en liten, liten chans.

– Kanske, om de hade gått på kompetens i stället för las, säger han.

8 minuter med varje anställd

475 anställda vid Ericsson i Linköping sades upp i går. Ända fram till klockan 17.40 visste inte Michael om han var en av dem.

Då hade listan betats av ner till hans namn, och han gick in på sin arbetsledares rum.

Han öppnade dörren och satte sig vid bordet mitt emot sin arbetsledare. På fredag ska längre samtal hållas. I går var det bara en fråga som gällde.

"Det är svårt att hitta jobb i dag"

Beskedet var enkelt och rakt på sak. ”Tyvärr Michael”.

Varje anställd hade åtta minuter till sitt förfogande. De flesta behövde bara två.

Michael behövde inte ens berätta för sin kamrater vilket besked han fick. De såg ju plastmappen i hans hand. Symbolen för de icke önskvärda.

Hemma i soffan kramar Fadwa om sin man.

– Det här är inte bra. Han tycker om sitt jobb, och det är svårt att hitta jobb i dag.

Michael var nöjd med det mesta. Kompisar, arbetsledare, atmosfär.

– Folk på golvet är kompetenta och vill jobba. Det är uppifrån det inte har fungerat, säger Michael.

I går kväll gjordes inte många knop i Linköpingsfabrikerna. Folk gick och skrotade och pratade med kompisar i väntan på sin dom.

Skönt att få besked

Många beskrev stämningen som närmast uppsluppen.

Efter lång ovisshet var det skönt att få besked. Oavsett besked. Men många som slapp undan plastmappen i går sitter ändå löst. Den 17 april får ytterligare 625 personer i Linköping sin dom.

– Jag hade förväntat mig att få gå, men jag får vara kvar, säger terminalaren Ronny Andersson, 36.

– Men nästa gång hänger jag verkligen på gärdsgården. Jag har så kort anställningstid jämfört med de andra som blir kvar.

1 100 anställda i Linköping gick hem med en plastmapp i handen redan i går.

Kanske hade de Ericssons mobiltelechef Roger Erikssons ord ringande i öronen när de lunkade ut genom grindarna:

”De anställda är de viktigaste vi har. Det gäller inte minst i Linköping.”

KRISEN I ERICSSON

Markus Lutteman