Fansens röst

”Vi orkade inte ens att blåsa upp de ballonger vi fått att vifta med”

NYHETER

Tifo-kväll i Gröndal 22/3 2001: Äntligen hittades en blå och vit tröja i en passande modell. Vi talar stil.

Loggan var klar – texten ”Gif08, 1999, Stocksvall” klubbades redan i höstas – och strykapåmärken gjorda.

SMS:en gick varma: ”Var hittar vi fler tröjor?”, ”Jag har lagt undan en medium på butiken vid Skanstull”, ”I Skärmarbrink finns några kvar”.

”Granloboy”, ”Grepen”, ”Ögat”, ”Johnny Zelig” och ”Syrran”, det vill säga jag, samlas för att skapa. Sysslorna fördelas. Arbetet går som i trans: klippa, mäta,stryka, kyla, dra av papper och...snyggt!

Vi häpnar, det märks att den tröjan gråtit blod i längtan efter att få hela oss. Lyckliga som barn förmodas vara, står vi sedan där i den perfektatröjan gjord för att hålla så länge att den kan presenteras på Söderstadion.

Kameran kommer fram och vi låter oss förevigas laguppställda med armarna i kors. Två står på knä framför oss andra, på knän som gör ont, knän som blivit lite äldre, knän som, om sanningen ska fram, knappt duger att promenera till Söderstadion med.

Hur det gick i premiären, det vet vi. Dagen som började med en känsla av alle man ut, som jag inte känt sedan jag som barn följde mina föräldrar på gå-bingo, slutade med en in i märgen frysande liten ”Syrra”.

Vi kan skylla på snöbrist eller så var det skotern som krånglade. Vet inte.Vi kom helt enkelt ingen vart, världens tristaste match i det tristaste av väder, svinkallt och ösregn över den taklösa del av läktaren dit vi var förpassade. Orkade inte ens blåsa upp ballongerna vi fått att vifta med. Men, det är glömt nu, nästan.

Behövs det fixar jag en snömaskin så vi tar oss hela vägen nästa gång.

Kristina Nylin (gif08 Sundsvalls fans i Stockholm)