”Jag vill ju inte bli göteborgare...”

NYHETER

När jag var tolv år flyttade familjen från Skåne iväg norrut, långt norrut. Fotbollsfantast var jag redan då så detta innebar att jag skulle få ändra mina vanor. Istället för att gå på favoritlagets matcher några gånger i månaden skulle man nu få se dem högst ett par gånger om året.

30 mil till hemmamatcherna är ju en bit.

Som tur var hade jag släkt och vänner kvar i Trelleborg så att jag kunde åka och se matcher och därmed hålla intresset för TFF kvar.

Kanske har denna flytt till och med gjort så att mitt fotbollsintresse blivit större. I och med detta har jag nämligen fått gå på andra matcher, med andra lag, som jag annars kanske bara hade sett mot TFF på Vångavallen. Nu har mitt perspektiv vidgats och jag har lärt mig mer om fotboll.

Det som under de senaste åren har knutit mig till Trellebog har till viss del varit släkt och vänner, men den riktiga känslan som trelleborgare kommer med fotbollen.

Hade jag inte haft TFF och True Blues hade jag nog känt mig som en göteborgare vid det här laget, men så länge fotbollen finns kvar så överger jag inte min hemtrakt.

Till min stora glädje har jag nu också fått se supporterklubben växa fram de senaste åren.

Detta har också gjort det lättare för mig i min avståndsrelation. Vid varje bortamatch de åker till i mitt område får jag ju träffa likasinnade personer.

Nu har man alltid någon att dela både vinst och förlust med och jag vet att de hoppas lika mycket som jag att experterna har fel i år också.

Det är inte lätt att kämpa i motvind, men jag tror att Trelleborg klarar sig från kampen om strecken.

I år också.

Jag vill ju inte bli göteborgare...

Kristina Nilsson True Blues