Osams med både vänner och fiender

Bush har gjort världen till en osäkrare plats

NYHETER

MINNEAPOLIS

George W Bush är på väg att göra världen till en osäkrare plats.

På några månader har han lyckats reta upp både vänner och fiender.

Hans utrikespolitik väcker minnen av det kalla kriget.

EN VÄRLDSLEDARE? President Bush har problem. Stora problem. Ett av hans spionplan har nödlandat i Kina och kineserna är i full färd med ta reda på allt om planets topphemliga utrustning. Presidentens planer på ett missilförsvar retar gallfeber på Rysslands Putin. Han bryr sig inte om problemen på Nordirland - om inte Tony Blair kallar på hjälp och krisen i Mellanöstern vill han helst inte befatta sig med.
Foto: AP, XINHUA
EN VÄRLDSLEDARE? President Bush har problem. Stora problem. Ett av hans spionplan har nödlandat i Kina och kineserna är i full färd med ta reda på allt om planets topphemliga utrustning. Presidentens planer på ett missilförsvar retar gallfeber på Rysslands Putin. Han bryr sig inte om problemen på Nordirland - om inte Tony Blair kallar på hjälp och krisen i Mellanöstern vill han helst inte befatta sig med.

Är detta verkligen rätt man att hålla i handen när det blåser till storm?

Bråket med Kina om ett amerikanskt spionplan kan bli ett avgörande test för Bush.

President Bush är varken speciellt intresserad av eller särskilt kunnig i utrikespolitik.

Mot sin vilja har han tvingats ägna mycket tid åt internationella frågor de första två månaderna i ämbetet.

Bushs agerande har inte direkt imponerat. En kombination av misstag och passivitet.

Osmidig och arrogant

Bush har delat in världen i vänner och fiender. På kort tid har han lyckats göra sig osams med båda.

Hans arroganta sätt att driva frågan om ett amerikanskt missilförsvar har retat både de allierade, Ryssland och Kina.

Bush helomvändning om växthuseffekten har fått Europa, inte minst Sverige, att gå i taket.

Samtidigt har Bush infört en mer isolationistisk utrikespolitik. I krishärd efter krishärd har presidenten redogjort för USA:s nya politik: total passivitet om inte amerikanska intressen är direkt hotade.

Till parterna i Mellanöstern har Bush i princip sagt att dom får sköta sina problem själva. USA tänker inte agera medlare annat än om båda kommer och uttryckligen ber om det.

I Nordirland håller USA fingrarna borta om inte Storbritanniens Tony Blair uttryckligen ber om hjälp.

USA var mycket nära ett avtal med Nordkorea om ett stopp för utveckling av långdistansrobotar. Istället för att slutföra det arbetet har Bush slagit igen dörren i ansiktet på Nordkoreas ledare. Nu måste Göran Persson dit som EU-sändebud för att försöka rädda situationen.

Bush har fortfarande inte satt något datum för att träffa Rysslands president Putin. En indikation på att USA inte längre tänker behandla Ryssland som en jämlike.

Bush har också lyckats kyla ner relationerna med Kina rejält redan före spionplans-incidenten.

Odlar sina fiender

George W Bush agerar som om det kalla kriget fortfarande lever kvar. Han behöver fiender för att kunna motivera byggandet av ett missilförsvar.

Kontrasten mot företrädaren Bill Clinton kunde inte varit tydligare. Han månade om att göra både Ryssland och Kina till partners istället för fiender.

Bush pratar om samförstånd men agerar strikt efter amerikanska intressen.

Han är delvis i händerna på sina rådgivare. Utrikesminister Colin Powell är balanserad och försiktig. Men både försvarsminister Rumsfeld och den säkerhetspolitiske rådgivaren Condoleezza Rice är åsiktsmässigt reliker från en passerad era.

Den nya krisen är ett sätt för Kina att testa Bush och samtidigt ge igen. Bush är positiv till att sälja avancerade vapen till Taiwan. Han har visat att vänskapen med Japan är viktigare än Kina.

Nu vill kineserna se om Bush tål hetluften.

Ju längre konflikten håller på desto större risk att den utvecklas till en internationell kris.