Så minns vi Sonya - kolleger och vänner berättar

1 av 3
Monica Nielsen: Hon hade så skön Göteborgshumor.
NYHETER

Monica Nielsen, 63, skådespelerska, Stockholm:

- Vi hade så vansinnigt roligt. Hon hade en så skön Göteborgshumor. Hon var väldigt sjuk, jag pratade med henne för inte så länge sedan. Det var nog skönast att hon fick sova.

Anders Eriksson, 44, underhållare, Göteborg:

- Hon hade en oerhörd musikalitet och var så trygg och god. Hon var en mästare på inlevelse i texter. När hon sjöng var det något speciellt. Man berördes ända in i kroppen.

Monica Zetterlund, 63, sångerska och skådespelerska, Stockholm:

- Jag känner djup sorg. Sonya och jag har uppträtt tillsammans flera gånger tillsammans och pratade med varandra regelbundet. Hon ringde mig så sent som förra veckan. Sonya och jag har känt varandra i 35 år, nu blir det tomt.

Putte Wickman, 76, musiker, Stockholm:

- Det var en mycket varm och genuin människa. Det kom från hjärtat när hon sjöng. Jag har en känsla av att jag var kapellmästare på hennes första platta i början av 50-talet. Den var oerhört kommersiell och något vi bägge ville glömma.

Tomas von Brömssen, 57, skådespelare, Göteborg:

- Vi hade en nära kontakt och har uppträtt tillsammans. Men Sonya betydde mycket för alla som jobbade med henne, hon var en speciell personlighet.

- Sonya hade en gudabenådad röst och var mycket inspirerande. Hon var sig själv i alla lägen, det var befriande att få vara i hennes sällskap.

Viktoria Tolstoy, 26, sångerska, Stockholm:

- Sonya Hedenbratt har betytt jättemycket för mig. Jag fick äran att sjunga med henne för fyra år sedan i ett tv-framträdande. Hon var en så härlig och sprudlande person.

Arne Domnérus, 76, musiker, Spånga:

- Hon var outstandig både som människa och sångerska. Jag har många fina minnen med henne, denna galna Göteborgsflicka.

- Tiden kan inte sudda ut en del artister. Sonya hade inte bara en fantastisk röst, hon kunde också använda den på rätt sätt.

Charlie Norman, 80, musiker, Bro:

- Sonya blir kvar i våra minnen, det var ingen slump att hennes signaturlåt blev "Låt hjärtat va" med". Det var Sonya i ett nötskal.

- Vi spelade revy tillsammans i Göteborg vid olika tillfällen. I Oslo hann vi bara spela några dagar innan teatern brann upp med instrument och allt. Då kommer man rätt nära varandra när man sett eländet. Vi var aldrig den typen av vänner som skrev kort och ringde till varandra, men när vi träffades var det värme.