Fansens röst

”Mina byxor torpederade en myt om Örjans vall”

NYHETER

Hur lågt kan man sjunka?

Ja, frågan var befogad i onsdags kväll när Blåvittfansen klafsade runt i lervällingen utanför en arena som

bedöms som en av Sveriges bästa.

Att kalla Örjans vall för en topparena är ungefär lika stolligt som att benämna Gais som folkets lag i Göteborg.

Det är en myt som mina leriga byxor torpederade när jag vandrade den långa vägen från bilparkeringen till en urusel bortaläktare utan tak och existensberättigande.

Jag vet inte om det är en medveten plan, men allsvenska klubbar i gemen har inget till övers för resande supportrars komfort. Låt vara att de håller högre klass än Poznan där vi stod på en sönderslagen läktare, men tänk bara på Eindhoven där det var –5 grader ute, men +10 tack vare infravärmen.

Tänk på Ibrox där det är så tätt att man kan fylla det med vatten utan att något rinner ut, som någon sade när vi var där.

Nej, i Sverige är det ljummen korv – kan någon förklara hur det får kallas kokt korv, när spadet i bästa fall är fingervarmt – och andra blaskigheter på en vindpinad grusplan som gäller. Det är Sörgårdsidyll. Det är rena rama farsen.

En annan kräver inte röda mattan på bortamatcherna, men en grillad/kokt (i varmt vatten, tack) med bröd, kaffe/te, en kall öl. Det har jag suktat efter i över tio år utan allt för mycket framgång, men jag fortsätter väl ett tag till.

Vi ses på Söderstadion den 1 maj. Håll grytan kokande, Hammarby. För säkerhets skull stannar vi nog till på McDonald’s, dock?

Andreas Johansson (kassör och mediaansvarig i Änglarna)